Igår var en jobbig dag, fick stanna en timme längre på jobbet än tänkt och vi körde på i 190 km/h för att hinna med det vi tänkt oss – vilket vi gjorde. Det är en ynnest att jobba med folk som kan anpassa sig efter läget. Jag var dock helt slut i huvudet och höll på att smälla av då jag trodde att filen jag jobbat i hade försvunnit (= allt jobb ogjort). Tack och lov var det inte så.  🙂 Jag hade också tur som fick skjuts hem av en kollega så jag slapp vänta på nästa tåg.

När jag kom hem var det inte tal om att träna som vi hade planerat, istället lagade jag mat (spaghetti och köttfärssås) lite kvickt. Jag övervägde både en och två gånger att strunta i kolhydratrestriktionerna och bara brassa på med spaghetti, men jag bet ihop. Dock lät jag några extra strån flyga in i munnen på ren trots. 🙂 Jag ska också välvilligt erkänna att jag snöt lite nötter av mannen när han satt i soffan. Eftersom jag inte direkt utnyttjar min VB ändå orkade jag inte bry mig, jag visste ju exakt varför jag gjorde det. Intressant nog sade jag själv stopp ganska snart också, det var tydligen inte roligt när det var tillåtet. Det är något jag sett innan också, det är som att jag överäter på ren trots ibland.

Jag har hittat två varianter av överätning:

1. Jag överäter för att jag glömmer känna efter om jag är mätt eller inte. Det jag kallar ”Äta för att jag kan”. Det är då jag t ex moffar i mig det sista på tallriken trots att jag är mätt, eller då jag glatt hakar på någon annan som äter trots att jag själv inte är sugen. Den delen försvinner så fort jag börjar med någon slags kostregim och blir mer alert på mina signaler.
2. Jag överäter på trots. Ibland slår det helt enkelt över och jag blir riktigt ARG inombords och vägrar följa mina rutiner och regler. Hinner jag se signalerna i tid kan jag motarbeta det genom att vara lite snäll och släppa efter på något litet, men emellanåt missar jag det, i synnerhet då rutinerna rubbas i sig och jag har fullt upp med annat än mina matintag. Utlösande faktorer kan typiskt vara stress, hopplöshet, ilska. Vill det sig riktigt illa kan det även trigga ätstörningen och det är då det är extra farligt, ätstörningen kan hålla kvar mig i många dagar och det är direkt skadligt för kroppen. Fast den kommer oftast smygande på andra sätt.

För mig är det stor skillnad på överätning och att äta för mycket kalorier. Det sistnämnda kan jag göra fullt medvetet vid speciella tillfällen utan att det gör något. T ex om man är på fest eller på semesterresa. Att äta gott och kaloririkt innebär absolut inte automatiskt överätning. Snarast tvärtom lustigt nog.

Det gäller att hålla lite koll på hur man fungerar i olika lägen. För mig finns det ingen poäng att jaga festliga tillfällen och vara benhård då. Det är inte de som gjort mig överviktig. En fest syns kanske som ett plus dagarna efter, men sedan sköljs det bort. Överätning däremot… Att konstant äta lite för mycket vid varje mål, det blir snabbt fasta kilon av det. I synnerhet då mina favoriter att överäta är pasta, bröd, ost och inte minst salta snacks. Det är mitt knark och det är dessa grupper som gör mig tjock. Naturligtvis inte enbart, men de lär stå för största delen.

Det är därför mina fokusområden, så hur ska jag bäst hantera dem?

• Pasta: Jag ÄLSKAR pasta. VV:s portion på 80 nånting gram kokt pasta är ett rent hån. 🙂 Googlar man på det verkar 150-200 gram vara vedertaget som ”normalt” och det skulle jag kunna leva med (även om jag i överätarmode säkert äter det dubbla). Just nu försöker jag dock ligga lite lågt, jag håller mig på 130 gram där SP-gränsen går, men det är svårt. Jag tror att jag senare kan tillåta mig att öka till det vedertagna och må rätt bra på det, men nu är det lite mental träning också. 🙂
• Bröd: Här har jag gjort en stor förändring sedan långt tillbaka. Jag äter inte mjukt bröd dagligen. Jag äter mest hårt bröd när jag vill ha mackor och sparar på det mjuka till mer speciella tillfällen. Det har varit lättare att genomföra än jag trott, förutom på en nivå: bröd är verkligen oslagbart som snabblunch. Jag tror visserligen att jag kan tillåta mig mer bröd än jag gör idag, SÅ farligt är det inte trots allt. Mycket är nog att bröd är starkt kopplat till min ätstörning.
• Ost: Om jag älskar pasta så avgudar jag ost. 🙂 Jag hade aldrig klarat av LCHF, jag hade ätit så mycket ost att jag hade sprängts till sist. Jag får aldrig nog. Så hur löser man det då? Som pålägg har jag hittat smått fantastiska Slanke Dancia på 10 % som verkligen stillar mitt ostsug i veckorna utan att sno mängder av SP. Dock kan man tvista om huruvida jag verkligen löser något i längden när jag bara ersätter rakt av, men just nu orkar jag inte ta just den kampen. Fetare ost sparar jag till helgmyset då jag inte är lika hård och det funkar ganska bra. Men jag ska inte hyckla, ibland blir jag frustrerad att ost är så sabla dyrt i SP, det är nog det jag tycker är tuffast med VV. Jag tror dock absolut att ost kan hitta sin plats i min ”normalviktiga” vardag. Men även här behöver jag lite avgiftning och eftertanke först. 🙂
• Salta snacks. Här finns det egentligen bara en metod: TOTALSTOPP. Jag kan leva utan det. Jag kommer inte att slå mig själv om jag snyltar åt mig när det bjuds, men det viktiga är att jag inte handlar hem det i syfte att ätas av mig. Jag kan yra hur mycket jag vill om att det ju går att väga upp i portioner och ätas i lagom mängd, men det funkar inte. Kanske en kväll, men sedan sitter jag där och moffar loss igen och det med en nästan läskig takt. Jag har nog knappt ens mött någon som kan moffa en påse chips snabbare än jag. Tack och lov har jag lite hjälp på vägen. För det första har tillverkarna snart sabbat alla svenska chips. De smakar mest socker idag och har helt tappat crunchen! Det har inte med mina smaklökar att göra, utomlands smakar de perfekt. 🙂 För det andra gör VV:s tillåtande av saker som saltgurka etc att jag nu äter det obehindrat som tillbehör till min mat och då tar det udden av mitt saltsug på ett helt nytt sätt. Oavsett vad VV gör med sitt program kommer jag aldrig räkna points eller kalorier på inlagda saker igen, det har verkligen varit SÅ bra för mig. 🙂

Andra kolhydrater då? Jag gillar ris, men VV:s portion på 1,5 dl är faktiskt rätt lagom. Och när det gäller kokt potatis kommer jag ofta inte ens upp i VV:s portion. 🙂  Potatisprodukter i ugn (klyftor, stripes etc) blir lite mer, men fortfarande ok och det äter jag dessutom nästan uteslutande på helgerna då jag ändå har lite mer svängrum.

Men fett och socker då????!!!! Naturligtvis överäter jag det också, men oftast då i kombination med det andra. Blir jag sugen på pizza är det brödet och osten som jag drömmer om i första hand, fettet triggar inte (jag gillar hemgjord pizza minst lika bra som köpt). En annan snabbmatsfavorit är hamburgare, och även om jag dreglar över en tjock skiva ost och ett berg av pommes ska jag inte hyckla att det är det dolda sockret som även triggar suget där. Mixen av fett, salt och socker ska man inte underskatta. 🙂

Typiska sötsaker stänger jag däremot av suget på rätt snabbt när jag är aktiv. Det kan komma något litet sug precis då mensen bryter fram, men inte mycket mer än så. Den här gången är det mer tydligt än någonsin, jag har verkligen inga sötsug alls. Saknar inte ens glass. 🙂 Där är min policy att när suget kommer så stillar jag det, det finns inget att oroa sig för där. Det är bara när jag är ätstörd eller avstängd som sötsaker är ett problem.