Sakta men säkert…

Sakta men säkert…

Det går åt rätt håll med krämporna i alla fall. Körde med spikmattan innan jag somnade igår och det var som vanligt jätteskönt och det fick mig att kunna vrida på huvudet igen. I morse kunde jag också byta tillbaka till min vanliga kudde. Jag har smörjt in liniment och försöker nu hålla uppe värmen på området. Jag hoppas att dagens SomaMove kan hjälpa till lite också, ska ta det lugnt och sansat och fokusera på att det ska kännas bra. Hur tån ska hantera det är en annan femma. 🙂

Mitt svindyra LEGO är på ingång, kommer nog i eftermiddag. Ser inte ut som att det går att ta på cykeln, paketet är 75 cm x 56 cm x 24 cm och väger 7,5 kilo. 🙂 Det blir att be mannen om körhjälp. Jag är fortfarande kluven till köpet, men samtidigt lever man ju bara en gång och jag kan snåla ett tag framöver nu.

De har börjat markera på marken var de ska gräva upp för fiber nu, fast jag blir inte riktigt klok på hur de sprejat hos oss. Ser inte ut som projekteringen, men jag tror det är för att de ska utnyttja telefonkabelröret. Måtte de inte komma och gräva då mannen är på affärsresa bara, jag kan inte gärna flytta på bilen.

Verkar som att det ska bli soligt och kallt i helgen. Det är en hemsk, isande vind ute som man inte alls är beredd på när man tittar ut på solskenet. Samma vind drar genom vårt otäta hus och i natt var det kofilten på täcket som gällde för att överleva. Jag vill ha vårvärme på riktigt nu!

Avslutar med en småplufsig svettbild från i måndags (allt hår i pannan 🙂 ). Den hukande mannen jag lutar mig mot är instruktören i SomaMove för övrigt.

 

Ett svar på ”Sakta men säkert…

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.