Hrmpf, jag lyckades vrida till mitt knä lite på passet igår verkar det som. Var lite bekymrad över detta i morse och smörjde in det med mitt liniment från England som är toppen för lättare smärta. Eftersom jag planerade att gå på HIIT-pass på lunchen kände jag efter noga, men beslöt mig att prova och att undvika de värsta knäövningarna i så fall. Nu visade det sig att knät inte var så illa som befarat, det är bara sidledsförflyttningar som känns extra och de är lätta att undvika som så.

Men istället upptäckte jag irriterande nog att min högra tå av någon anledning är jätteöm i vissa lägen och att hoppa bakåt i en burpee gjorde riktigt ont. Jag HOPPAS (och tror) att boven i dramat är vintern, jag har tvingats gå i samma skor i månader nu och även om jag faktiskt just denna vecka bytt till stövlar har de samma smala form som vinterkängorna (faktum är att det kan vara stövlarna som var ”pricken över i” så att säga). Mina fötter är problemfötter och skulle helst aldrig ha skor på sig och jag brukar växla skor rätt friskt i vanliga fall, vilket alltså inte gått pg av all is och snö. Frågan är hur illa det är och hur länge det ska sitta i… En sak är i alla fall säker och det är att mina inneskor inte är till minsta hjälp, de är alldeles för tunna. Jag hoppas innerligt att det inte är inneskorna som skapat det, då är jag stekt igen. Men jag har haft känningar innan av vinterskorna, så jag tror nästan det är det.

I morgon har jag tid på löpbandet på morgonen, jag hoppas tån (och knät) reder ut det. Nu tänkte jag köra Jillians program där man går mycket och det frestar inte lika hårt på lederna. Jag gör ett försök i alla fall, så får vi väl se. Annars får jag avbryta och köra annat på gymet.

HIIT-passet blev alltså inte den puls-explosion jag hoppats på, jag fick skippa några övningar och tappade lite av mitt oomph på grund av det. Jag är inte bra på att ta det lugnt. 🙂 Nu svettades jag på bra ändå och det var helt ok pass som så, men jag hade velat annat. Sedan ska erkännas att det inte var jättekul att köra parövningar idag, hamnade med en stor man som jag inte känner och det blir lite för intimt för min smak även om jag försökte blocka det mentalt och bara se honom som en träningsdocka. Han var alltså jättesnäll och trevlig på alla sätt och vis, det är mitt huvud som är problemet. Jag gillar inte allt för intima övningar med andra tjejer heller som referens.

I kväll ska vi på stand-up + buffémiddag, himla bra upplägg dagen innan vägning, inte sant? 🙂 Men då har jag ju något extra att skylla på, för det kommer inte vara nådigt efter helgen.  Det enda jag kan vara lite stolt över är att jag hållit mig ifrån snacks ett bra tag nu och har inga planer att börja igen. Nästa steg blir att få bort annat onödigt kladd. Det har varit lite för mycket ”SyndOm MigSomMåsteLevaiSibirien”-fikastunder det här året. Jag har en tendens att ”glömma” hur ofta det sker. Det var det + svullarhelger utan dess like som skapade min gamla kropp på nästan 100 pannor och dit vill jag INTE igen. Nu när jag hållit mig alldeles för länge över 80 kilo påminns jag ju svagt om hur jobbigt bara det är för kroppen, tänk 10-20 kilo till på det… Näpp!

Jag var på vippen att betala för en e-bok om överätning, men efter att ha läst lite recensioner på Amazon kom jag på mig själv hur korkad jag är. Jag går inte ner i vilt av att samla självhjälpsböcker på hög! Jag får allt börja ta och plöja igenom de jag har nu och inte minst börja leva som jag lär. Även om snön skulle göra ännu ett återinträde. 🙂

Jag har faktiskt ett typiskt problem-ögonblick just nu. Jag vet ju med mig att jag ska äta senare middag idag än jag brukar och jag har därför med mig två hemgjorda mellanmålbars som är tänkta att ätas typ nu för att slippa akut hunger. Men nu är det så här att jag inte är det minsta hungrig här och nu och jag kan inte börja moffa i mig saker utifrån att jag kanske, eventuellt, måhända är tokhungrig om en timme? Ska jag sluta äta för att jag kan måste jag hålla mig strikt till min plan att enbart äta när kroppen känner hunger. Helst inte tokhunger förstås, men hellre det då är att tratta ner något för att. Så nu åker mina bars in i kylen igen. Skulle jag nu bli väldigt hungrig om ett tag lär jag kunna härda ut till jag är hemma och kan ta något litet.

Nästa övning blir att ta en extra paus VARJE gång jag tänker äta något och verkligen suga in om det är äkta hunger eller sug eller ovana. Mysfaktorn måste bort på allvar nu. Det är inget fel i sig att mysa lite på ENSTAKA och SPECIELLA tillfällen, men de kommer verkligen inte varje helg eller varje kväll.

Områden jag behöver jobba med här och nu:

1. Helgmys. Jag har faktiskt kommit en bit på vägen (Noll snacks! Yay!), men det finns mer att skala bort. Behöver jag alltid så stort kvällsmål på söndagar t ex? I ärlighetens namn är jag sällan jättehungrig den tiden, men jag tar ofta mannens hunger som gisslan. Även vissa helgfrukostar tål att ses över, det må vara ok att äta lite mer ”syndigt” (läs: vanligt bröd) men jag behöver inte överdriva. Och naturligtvis ska kladdet fortsätta hållas till ett absolut minimum.
2. Kvällsmys. Jag har fått dille på att äta något på kvällen de kvällar jag är ensam hemma. Det må vara hyfsat kalorisnåla saker i sig, men det är ganska mycket onödig energi som jag petar i mig. Mängden är lite för stor och om jag ska vara alldeles, alldeles ärlig mot mig själv så behövs det inte ens. Jag har inte den hungern. Jag funderar faktiskt på att testa någon dag att låta själva middagen bestå av det målet istället. Jag måste verkligen inte alltid äta varm mat till middag och rent psykologiskt kan det vara en riktig succé.
3. Fikamys. Den gamla björnfällan har visst slagit till igen… 🙂 För att vara en som föredrar salt över sött är jag JÄÄÄÄÄÄKLIGT bra på att hitta ursäkter att handla hem fikabröd. Åter igen tar jag mannen som gisslan, han gillar att fika och har det hemifrån på ett helt annat sätt än jag har. Men han överäter heller inte på mitt sätt och då kan man faktiskt fika på hans sätt utan problem. Handen på hjärtat är det kanske till och med så att jag trattar i HONOM extra energi för att han inte vägar säga nej när jag kommer hem med det ena och det andra…

Inga direkta nyheter, det är snarast en ren manual till min övervikt. OK, när jag var som allra värst fanns en extra nivå av överätning som faktiskt inte existerar idag – i alla fall inte än. Men jag ska inte vara allt för kaxig, det går snabbt åt ”fel” håll.

En annan sak som jag behöver sätta fart på är mitt pysslande. Inget dödar sug mer effektivt. 🙂  Tur att jag har absolut noll karaktär och åter beställt svindyrt LEGO precis som om jag inte hade något att bygga därhemma innan…. 😉