Förhoppningar, avgrundshunger och toksvett

Förhoppningar, avgrundshunger och toksvett

Det blev som sagt lite bättre minus idag än jag vågat hoppas på. Jag hoppas att det är ett tecken på att jag är tillbaka i sadeln och att den fina nedåtgående banan innan påsk ska ta vid igen. Lite för tidigt att säga än. Det kan lika gärna vara tre månaders hoppjerka mellan 77 och 79 som väntar. Men hoppet är det sista som överger människan sägs det. 🙂

Startade dagen på en motionscykel på gymmet och det var ju en rejäl skillnad mot den hemma kan jag lova. Betydligt behagligare för knäna och så tyst och jämn gång att jag fick påminna mig själv att jag rörde mig. Lite lurigt bara att få kläm på hur man ska cykla, jag är t ex inte van att kunna mata på, cykeln hemma ramlar jag ur tramporna när jag försöker ta i. Svårt också att veta hur mycket motstånd jag ska ha på. Jag märkte att kilometermätaren visade betydligt lägre siffror än hemma och  jag gissar att den räknar mer exakt på varje tag man tar kombinerat med motståndet man valt. Det är ju mest sanningsenligt sett till kalorier och liknande, men blir lite konstigt när cykeln hemma och även deskbiken ger betydligt snällare siffror. För att inte tala om att cykla på vanlig cykel med avståndsmätare! Man rullar ju faktiskt en hel del på en sådan. 🙂 Kanske det hade varit mer rättvisande att gå på tid ändå, fast det känns också fel. Deskbiken skulle ju ge mycket mer då. Äsch, det är inte hjärnkirurgi, jag kör på som tänkt och på gymmet kan jag köra på tid om det gynnar mig. 🙂  137 kilometer har jag klippt nu i alla fall. Det blir två kilometer till i morgon och sedan har jag cirka 32 km i snitt per vecka kvar. Jag räknar inte med sista veckan, då är jag på semester och har inte tänkt cykla en meter. 🙂

Jag svettades i alla fall som en dåre idag på cykeln, så sett är den helt outstanding jämfört med allt annat cykelaktigt, det är bara cykeln hemma som ger liknande effekt (där får jag dock tyvärr ofta ont i knäna eftersom jag inte sitter stabilt). Jag känner även i kroppen att det bränt på bra. Var tvungen att ta en ostknäcke som komplement till yoghurten och trots lunch nyligen är jag riktigt hungrig, fick köpa en liten burk frömix på aktivitetshuset för att lugna magen + klämma ett päron.

På HIIT:en igår svettades jag också något oerhört, verkar vara i en sådan fas igen. En träningskompis till mig valde att byta till en matta längre bort från mig på slutet och jag skulle inte vara förvånad om min doft, alternativt mitt droppande var anledningen, jag kände själv att det var lite väl häftigt. 🙂 Vi körde ett annorlunda upplägg igår, hela fyra minuter per station (sex sammanlagt sades det först, fast av någon anledning körde vi en extra på slutet där man fick köra lite som man ville). Två stationer bestod av att man gick ihop med en kompis och så körde en person höga knän på tjock matta medan den andra sprang till väggen och tillbaka och så bytte man plats med varandra om och om och om igen. Jag hamnade naturligtvis med en vältränad man… Fyra minuter kändes som fyra månader, det var oerhört jobbigt. De andra stationerna var inte ens i närheten så jobbiga – och denna körde vi alltså TVÅ gånger på det. Just kombon höga knän – löpning är fullkomligt utmattande.

I morgon har jag ärligt talat svårt att välja vilket pass jag ska gå på. På morgonen (det pass jag normalt kör udda veckor) gäller cirkelpass utomhus och även om solen faktiskt skiner emellanåt just idag har jag för mig att de lovat regn i morgon. Dessutom är det oavsett vilket iskallt kl 7 på morgonen. Jag är väl sådär laddad om jag ska vara ärlig. Samtidigt vet jag att det är något visst med uteträning i skitväder + att det är bättre för mig tidsmässigt. Frysandet är egentligen bara innan man startat. Vill jag hellre köra lunchtid är det kettlebells som gäller, vilket förstås aldrig är dumt. Men samtidigt körs ett extrainsatt pass Soma Move och det är ju alltid lite av en favorit. Men då ska läggas till att jag har möte direkt efter, vilket är lite stressande. Dessutom är det vanligt Soma Move-pass på fredag också. Jag ser ju mellan raderna vad jag borde välja… 🙂 HUTTER HUTTER! Visserligen kan det vara skönt för toksvettandet…

2 svar på ”Förhoppningar, avgrundshunger och toksvett

  1. Jösses vad du trampat på… 137 km??? Jag har 87 km såhär långt. Men tänker skruva upp tempot under maj för jag vill vara färdig innan vi drar till Rom den 23/5! 🙂

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.