Jahapp, nu ser det ut att bli varmt och soligt ett tag. Jag har egentligen inget emot det så länge som jag är utomhus, men det är tufft att sova i värmen och de här extrakilona är extra obehagliga att ha på kroppen. Men det är bra att jag får känna på det igen, jag vet hur det var den sommaren jag var nära hundrastrecket och det var hett och svettigt och det kändes som att jag kokade invändigt. Det är ingen glädje i det. Jag minns också sommaren efter då jag gått ner 26 kilo och mådde som en prinsessa. Jag gick inte upp mycket i vikt den sommaren alls, snarare tvärtom – men så dietade jag också fram till hösten. Efter det har det varit något kilo per sommar som återkommit och nu sitter jag här och är oroväckande nära 80 – vilket ju aldrig skulle hända igen. 🙂 Joråsåatteh…

Men det finns skillnader:

1. Jag vet vad jag väger (jag ställde mig på vågen igår senare än tänkt och med sämsta möjliga förutsättningar och trots en hemsk rekordsiffra på 78,6 var det ändå en lättnad att inte se en åtta som första siffra, vilket inte hade förvånat mig alls).
2. Jag vågar spegla mig och nypa i magen utan att känna panik, äckel och ilska.
3. Jag tror på mig själv.

Återstår att se hur det går i höst, men jag är vid gott mod än så länge. Däremot kommer jag antagligen att gnöla lite om hur jobbigt det är att vara överviktig i värmen framöver. 🙂

Bilden är från sommaren 2010 för övrigt, vi besökte Ales Stenar och jag orkade knappt ta mig upp dit och det var lite av en väckarklocka och anledningen till att jag började på VV och blogga och allt annat. Jag vill ALDRIG må så igen, jag kände mig som en riktigt gammal kvinna trots att jag var 35 år. Inte helt oväntat finns det löjligt lite bilder på mig från den tiden, men jag kommer att bjuda på några framöver för att väcka mig själv lite inte minst.

Jaja, på nörderisidan går det desto bättre, jag frossar i att handla serier igen som sig bör på sommaren och jag har skaffat mig en NAS efter mycket velande, dvs en nätverksserver där jag tänkt ha min musik och mina bilder. Lätt att få igång den, men klurigt att veta hur man vill administrera allt. Hjärnan är lite avslagen också som sig bör på semestern. Det är ju den muskel jag använder mest i mitt jobb – på gott och på ont. Jag har hållit på sedan igår att få in alla mina bilder, första metoden var så slö att det hade tagit mig veckor att få in allt. Nu har jag startat om med en annan metod och efter några timmar är jag i alla fall uppe i 22 % så det ser mer lovande ut. Teknik…

Ja, på tal om ont, jag har FORTFARANDE träningsvärk från början av veckan då vi cyklade och körde kettlebells! Helt makalöst att det kan ta så illa när man varit slö för länge. 🙂 I går kändes det som om jag blivit påkörd av en bil. Bortsett från en cykeltur till affären har jag varit ganska stilla sedan dess, men jag hoppas på ny cykelrunda i helgen. Idag får vi besök av min barndomsvän med familj och i morgon ska vi åka iväg på barnkalas på mannens sida. Fredagskvällen sedan lär vi säkert vilja sitta ute i trädgården och sippa på något gott om jag känner oss rätt. 🙂