Ja, kroppen upphör ju aldrig att förvåna mig. Igår morse vägde jag in officiellt på 73,3 kilo, så när jag kom hem från jobbet vägde jag mig igen för att se om jag fortfarande var under dietbet-strecket (73,9 kilo) och till min förvåning vägde jag till och med lite MINDRE än på morgonen (73,1 kilo). Det brukar verkligen inte vara fallet! Jag riggade snabbt vågen och tog fram mitt kamerastativ och påmindes om att jag borde ha en fjärrkontroll till den. Jag började leta och leta och efter ett bra tag gav jag nästan upp, men så sökte jag genom min mail för att se NÄR jag skaffade den och insåg att den var del av ett paketerbjudande. Så jag letade upp kamerakartongen och där låg den så fint. Men batteriet var uttömt och irriterande nog hade jag inget nytt. Så det blev att slåss med självutlösaren ändå, men det gick förvånansvärt bra. Värre var det när jag sedan skulle ta bild på vågsiffran + mina fötter, jag tänkte ju inte på att systemkameran i sig väger en hel del. Så det blev många försök på att snabbt hugga kameran när vågen väl stabiliserat sig och ta bilden innan siffran försvann. Nästa gång blir det mobilen. 🙂

Idag förvånar kroppen mig på nytt, fick idag oväntat den lägsta siffran sedan mars 2015 (72,5 kilo). Nu är det inte officiell vägdag idag, men det är klart trevligt att se 72:an poppa upp på radarn! Nu tror jag detta är en glädjevikt (även om jag kände mig svullen i går morse), men ändå – det rör på sig. Ska bli väldigt kul att se vad som händer framöver.

Nu ska jag i alla fall ha två dagar med härligt kostslarvande, så på måndag är det garanterat en betydligt högre siffra igen, men det bekommer mig inte ett skvatt. 🙂 Jag har en månad till nästa invägning och då ska jag klå 73,1 vilket åtminstone just nu känns väldigt görbart. Men man ska aldrig vara kaxig, det är väldigt oberäkneligt med vikt.

Ett angenämt bekymmer med denna nedgång är att jag får mer och mer kläder som behövs rensas bort. Idag har jag på mig ett par Lindexjeans i storlek 40 som nu har hängrumpa och kasar ner obehagligt i midjan + att det ser illa ut. Just den här specifika modellen är således för stor i 40 nu. Det skulle förstås funka bättre med skärp, men jag HATAR skärp och således ställer det ännu värre krav på mina byxor. Jag köpte en annan modell på Lindex nyligen (också 40) som satt åt betydligt bättre när jag provade dem, så de ska jag testa i morgon. Storlekar är spännande! Noll logik. 🙂 Jag kan visserligen köpa att de olika modellerna skiljer sig åt i passform, men det är ändå lustigt att det skiljer SÅ mycket.