Jaha, då har jag varit igång i en dryg vecka nu med mina allehanda loggningar och så här långt känns det ganska bra. Idag var första dagen som jag slarvade lite, men det berodde mest på att jag inte orkade mig ur sängen i tid.

Det är verkligen nyttigt för mig att tvingas ha fokus enbart på det positiva, det gör att jag får anstränga mig mer att känna efter. Gnälla är alltid enkelt. Sedan behöver man så klart göra av med irritation emellanåt, men det finns andra sätt att göra det på.

Jobbet fortsätter vara en berg-och-dalbana av känslor. I måndags var jag arg och less och lät det ta över helt och sov illa på det då tankarna bara malde. Så under tisdagen var jag på ett slags helveteshumör från start, som intressant nog visade sig vara väldigt bra för min del. Eftersom jag var arg och lite uppgiven, samtidigt som jag är den snälla person jag är, så blev allt jag kommunicerade rakt och tydligt och skarpt och jag fick precis de reaktioner jag önskade.

Det är inte första gången jag upplever detta, frågan är hur jag uppnår detta stadie UTAN att vara arg och utan att ge avkall på min personlighet? Men jag känner ändå ett litet framsteg på jobbet och jag har beslutat att ge det ett halvår innan jag gör något radikalt. Om det inte dyker upp något som förändrar allt då, såklart.

Viktmässigt är det så här långt ett steg i rätt riktning, 6 hekto ner. Det är dock en sanning med modifikation eftersom ilskan kulminerade i hetsätning två dagar i rad och då kan man aldrig riktigt ta resultaten på allvar. Lite ledsamt, men det är en demon jag inte blir av med över en natt. Det går i skov som allt annat, jag kan hålla upp i ett halvår utan problem, sedan kan minsta skitsak trigga det.

Det lustiga med hetsätning är att det är så ologiskt. I måndags var jag arg och då borde jag logiskt sett hetsat mest, men det gjorde jag istället igår efter att jag blivit glad och lugn och känt mig på en bra plats igen. Känslorna laggar på något sätt. Eller så kanske jag håller dem på vänt medan jag är arg/mår dåligt? Det viktiga nu är att inte bli arg på mig själv. Nästa vecka är det läge att ta fram The Binge Eating Prevention Workbook.

Oavsett vilket, liksom årstiderna så känner jag ändå att jag nu går mot ljusare tider utan att behöva veta exakt var jag är om ett halvår. Det känns ändå bra.