Dubbelsiffriga minus och mentala segrar

Dubbelsiffriga minus och mentala segrar

Igår var det dubbelsiffriga minus av flera slag. Först obehagliga minusgrader ute (-12!) vilket kändes sådär. Det var nere på 19 grader inomhus också, vilket i vårt hus känns som typ 15-17.

Desto trevligare var det att ställa sig på vågen och officiellt notera att jag nu tappat 10 kilo sedan starten i juli. Det är ingen hiskelig fart på min minskning, 0,4 kilo i snitt ungefär, men det tycker jag bara är bra. Jag är inte 100 % mentalt införstådd med min nuvarande vikt än (trots att jag gjort det här innan) och jag vill dessutom gärna att kroppen ska hinna stabilisera sig så bra som möjligt. Plus att jag aldrig varit ute efter en snabbkur, mitt mål var att fixa mitt dietbet och inget mer.  Jag kommer inte exakt ihåg vad mitt snitt var förra gången, men det var nånstans under halvkilot. Då hade jag mycket mer att gå ner också och det gick dessutom relativt snabbt i början. Det planade ut rejält på slutet, vilket jag förväntar mig nu också. Min kropp älskar att väga runt 72. 🙂

Med veckans resultat betyder det att jag nu har ett nytt officiellt lägsta årsvärde och på nytt ental =  71,8 kilo. Yay! Det betyder också att snittet för november hamnar på 72,8 kilo, vilket slår 2017. 2016, 2015, 2014 och 2013! Jag var bara två hekto från 2012. 🙂

Men vikt är bara en siffra. Jag håller egentligen på att ta fram ett ätmönster som ska fungera fortsatt framåt utan att jag ska behöva smyga uppåt vikt igen. Det är en svår balans i sig. Det gick ju inte uruselt sist, jag höll mig faktiskt i många år och alla kilona kom heller inte tillbaka och min kropp bär upp övervikt lite bättre på det eftersom jag har mer muskler. Men jag vill helst inte se 80-strecket igen. Men det kräver mycket jobb från min sida. Med jobb menar jag dock inte svält och matnojor. Det är huvudet som ska jobba.

Igår hade jag en knepig dag med heldagsmöte nere i Malmö och således inga vanliga rutiner. Jag började dagen bra med en (med mina mått mätt) bastant frukost. En av mina smarriga bagels med Philadelphia, en förhatlig bönbulle med leverpastej, en skål yoghurt med bär och ett kokt ägg. Jag rostade både bageln och bullen och jag får lov att säga att det gjorde bullen ätlig igen, så jag ska ge det en chans till framöver.  Lyxigt med sådan frukost mitt i veckan. 🙂 Tur var det också, för på mötet hade vi ingen frukost, bara dryck. Naturligtvis hade jag kunnat hämta en macka nånstans på kontoret om jag hade behövt, men det är rätt skönt att de andra i gruppen inte är några frossare som ska äta allt som bjuds. Jag mår bra av att vara runt normalätare av den skalan.

På lunchen gick vi åter igen till restaurangen mitt emot där de serverar fräsch mat och har många olika val, varav minst två veggo. Jag valde även denna gång deras asiatiska fusion, veggovarianten. En fräsch version av Palak Paneer, som säkert gav en del SP, men klart var värt det. Så långt allt väl.

Men på vägen hem sedan var jag HUNGRIG och jag hade först tänkt rafsa ihop en omelett hemma, men när jag insåg hur lång tid fram det var + att jag lovat mannen kvällsfika så blev det faktiskt en köpt bagel med kalkon och cream cheese på konditoriet som jag åt på vägen hem. SÅ GOD och SÅ behövlig. Kändes inte allt för farlig heller, det var nog vanligt bröd i bagelform mer än en riktig bagel. Men jag hade nu bestämt mig att även jag ville fika och det jag längtat efter ett bra tag nu är kanelbulle, vilket de inte hade på konditoriet så jag tog någon maränghistoria som också såg god ut. Men jag kunde inte släppa tanken på bullen och jag vet ju att jag inte kommer att vardaggsfika på det här sättet på länge igen, så när jag ändå var inne på Ica och handlade kollade jag i deras hyllor och bullarna var såklart slut, men det fanns en butterkaka kvar. Så den fick följa med hem + två ciabatta utifall jag var mer hungrig, det var svårt att känna av på radarn just då.

Väl hemma väntade varmt kaffe och jag och mannen fikade loss på allt gottis utan minsta noja. Jag övervägde därefter både en och två gånger om jag även borde äta något mer riktigt, men kom fram till att jag var behagligt mätt och att det skulle vara okynnesätning.

Det här är hittills den barntillåtna versionen av hur jag tänkte igår. Det fanns nämligen även en mörk del i mig som t ex tänkte att jag även kunde moffa i mig en fet ciabatta bara för att och sedan kräkas upp allt elände så att det ”försvann”. Alternativt kräkas upp fikan. Den demonen vann inte igår och det är jag helt galet stolt över. Jag tog mitt beslut som en vuxen och kände ingen panik, ingen ångest OCH jag valde dessutom att det fick vara nog med intag för dagen, vilket också är en seger. Så jag är sjukt stolt över mig själv, faktiskt mer över detta än att jag tappat 10 kilo. Det är de här besluten som jag behöver fatta om och om och om igen framöver för att må bra och hålla vikten i schack liksom demonerna. Det är inte alls så lätt som det låter.

Nåväl, idag var det såklart lite plus igen, fast å andra sidan var det bättre siffror på fettprocent och muskler så det tar ut vartannat.  Jag är, trots ökad aptit, fortfarande rätt bra på det och det ser onekligen hoppfullt ut inför nästa fredag – JUST NU. Lite kallsvettig är jag förstås eftersom vi planerat in en hel del stabbig mat igen i helgen med framförallt mycket bröd som bas, men jag litar på mig själv. Jag är rätt säker på att om jag skulle planera om nu och köra värsta toksnåla kosten och förbjuda allt så är det kört på alla plan (dietbet, ätstörning, vikt). Min kropp skriker efter den här maten och mitt huvud likaså.

Kylan ställer till det som vanligt när det gäller mat för mig. Jag blir så sabla hungrig när jag fryser och det är dessutom riktig comfort food jag vill ha. Men jag vet ju att det funkar att äta så länge som jag inte går bananas och om jag dessutom fokuserar på mat denna helgen och inte annat så ska det inte behöva bli så eländigt på vågen nästa vecka heller. Jag har ju dessutom fyra vardagar på mig.

På söndag ska vi julpiffa lite i hemmet och i det ingår glögg och fika på det. Det tänker jag inte heller be om ursäkt för, det sker inte ofta och det finns inte på kartan att jag blandar någon lightsaft med glöggkryddor. Min glögg ska vara stark, smakrik och drypa av alkohol tack så mycket. 🙂 Helst inte stickande söt heller. Saftglögg är en styggelse.

Den här julen ska mitt fokus än mer vara på att njuta av det jag VERKLIGEN gillar och det tänker jag verkligen inte ha halvtaffliga substitut för. Det är inte jättemycket jag gillar av julens läckerheter heller om man nu ska vara sådan.

Har fått hem en hel del av mina inköp (det blev några fler i måndags också…) och fler är på väg. Igår hämtade jag ut en order från MMSports med deras egna tights och ett linne + en tränings-BH  + höga strumpor från Better Bodies. Tightsen är jättesköna och verkar sitta bra, MEN jag är lite nojig över grenen. Lite mycket ökendjursfeeling. 🙂 Men jag behöll dem ändå, de var verkligen för sköna för att moststå. Jag tror dessutom att de ska sitta lägre i midjan, vilket är superläskigt för mig. Jag får testa mig fram lite. Bara tanken på att jag ÄNTLIGEN kan köpa deras tights utan att tveka om de ska passa (de är små i storlekarna) är jättekul! BH:n är också vrålsnygg och skön! Jag skulle köpt fler i andra färger när de var så billiga. Lite lurigt med de korsande banden i ryggen bara. 🙂

På tal om tights, i måndags blev det roligt nog Soma Move till sist, det visade sig att han hade hoppat in lite av sig själv och körde för de som vill. Jag fick bestämma release och trots att jag tyckte den vi körde i fredags var tuff så valde jag den igen för att utmana mig själv. Det gick mycket bättre i måndags, förutom de sabla tightsen från BLACC. Jag köpte dem på rea i tron att eftersom jag redan hade ett par i annat mönster (samma modell) så skulle de sitta likadant. Men dessa är för trånga över vaderna, samtidigt som de är väldigt hala och blanka, så det leder obönhörligen till att de snabbt rasar neråt. Konstigt, men de var inte superdyra. Synd bara att jag köpte två par i olika färger (samma glatta yta). Möjligen att man skulle kunna sy av dem till kortare tights, då skulle de funka mycket bättre. Mina vader lär ju inte krympa liksom. 🙂

I tisdags var det HIIT med den tuffaste instruktören, men jag tyckte att det passet var lite av en besvikelse. Det var förstås svårt och tufft som det brukar och jag var mör efter, men det var bland annat väldigt mycket fokus på armhävningar hela tiden och av det riktigt svåra slaget. Jag pallar inte ens vanliga i någon större utsträckning (allra minst under HIIT) och jag tyckte inte knävarianterna funkade alls. Det var även många övningar som jag inte ens hann förstå mig på innan tiden var slut och som kändes onödigt komplexa. Jag verkar inte vara ensam om min åsikt heller, många avvek tidigare från passet vilket inte brukar vara fallet och jag hörde även att några gav feedback efter. Många var riktigt skeptiska till en övning där man skulle stå på en stepupbräda i högsta läget och göra ett utfallssteg framåt och sedan gå tillbaka igen med benet i luften. Jag tror att den övningen kan vara farlig, det är lätt att hamna snett med både knä och vrist. Många skippade den såg jag. Nåväl, han brukar anpassa sig och han fick bra feedback som sagt.

Idag är det kettlebells på lunchen, sedan ska jag avnjuta VV:s linssoppa på burk för 1 SP. 🙂 Jag minns inte om jag ätit den innan. Jag vet att jag ätit någon annan burksoppa som jag inte alls gillade, men är det denna får jag väl gå och handla annat då. Vi ska storhandla efter jobbet och ta hem sushi, så jag vill hålla i mina SP idag. Jag kan inte leva lyxliv alla dagar. 🙂

Ett svar på ”Dubbelsiffriga minus och mentala segrar

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.