Lära gamla tanter sitta
Fredag – igen?! I den här takten är det snart jul!
Lönedag idag och jag stod nyss och gjorde en plan på vad som ska betalas idag och var rätt så nöjd med mig själv -tills jag påmindes om att jag hade två rejäla Klarnafakturor… Attans. Så sparkontot fick stryka på foten denna månad. 🙂 Men jag kör rätt hårt ändå, vill bli ”skuldfri” till mig själv i första hand. Nu lär det ta en stund, har en resa + fiberinstallation att tugga av, men många bäckar små osv. Jag ska verkligen försöka vara lite mer ekonomisk i höst, det kan omöjligen vara särskilt mycket extra jag ska behöva handla. Jag har böcker för flera år att läsa, handarbeten och pyssel för tre livstider samt kläder som jag förhoppningsvis snart kan återanvända och på så sätt få en ”ny” garderob.
Idag har jag på mig en fin liten sommarklänning från Lindex som fallit lite i glömska. Köpte den till mammas 70-årsdag och har bara haft den då, men den är himla skön – och fin. Har redan fått en komplimang. 🙂 Den har visserligen skärp i sidan, vilket är jobbigt för mitt huvud, men det går med nöd och näppe. Det skulle gå att ta av också om det krisar alldeles. Även om de sade att gårdagen var årets sista sommardag kör jag bara ben idag också, så kallt är det inte.
Jag är lite förvånad att jag trivs så bra i bara ben i år, så mycket har jag ju ändå inte gått ner. Men jag tror benen är mer muskulösa igen och då är det annan känsla direkt. De slår inte ihop på det där riktigt obehagliga sättet. Dessutom står jag ju upp större delen av dagen och då är det också annat. Man är ju så mycket snyggare ståendes. 🙂 Jag gillar inte att se bilder på mig själv när jag sitter, jag har nästan alltid usel hållning och allt valkar sig. Jag ser tio år äldre ut direkt. Jag kan tydligen inte lära mig att sitta ordentligt. Numer är det dessutom ännu värre eftersom jag ofta håller på att ta kort själv på bilderna och då även får dubbelhaka. Det är nästan otäckt hur annorlunda man kan se ut bara genom att ha olika poser och ljus.
Magen är lite skakig idag, antagligen en kombo av gårdagens dåliga lunch (asiatisk tråkbuffé) och rörig kostdag i stort. Lite sur blev allt min inre gourmand igår också, nu när jag hade planerat att äta ute en dag hade jag verkligen velat få äta något gott som var värt det. Men det blev en gemensam lunch och det sker väldigt sällan, så jag ska inte gnöla. Men lusten att gå ut och äta fler gånger på lunchen dog i alla fall tvärt. 🙂
Var på 75 års-baluns för företaget igår en sväng med mannen efter jobbet. Där bjöds på mat från food trucks, men vi var där lite för tidigt och jag lyckades inte bli hungrig under den tiden jag var där – riktigt irriterande eftersom maten såg jättegod ut. Önskar att de kunde ha food trucks här lite oftare, jag är rätt säker på att det skulle löna sig.
Nåväl, jag ska glädja den inre gourmanden i kväll istället, det blir pasta med sås på grädde, vin, ädelost och svamp. Mums!
Jag ser med jämna mellanrum folk som gnäller på VV på sociala medier. Vi har t ex de som älskar att håna VV och anklaga metoden för att vara gammaldags och meningslös eftersom ”alla kommer tillbaka igen”. Naturligtvis vet de inget alls om hur metoden ser ut idag heller, utan pratar om det som om 1980 kommit tillbaka.
- Jag har följt VV i många år och de har verkligen bytt inriktning hur många gånger som helst och anpassat sig efter nya rön. Visst, de måste naturligtvis även modernisera sig för att överleva och för att vara intressanta rent PR-mässigt, men ändå.
- Ja, många som gått ner med VV misslyckas med att hålla vikten, jag är ju i praktiken själv en av dem (även om jag hävdar att jag hade varit mycket tyngre idag utan dem). Men det gäller ju ALL slags viktminskning, inte bara VV!
Sedan har vi de som är med i VV, men verkar ha missat själva andemeningen med metoden och på allvar tror att det är några månaders svältkur. Om de inte rasar i vikt, om de får problem med magen, om de får huvudvärk av att inte få äta socker – då är ALLT metodens fel och det är sura tongångar som bara den (oklart vad de vill uppnå med detta, ska Karin Nileskog komma hem till dem och be om ursäkt eller vad?). Jag har väldigt svårt för den anklagande attityden, VV är ett hjälpmedel och inget mer. Det är JAG som sabbat min kropp och det är JAG som måste ta mitt ansvar för att få den att må bra. Det är JAG som bestämmer och det är JAG som anpassar VV-programmet efter vad jag vill och behöver och om det ändå inte fungerar så är det kanske inte rätt metod för mig då, men då är det fortfarande inte VV:s fel. Jag får nästan psykbryt på folk som inte kan förstå att generella metoder och regler omöjligen helt perfekt kan täcka in en hel befolknings behov. Det är ju också därför jag föredrar VV, eftersom det är en av få viktminskningsmetoder som faktiskt fungerar att tweaka rätt rejält. Om man verkligen tror att VV innebär att man aldrig mer får ha smör på mackan eller vin i glaset – då är man så ute och cyklar och ärligt talat slösar man dessutom bara på pengar och energi. Hårda ord, men man kan inte gnälla sig smal. 🙂
Det finns heller ingen VV-polis som kommer hem till dig och ger dig prygel om du inte följer programmet slaviskt. Ändå finns det alltid de som ska peta på andras val, ungefär som om VV-polisen hade funnits. 🙂
Slutkläm: VV är och förblir ett HJÄLPMEDEL, inget mer. Ett riktigt bra sådant om du frågar mig, men likförbannat enbart ett hjälpmedel. Själva jobbet är MITT ansvar.
Det är ju som att jag skulle gnälla på MS Excel när jag har trubbel på jobbet. 🙂
2 svar på ”Lära gamla tanter sitta”
L sa en väldigt bra sak angående mitt val att köra Vv: Det är ju uppoffringar du gör. Ja, det stämmer. Visserligen är det ett aningens negativt sätt att se på det hela, men jag förstod vad han menade. Jag gör det här för att nå mål jag har satt upp. Och för att nå dit, får jag avstå från en del andra val. Däri ligger uppoffringen. Själva offret gör jag iofs gärna. Visst saknar jag ibland mjukt nybakat bröd, ost, godis, bakverk, m m. Men jag vet ju att jag FÅR äta sådant – bara inte i sådana oherrans mängder som förut. Så egentligen offrar jag inget, jag VÄLJER istället vissa saker. Och jag håller med om att Vv i första hand är ett hjälpmedel. Det är lite som att gå hos en psykolog: den som ska göra jobbet med att gräva i ditt inre, och ta fram svar på frågor, är du själv. Psykologen kan ställa frågorna och be dig fundera över saker och ting. Men den mentala processen ska du själv utföra. Hos Vv får du verktygen. Använd dem på det sätt de är tänkta, och du kommer att lyckas. Men använder du en hammare på fel sätt, kommer du ofrånkomligen att slå dig själv på fingrarna så att du gör illa dig och inte får i spiken. Så är det bara 🙂
Ja, man måste såklart göra val. Man kan inte äta kakan och ha den kvar. 🙂 Jag har själv valt bort mjukt bröd i mångt och mycket. Det betyder inte att jag aldrig mer ska äta det, men det är inte en del av min vardag. Det är en uppoffring som jag kan leva med eftersom det betyder att jag kan äta annat som jag är mer glad i. Dessutom, att ha bröd som ”lyx” eller vad man nu vill kalla det, gör det faktiskt så mycket godare.
Man kan ju köra VV helt enligt regelboken (om man bortser från deras rekommendationer) och gå upp i vikt utan problem. Det räcker ju att missbruka 0 SP lite så är man där 🙂 Men det är inte heller VV:s fel.