De här två senaste dagarna pendlar jag mellan irritation och myskänsla som om jag vore en slänggunga. Igår var det visserligen mest irritation, jag har saker på jobbet som irriterar och gnager och även om jag försöker att inte tjura över det och att låta tiden utvisa om mina egna teorier kommer att stämma eller ej, är det svårt att släppa. Men jag ska ge det en chans. Jag hör ju vad de säger, jag är bara skeptisk eftersom det är min vardag.

Jag har även varit lite stressad över deskbiken. Min säljarvän hörde av sig igår och ville förståeligt nog veta vad som händer och jag HATAR att inte kunna ge raka svar åt folk när jag har delansvar men inte kan agera. Men idag blev jag lättad när min kollega åter tog på sig att prata med HR om det. Så nu är vi två om det igen. Hon var också less.

När jag så kom hem igår var jag irriterad, hungrig och inte minst kissnödig som bara den, men eftersom vi hade fått ett brev från försäkringsbolaget kunde jag inte motstå att öppna det och se vad det stod innan jag gjorde annat. Först trodde jag det var försäkringsfaktura för nya bilen, men det var en faktura för den gamla som vid det här laget borde vara avställd och ägd av försäkringsbolaget, så jag kastade mig på telefonen. Jag ville inte ha ytterligare en huvudvärk som malde på i huvudet, det skulle redas ut här och nu! Trodde jag då, det tog FYRTIO minuter i telefonkö att komma fram och jag övervägde både en och två gånger att ge upp. Men till sist kom jag fram och fick beskedet att allt nu ser ok ut och att det bara är att riva alla avier som kommer. Pust.

Efter det kunde jag äntligen koppla av och jag såg roliga scenshowen ”Wishful Drinking” av och med tragiskt bortgångna Carrie Fisher plus två Woody Allen-rullar på det. Inte för att jag är något stort Allen-fan, men jag råkade se att HBO Nordic just nu erbjuder en hel drös av hans klassiker och det är bättre än att zappa loss bland dokusåpor och matprogram. Även om jag personligen tycker många av hans filmer är ganska lika varandra (äldre man faller för yngre kvinna, alla är otrogna, Woody är neurotisk och det spelas jazz i NYC). Men han har ofta bra skådisar, i synnerhet kvinnor. Det är en liten fröjd att se trots allt.

Annars är jag rätt känslig för mansgrisar just nu, kan man vara annat så som de vädrar morgonluft överallt?

Körde crosstrainer på lunchen idag efter en riktigt kass start, först var duscharna i omklädningsrummet under reparation så jag var tvungen att gå bort till Multihallen där det inte fanns tillstymmelse till plats. Jag fick klä om på golvet. Sedan var det smockfullt på gymmet (jävla januari och dessa nyårslöften!) och crosstrainern jag hade bokat var upptagen. Jag satte mig på en roddmaskin i 8 minuter tills det var min tur, men killen på CT:n körde vidare tills han kände att jag stod och blängde och han var på väg av, men jag var snäll och sade att han kan köra klart eftersom jag såg att den obokade maskinen nu var ledig. Han tackade så mycket och jag satte igång.

Jädrar i min låda så segt det var! Jag har inget minne alls av att en CT är så trög, jag undrar ärligt talat om det var fel på den. Jag fick knappt ens fart på den i början, trodde den var trasig (och det var då helt utan belastning). Jag blev inte klok på mätaren heller (hur tusan mäter man en CT-rörelse?!) och jag förstår nu varför Ica sätter 5 km för 30 minuter. Det är generöst, även om skidåkning i sig också innebär en hel del glidande så klart. Dock inte så generöst att jag riktigt kan se hur jag ska få ihop det här. Det är sex veckor sammanlagt och jag kan inte få in 18 CT-pass på lunchen på den tiden (är ju bunden till vardagarna). Även om jag skulle köra längre morgonpass, säg 45 eller riktigt vidriga 60 minuter talar vi fortfarande om 12 resp 9 pass. Nåväl, än kastar jag inte in handduken. Jag ska försöka mig på 45 minuter nästa vecka, kanske till och med en timme för att se om det går. Jag behöver ju inte ta för kung och fosterland. Men det låter onekligen ruggigt tråkigt. 🙂 Dessutom ser jag inte var jag ska hitta tid till ett pass till denna vecka, vilket jag verkligen behöver. Imorgon har jag möten 8-12, 13-15:30, jippie. Dessutom ska jag på fibermöte hemmavid kl 18 så stanna sent är inte heller en möjlighet (vilket jag inte hade gjort ändå, haha). På torsdag är det träningsgruppen som hägrar och på fredag är det SomaMove. Men å andra sidan har jag ju en lunch i morgon och jag kan hoppas på att mötet innan slutar tidigare. Jag gör ett försök i alla fall, fullt medveten om att det kommer vara samma röra på gymmet som idag. 🙂 Man kan inte annat än säga att jag är envis i alla fall. 🙂