Idag har jag skickat in mina uppgifter till nätdoktorn för att få nya piller, nu ska vi se om det går hem. Tog blodtrycket i morse och det låg på 119/72. Så där är ju definitivt inga konstigheter i alla fall. Vågen visade 76,3 idag och jag får gå till 29 juni 2016 för att se ett lägre värde på en fredag. Fredagsvikten är ju som den är, dvs oftast som lägst, men jämfört med enbart tidigare fredagar i år är det ett solklart framsteg. Nu återstår att se vad som händer över helgen. 🙂 Jag hoppas jag har framgångarna i bakhuvudet.

Träningspasset igår var pilatesbollar, rörlighet med käpp och naturligtvis en pulshöjande stafett på slutet. Ganska kul pass, trots att jag då slogs med min baneman pilatesbollen. Men jag hade roligt och jag var inte ensam om att studsa av heller. Det slog mig när vi körde med käpparna att jag sannerligen kommit en bra bit på vägen genom åren ändå, vi började ju med just käppträning för sju år sedan. Framförallt tänkte jag på en övning där man ligger på mage på golvet med fötterna upplyfta + huvudet och roterar käppen med raka armar utan att slå i golvet, det minns jag som riktigt hemsk då. Sedan ska vi inte tala om övningen där man ligger på rygg med käppen under låren och ska föra käppen förbi fötterna utan att släppa taget på vägen och köra så fram och tillbaka. Första gången jag gjorde den 2010 blev jag full i skratt, magen var hela tiden i vägen och jag sparkade till käppen så den flög all världens väg. 🙂 Idag är inte längre magen i vägen, det enda som ligger mig i fatet är att jag är stel i benen. Jag kan göra några i lugnt tempo (i synnerhet barfota 🙂 ), men att joxa snabbt går inte. Vi körde också några resövningar, vilket är mil utanför min komfortzon. Man sitter t ex på golvet med benen rakt ut och så ska man med hjälp av enbart käppen resa sig upp. Igår körde vi även en variant där man startade på mage. Det gick inte alls, jag är alldeles för rädd till att börja med, det känns som att käppen ska splittras eller golvet gå sönder och de få gånger jag försökte kom jag snett så att käppen inte hade fäste och gled i väg och då blir jag förstås ännu räddare. Men jag var långt ifrån ensam. Jag såg att alla som har min kroppsform hade stora problem, de som lyckades enkelt var korta och jämntunga, alternativt långa och smala.

Det är kul att se skillnader på ett sådant pass, den avslutande stafetten var en enda lång stilstudie i hur fantastisk människokroppen är. Vi sprang tre och tre i en stafett med olika sätt at ta sig fram och beroende på sättet var olika personer riktigt bra på det. Min kroppstyp är bra på kraftfulla skutt, som t ex indianhopp. De korta och jämnt formade är kanonbra på t ex krypande steg. De långa är fantastiska på långa steg, i synnerhet en av tjejerna såg så gracil och samtidigt pampig ut att vi alla hajade till. Hon tog typ tre steg för att nå fram, hon måste vara bra i tresteg. 🙂 Hursomhelst var det kul att se, och ett bra exempel på varför man inte ska jämföra sig med andra.

Här är jag från igår, direkt efter passet. 🙂 Jag är tacksam att jag slapp pilatesbollen…

Idag talades det om värme här nere, men just nu regnar det och är allmänt trist ute. Jag ser att de nu dragit ner växlarna en hel del på SMHI. Men det är i alla fall lite värme på G, även om solen saknas.

Jeansen som jag köpte i en storlek större på Lindex förra veckan har jag haft på mig ett par dagar nu, och de är som väntat lite för stora redan nu. Jag har högst motvilligt satt ett skärp i dem för att kunna ha dem vettigt. Jag hatar dock skärp. Det känns obekvämt och jag tycker alltid att antingen byxorna dras in i rumpan eller att skärpet lägger sig ovanpå byxlinningen så att det ändå korvar sig. Det kommer aldrig komma en dag där jag har en tröja synligt instoppad i jeans. Min kropp är inte skapt för detta. Det var något jag verkligen hatade som tonåring, på 80-90-talet var det mycket i modet i mina trakter att ha just märkesjeans och bälte med en tröja instoppad.  Idag har jag mer förstånd och väljer att tycka om min kropp för att den har de former den har.

Sista dagen i mars idag och Soma Move på lunchen ger mig mitt 23 pass för månaden, inte illa! Så typiskt mig också, jag vaknar alltid till så här års. 🙂 Det är ju en sak att vara lite slö och slapp vintertid, men vintern startar inte i augusti… Jaja, jag har börjar sortera mina viktresultat från 1/1 2016 till nu för att se hur jag närmar mig lägsta siffran under 2016. Nu börjar jag synas i fältet. 🙂 Nu var 2016 ett skräpår visserligen, men jag vill ite att 2017 ska vara sämre. Hittills är januari-mars röda i jämförelse, så jag har att jobba på. Grönt är skönt!

Idag är det dock fredag och efter en ganska stressig vecka på jobbet ska det bli riktigt skönt att få koppla av. Dessutom ska vi ut på skojerier morgon och träffa mamma, det ska bli kul!