Nytt nyhetsbrev idag från träningsgruppen och den här gången är jag desto nöjdare med hur jag ser ut. 🙂 Jag brukar spara ner bilderna och nyss råkade jag se bilder från början av året + förra året som jag inte tittat på sedan de togs och JÄVLAR I MIN LÅDA, vilken skillnad det är! Jag kan inte riktigt greppa det. Jag upplevde mig inte så stor då, inte ens när jag såg bilderna. Huvudet är koko. Det här är november 2017 vs november 2018 (måndags):

   

Här är en bild till från januari där man riktigt ser hur jag ser ut som en liten korv. 🙂

Igår åt jag ute, kände att jag var i behov av det och jag valde att gå till Aktivitetshuset och ta en värmande soppa. Jag var lite skeptisk först eftersom det var spenatsoppa, men veckans vegetariska var linssoppa och den brukar vara god. Men jag tog ändå spenatsoppan eftersom man fick ägghalvor till och den var supergod! Svår som attan att SP-bestämma bara, jag vet inte riktigt vad de har i den. Någon slags grädde är det i, men hur mycket och vilken sort är omöjligt att veta. De brukar dock vara lite mer hälsosamma än vanliga lunchställen, så jag körde på ett VV-recept (det med mest SP) i slutändan.

Jag lyxade även till det med lite bröd och smör till, jag var hungrig och min inre matrebell hade gallskrikit annars. 🙂 SÅ GOTT! Men oj oj oj så tufft det var att inte ta om av både soppa och bröd. Jag börjar ju förstå väldigt väl varför jag lagt på mig på senare år, det har varit standard för mig innan och då åt jag dessutom ute mer. Ofta har jag dessutom blivit äckelmätt eftersom soppa mättar rejält men det tar ett litet tag innan det landar. Igår hade jag som tur var ärenden på byn så det var bara att ge sig av och mycket riktigt blev jag behagligt mätt och varm på vägen. Men det är inte lätt att övertyga mig själv om det när jag väl sitter där.

Dessutom är bröd lite som knark för mig. Jag kände riktigt hur jag stirrade igår kväll då mannen kom hem från jobbet och gjorde sig två helt vanliga ostmackor. Jag reagerade som om jag behövde en fix ärligt talat. Det skrämmer mig lite eftersom jag verkligen inte tänkt lägga av med bröd. Jag har skurit ner på det drastiskt i mitt liv, frukostfrallan på jobbet har jag leasat bort till en kollega sedan många år tillbaka och saknar den inte alls. Visst, jag ska inte ljuga, det ser jättegott ut när de fixar sina mackor, i synnerhet nu när de bytt leverantör och har port salut och leverpastej på fredagar + betydligt roligare bröd att välja på, men jag vet också att det verkligen bara är tomma kalorier för mig. Det är inte värt det.

Nu med nystarten i VV har jag även dragit ner rejält på helgfrukostbrödet, det blir t ex mycket knäcke och linskakor istället. Istället har jag valt att nyttja bröd till t ex toast på söndagskvällen eller till hamburgare och liknande.  Det samma gäller snabbluncherna, jag kör oftast istället på sallader av olika slag med bra protein och baljväxter för mättnad. Allt det här funkar jättebra och får mig att må bra, men det hindrar mig ju inte från att vilja ha bröd ibland. Oftast går det bra, men ibland triggas det ätstörda jaget och det är problematiskt. Hittills har jag stått emot, men jag känner igen känslan så väl och den har varit mer påtaglig nu på senare tid. Kanske är det hösten som spökar, jag är frusen och ömklig så här års och vill ha ”tröst” och värme, även i form av mat. Men jag måste ta det varsamt här, jag vill inte hamna i hetsätningsdiket. Jag får helt enkelt välja att äta bröd under väldigt kontrollerade former och se det som experiment. Lite så kändes det faktiskt igår och jag var stolt att jag gick därifrån.

Många skulle säkert tycka att jag är konstig som inte bara helt utesluter sådant som triggar mig till dumheter, men jag tycker själv det är fel sätt. Bröd ÄR inte kokain trots allt. 🙂 Och jag vet ju så väl att det snart kommer tider då VV-appen är ett minne blott och då jag kör på autopilot och har jag då inte hanterat mina triggrar på bästa sätt är jag snart uppe över 80 kilo eller ännu mer igen. Ännu viktigare är hur det påverkar min ätstörning. Det är ingen hemlighet att det jag hetsätit allra mest genom åren är bröd och pasta. Det är mina två stora triggerpunkter. Men jag tänker aldrig ge mig där, jag VET att jag kan njuta av normala mängder. För varje gång jag lyckas med det tar dessutom ätstörningen ett steg tillbaka. Skulle jag däremot totalförbjuda det skulle jag antagligen nästa gång jag är nere handla hem det i smyg och moffa i mig för att sedan få tokångest och kräkas. Det är så det funkar, vilket jag lärt mig den hårda vägen, så att säga.

Shopping blev det igår också, jag köpte koftan och dessutom en hel del garn. Jag är så sugen på att sticka och virka mössor! Jag är bara lite ostrukturerad och hagalen, vill typ göra fyra på samma gång. 🙂 Köpte ett ljuvligt garn

Denna veckan avslutas med dubbelt upp av SomaMove och dagens pass var en av mina favoritreleaser. Jädrar så skönt det är att ha mindre kilon på kroppen när man rör på sig! Det gör mig sugen på att tappa lite mer bara för att känna hur det känns. Men jag vet att jag är i en tuff fas nu, det här är ett klassiskt platåläge för mig. Så huvudfokus just nu är att nå och hålla fast i 72 eller strax under.

På jobbet är det stora rörelser och omorganisationer, varav en del blev offentlig igår. Systerbolaget kickar åter folk på samma sätt som då jag lämnade dem för många år sedan (komiskt nog var det i samma veva som jag var med i VV sist och låg på de här kilona). Nya jobb kommer också (mer än vad som tas bort), så förhoppningsvis hittar folk nya roller, men det är förstås oroligt för de drabbade. I vårt bolag är det just nu mer fokus på stora förflyttningar, organisationer som slås ihop och liknande. Mer förändring kommer det att bli framöver, den saken är klar. Men jag oroar mig inte. Idag fick vi en förhandstitt på hur IT ska jobba framöver och det påverkar ju förstås oss i högsta grad. Vi behöver göra om det mesta gällande arbetssätt och annat. Det är ett steg mot det agila, mitt hatord. 🙂 Fast jag förstår varför vi gör det och jobbar gärna mot det, men jag är nervös över komplexiteten och det arbete som kommer att krävas av oss. Nya verktyg är en sak, men nya arbetssätt och framförallt att ta fram all basdata som behövs är ett HÄSTJOBB. Det gäller att det finns budget och förståelse för det. Men jag känner ändå hopp och lite nyfikenhet på det. På tiden jag lär mig något nytt system också. 🙂  Förändring är rätt kul – OM man får vara med och jobba fram det.

Urk, jag har världens magknip just nu, kände lite under träningen redan men nu eskalerade det. Överväger att dra hem och lägga mig raklång på sängen ett tag och se till att ”pysa” ut lite luft. Tror det kommer av att jag druckit illa idag, känns bättre för stunden så fort jag fått i mig lite vatten. Ack denna mage. Jag kanske skulle ge Fruit & Fibre eller liknande ett försök. Fast det är ett tag sedan det var så här illa. Jag försöker rannsaka mig själv vad jag ätit senaste dygnet som skulle kunna orsaka detta, men kommer inte direkt på något. Jaja, det känns mycket bättre för varje droppe vatten jag trattar ner så det är nog bara vätskebrist. Tror inte jag behöver åka hem.