Ilandsproblem

Ilandsproblem

Det blev jogging idag och jag tog den långa rundan och jag skulle vilja säga att det var en härlig upplevelse, men då ljuger jag. 🙂 Jag var alldeles för trött och kände mig dessutom tung, lite som en heffaklump i skogen. Dessutom sprang jag fel i starten (ville slippa skolan, men kom snett i det jävla villaområdet) och det blåste friskt och näsan snorade igen direkt. Men pannbenet var med mig och det hjälpte att jag tidigt mötte en spänstig, snabb löpare som gölatt hälsade på mig vid namn. Det visade sig vara min tränare och det peppade mig faktiskt en del. Han var turligt nog klar med sin runda. 🙂

Mindre pepp var det att bli omsprungen lite senare av en man påtagligt äldre än jag, men med löparkropp och perfekt löpteknik. Jag fick påminna mig själv om att jag inte sprang alls förrän jag fyllt 35 och löparkropp har jag inte blivit skapt med. 🙂

På slutet kändes det bättre och det är ju bra att det är åt det hållet ändå eftersom det gör att jag hinner glömma hur eländigt det känns i början till nästa tur. 🙂

Väl vid dörren skulle jag stänga av Runkeeper och inser då att jag haft den på tidtagning och inte GPS… GNNNNNFFFFFFFFF!!!! Så jag vet bara tiden, som var 53 minuter. Kikade på gamla loggningar av rundan och de ligger kring 7,9 km, så jag satte det. Det sprang jag på under 50 när jag var som snabbast och smalast, så helt hopplöst är det ju inte ändå med tanke på hut tungt det var idag. Idag sprang jag dessutom extra + att Runkeeper inte pausat när jag korsat vägar och annat. Men irriterande var det och jag ville svära över både mobil och Runkeeper, men felet är ju mitt eget. Jag ställde om den på tidtagning när jag körde Flowin tidigare i år.

Nåja, jag slapp i alla fall löparmage idag. 🙂

2 svar på ”Ilandsproblem

  1. Bra jobbat!!! Det är ju så att om man inte har en löparkropp medfödd, BLIR löpning besvärligare. Man får lov att titta på sin kropps förutsättningar och välja de idrotter som man har bäst anlag för… Jag är heller ingen naturlig löpare, löpning har för mkt alltid varit JOBBIGT, TRÅKIGT och PYTON… men med alla mina skador, så njuter jag av att ens KUNNA springa… det får vara plåster på såren 😉 Löparmage – är det när man gör en oplanerad rush till bushen? 😀

  2. Samma här, bara känslan av att orka är värt det + att det är den träningsform som oftast tar bäst på mig.

    Löparmage är bushbesök, helt rätt. 🙂

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.