Det sägs att man behöver nå botten för att ta sig upp igen och jag kan lugnt säga att jag nu har känt fast grus under fötterna på det djup jag simmat ett bra tag nu. Det gäller inte bara vikten heller utan hela synen på vem jag vill vara. Jag tänker dock inte älta just den biten, det är onödig energi som jag istället behöver för att simma uppåt. Jag VET vad som varit fel, var jag hittat tyngderna som sänkt mig och jag är absurt nog glad att vara där jag är nu. Låter kanske konstigt, men något har faktiskt de här åren av självanalys  gett mig.

Fortfarande inte över 80 kilo, men inte långt dit heller… Nu har jag ganska precis en veckas semester kvar och det vore väl själve den om det strecket ska passeras på den tiden. Visserligen en tripp till Stockholm kvar, men den är jag inte rädd för. Det är hemmaslentrianen som är min baneman.

Nåväl, vad passar bättre när man nått botten än att städa källaren och rensa upp i röran? Metaforiskt så det förslår, inte sant? 🙂 Men även huset är i behov av omstrukturering, så nu ska jag ta på mig kläder som tål smuts, ta ett djupt andetag och bära ner dammsugaren… Det kommer vara skönt när det är gjort!