Tiden rusar fram just nu!

Igår startade jag dagen på löpbandet som planerat och det gick bra. Roligt nog såg jag efteråt på FB att det var ettårsjubileum för min del av det passet. Foten fungerade hyfsat och det kändes överlag bra. Trodde ett tag jag skulle behöva kliva av och rusa på toa, men det höll sig i schack ett tag till. Men oj, så mycket ”elände” som kom ut ur min kropp igår, ja hela veckan faktiskt… Jag övervägde faktiskt att ta en extra vägning idag, men lade ner det. Det är bara siffror och jag har inte ens kollat vad det blev igår, inte mentalt redo just nu.

Igår ägnade jag hela jobbdagen åt en utbildning i att facilitera möten och workshops.  Mycket är ju rätt självklart, men det är rätt kul att få svart på vitt att man gör hyfsat rätt + att det ger en injektion att bli ännu bättre. Alltid kul att höra hur andra kollegor har det också. Jag är rätt knäpp, jag tycker numer det är rätt kul att sitta och babbla på lite och det får mig att undra hur andra ser mig. Jag upplever mig själv lite dryg nämligen, utan att mena det såklart. Men det är förhoppningsvis mest i mitt huvud. Igår blev det extra tydligt eftersom två av deltagarna är väldigt blyga och timida. Jag känner den ena sedan innan och det är en duktig kollega som inte har problem att prata när det behövs, men som låser sig när det kommer typiska workshopsaker som att presentera sig eller skriva ner saker på lappar etc. Jag var sådan innan, men har numer tränat bort det vågar jag nog säga. Om det inte är i en miljö där jag känner mig väldigt obekväm förstås. Men även om jag numer inte räds för att prata oombedd så är jag ändå en introvert, och när det var dags för lunch var jag noll sugen på att vara fortsatt social och skyllde på ärenden och gick och satte mig på fiket och intog en rejäl lunch i min underbara ensamhet.

I morse gick jag till tåget eftersom vi ska handla när jag slutat och jag var även färdigt ombytt till morgonens pass. Tyvärr vaknade jag med en oerhörd smärta i nacke och axlar, en kombination av träningsvärk och dåliga sittplatser i tisdags. Jag kunde inte sitta normalt, mina axlar fick inte plats. Jag fick kuta med ryggen på ett ytterst oergonomiskt sätt och det lider jag väldigt av nu. Redan under första övningen med lösa vikter fick jag ge upp de gröna och ta de gula för att ha en liten chans att röra armarna bakåt. Och som om inte det var nog var ju tån jätteöm också och jag fick avstå några övningar därav (mountain climbers t ex) och hitta på annat. Dessutom har jag skavsår på hälhelvetet som kom igår på löpningen. 🙂 Men jag svettades på bra idag trots alla krämpor och det känns bättre i axlarna nu. I natt måste jag hitta en annan kudde, har en hög, ergonomisk sak som just nu är precis helt fel för mig och bara gör det än värre. Jag har en dejt med min spikmatta i kväll också.

Igår upptäckte jag att CDON har specialerbjudande för medlemmar denna vecka, 100 kr för diverse Salming-sportplagg. Snorbilligt ju! Jag beställde två linnen + ett par tights = 300 kr. Tyvärr var det en omöjlighet att hitta en storlekstabell dock, så det kan bli pannkaka.

Den här veckan har jag annars använt två nya linnen (ett lilamelerat, ett gråmelerat) från Under Armour. Båda är i storlek large och är långa. Det lila som jag hade i början på veckan kändes bra, men när jag såg mig i det gråa idag i spegeln tyckte jag alla valkar syntes lite väl detaljrikt, trots att det är så löst…  Jag är rätt säker på att de sitter på samma sätt, det är mitt huvud som spökar med mig. Idag kände jag mig som en riktig heffaklump tyvärr, nästan så jag ville gråta under passet. Därav min ovetskap om veckans vikt, jag skulle inte ta det särskilt bra just nu.

Så istället fokuserar jag på pepp. Jag må ha tappat greppet lite om kosten, men jag kan allt sträcka på mig rejält när det gäller motionen. Hör ganska många dåliga ursäkter från kollegor just nu och det känns så skönt att vara en som faktiskt bara kör på. Det blir åtta år av konstant träning i höst! Jag tror personligen att det är ett framgångskoncept att se träningspassen som en ynnest för kroppen och inte som ett straff. Jag hör t ex ofta ”jaja, det är ju skönt efteråt i alla fall” och jag tänker inte så. Inte alls faktiskt. Min drivkraft är att få utmana mig själv och känna att jag lever. Jag går igång på passet i sig, inte känslan efteråt.

Nåväl, snart dags att tuffa hemåt och handla inför helgen. Den vita städhelgen. 🙂