Igår tog jag bilder på mig själv efter att ha svettats på löpbandet. Naturligtvis vet jag hur jag ska posera numer för att se så bra ut som möjligt, men jag är ändå nöjd med den här bilden. 🙂 För att vara överviktig tant så ser det ändå bra ut!

Just det här linnet ÄLSKAR jag, jag borde köpt 5 till. Det är som skapt för min kropp. Det är loose fit, men hänger inte som på en flaggstång som det brukar innebära, det är relativt åtsittande upptill så att man inte behöver fundera på vad man har under. Sedan är det extra brett över höfterna, men fortfarande figursytt så att det följer kroppen och framhäver formerna på bästa sätt. det är fascinerande vad kläder kan förändra ens utseende med enkla medel. Jag har andra linnen som fungerar tvärtom, de lägger på 10 kilo till. 🙂

Här är en annan bild från igår där jag inte poserar, tycker även här att det ser ganska ok ut ändå. Jag älskar det här linnet som sagt. 🙂

Jag lägger upp de här bilderna här för att jag är i behov att lite extra självpepp inför helgen. Jag märker att jag försöker inbilla mig själv att jag är mer hungrig än jag är, och hittills har jag avstyrt det bra. I morse var jag faktiskt riktigt hungrig, men hade inte tid att göra något åt det. Jag övervägde att äta tidig frukost på jobbet, men härdade ut. Dock märkte jag en intern kampanj för att ta en fralla UTÖVER yoghurten som startade nästan omgående. Men jag lyckades få kampanjledaren att gå med på att i alla fall avvakta till efter yoghurten och därefter var det helt enkelt viljornas kamp där smarta jag vann den här gången. Jag är mätt och belåten utan extra macka och kan sträcka på mig lite extra. Men det är lustigt att det ska vara så sabla svårt att äta sig lagom mätt. Jag har sällan fysiska problem med hunger, allt sitter i huvudet.

I går kväll åt jag ett rejält kvällsmål bestående av brieost med vindruvor, några cashewnötter + lite ringlad honung ovanpå. Dessutom lade jag till ett gäng Finn Crisp eftersom magen knorrade på ganska bra. Det var gott och jag kände mig behaglig efteråt så antagligen var det något jag behövde, även om det kändes riktigt syndigt. 🙂 Kort efteråt somnade jag hårt på soffan med en varm och gosig katt på magen och vaknade när mannen kom hem. Då var jag åter jättehungrig, så jag valde faktiskt att ta en Finn Crisp till + en Crisp&Wheat. Det är ju inte direkt några kalorier att snyfta om + att det är ett bra sätt att lura knoppen att jag fått äta. 🙂 Dessutom älskar jag dem, så det gäller att se upp så att jag inte frossar loss.

Nåväl, det är hela tiden en fråga om balans och inget går ju åt fanders om jag skulle råka släppa på hungerkontrollen en gång. Men det känns bra när jag faktiskt kommer på mig själv att försöka snika åt mig mat som jag inte behöver, det ger en känsla av att jag börjar hitta rytmen igen. Jag är inte rädd för att äta heller, det jag är rädd för är att äta bara för att. Det är läskigt så ofta jag gör det, och det är där kilona kommer ifrån. Det är ett form av slentrian/tröstätande naturligtvis. Tyvärr har jag varit för seg för att läsa i mina många bra böcker på ämnet i veckan, men jag hoppas hitta lite tid i helgen. Även om jag känner mig själv väldigt väl är det alltid intressant att höra andra synsätt och inte minst att känna att jag inte är ensam med min problematik.

Varje kväll den här veckan har jag ätit min middag på ett lugnt sätt och jag har sett till att det tagit minst 20 minuter. Jag har kört vidare med att lägga ner besticken, vilket fungerar naturligtvis. Men det känns tramsigt ännu. 🙂 Nästa vecka är det dags att öva på att äta lugnt tillsammans med någon. Jag har visserligen varit ganska fokuserad på mina jobbluncher i veckan också. Jag märker ju direkt att magen blir betydligt gladare av ett långsammare tempo.

Idag är det fredag och på jobbet är det knappt en käft, vilket gör att det är ganska segt. Jag ska snart på Soma Move i alla fall och jag hade först tänkt handla någon lunch ute, men valde att ta med två egna mackor istället. Det finns bättre dagar att äta ute och jag behöver inte bränna lönen så fort den landat på kontot. 🙂 Jag har många hål att fylla just nu, har två resor att betala t ex. Till mig själv då alltså. 🙂

Mötet igår slutade bra, nu har vi en handlingsplan och skönt nog var det inte så akut som jag först befarat. Kollegan i fråga påpekade efteråt att jag var väldigt professionell, så nu är jag lugn igen. 🙂 Det märktes att han visste att han dabbat sig, även om han aldrig skulle erkänna det rakt ut. Det räcker fint för mig, jag känner att jag har fått höra det jag behöver nu.

Fick en varning från aktivitetshuset i morse som irriterar mig. De hävdar att jag inte dök upp på min bokade tid igår (3 varningar = avstängd en månad). Vi har ett system på gymmet där man blippar sitt passerkort för att komma in och med det är man också inbokad på maskinen man bokat. Men igår tog det inte, jag antar att det hade något att göra med att städarna ställt upp dörren. Jag var dock där och jag gillar inte att får en prick när jag är oskyldig. 🙂 Jag mailade dem för att stilla min egen irritation + att påpeka att det kanske är något tokigt? Jag fattar inte varför städarna alltid är där strax innan 8, det är en korkad tid att städa på. Många tränar ju på morgonen. Nåväl, jag kan inte garantera att det inte är jag som klantat mig också och jag har ju inte tänkt få fler varningar heller. Men det är det här med att bli oskyldigt anklagad, jag har svårt att släppa sådant hur oväsentligt det än är. 🙂