Vissa dagar saknar jag att inte ha ett kontor som man kan stänga in sig i. På mitt första riktiga jobb hade jag det och policyn där var att om dörren var stängd stördes man inte av någon om det inte var superakut. Kontorslandskap har tagit sin lilla tid att vänja mig vid med andra ord. Jag har vant mig vid ljudet men gillar fortfarande inte att stå med ryggen mot folk som kan se mina skärmar. Kan tolkas som man vill. 🙂

Igår hade vi en demo av en större ändring och det var en hel del som behövde ändras i kravspec + testfall och jag har hållit på med det sedan i morse. Jag har blivit störd konstant! Bortsett från pratglada kollegor till häger och vänster har jag t ex fått titta på en mobilvideo på en flashmob uppe på huvudkontoret tidigare idag (chefen var minsann med!), pratat och hjälpt en sjukskriven kollega, lyssnat på telesvar från Skatteverket och guidat en indisk konsult hur han ska ta sig vidare etc… Ja, och så har jag varit på tjejlunch ute på golfklubben mitt i allt också. 🙂 Nu har jag i alla fall FÖRHOPPNINGSVIS gjort alla ändringar och synkat + skickat info till alla berörda, men det tog i praktiken hela dagen. Hade jag fått jobba ostört hade det tagit ett par timmar. Dessutom har jag säkert missat något. Jag gillar inte att hatta med sådant egentligen, men vad ska man göra? Kan inte gärna be folk fara och flyga när kontoret ser ut som det gör och de har ju ändå redan rubbat mig när de säger Hej. Jag har inget emot lite socialt snack eller att hjälpa folk heller. Vet jag att jag har mycket ”pappersarbete” där jag behöver vara väldigt fokuserad brukar jag försöka ta det hemma. Men det här var inte planerat.

Nåväl, överväger att dra till tåget lite tidigare så att jag hinner via Lindex och hämta mina jeans. Hann aldrig igår, mötet vid lunch dog in en bra bit på lunchen så jag gick på trepasset och sedan var det bara att rusa mot tåget efter det. Ett svettigt och bra pass för övrigt, men jag gillar verkligen inte att träna den tiden.

Ska även hämta upp ett paket från Sportamore + en äggkokare hemma på Ica. Sedan ska jag och mannen köra träningspass på hemmamaskinerna innan middagen. Än så länge känns det ok, jag hoppas bara jag inte blir attackhungrig om en stund. På morgnar kan jag skjuta upp ätandet ett bra tag men vid 16-17 är jag ett monster om hungern väl kommer. Jag har en bar i jackfickan vid kris. 🙂

I morgon är det vägning och jag borde med andra ord ta ett djupt andetag nu och kolla vikten för de tre senaste veckorna. Nu är ju dock risken rätt stor att det är ännu högre i morgon, så jag kanske avvaktar tills efter jag sett den siffran. Roligt blir det inte oavsett hur jag gör… Men det är bara att bita i det sura äpplet och gilla läget. NU är jag stark nog att hantera det.

Som om jag inte hade shoppat nog så damp det ner ett mail från Prisjakt igår om att ett zoomobjektiv jag öronmärkt sedan ett bra tag nu sjunkit med 700 kr (gäller veckan ut). Jag bara gapade, det har inte rört sig med mer än en krona innan.  Jag velade länge och väl och var ett par gånger nästan på vippen att trycka på köp, men det gnagde något i mig efter söndagens tokshopping. Jag bollade en hel del med mannen och efter det satte jag mig och läste på lite mer och kom efter ett tag fram till att jag inte behöver det. Jag har ett fullgott zoomobjektiv redan för det jag använder det till och handen på hjärtat har mitt fotograferande varit uruselt ett bra tag nu. Att köpa MER saker gör mig inte till en bättre fotograf. Jag får allt nöja mig med det jag har och ge mig ut med kameran istället! Det enda jag ska införskaffa (fast inte just nu)  är ett extra batteri. Efter debaclet i Barcelona där kameran råkat slås på under resan och dragit batteri hela tiden insåg jag idiotin att släpa med mig en tung systemkamera som i princip var obrukbar hela resan. Laddaren är stor som attan så den hade jag såklart lämnat hemma. 🙂

Det är bättre att handla LEGO. 😉