Igår var det officiell vägdag och jag landade på 68,9 kilo, vilket var betydligt lägre än väntat. På två veckors tid har nu omkring 3,5 kilo runnit av mig och jag var faktiskt lite lättad att dagens vikt var den samma som igår.

Jag utgår nu från att det är bytet till minipiller som är huvudorsaken, det stämmer ju perfekt in i tiden. Jag har också riktigt känt på kroppen hur den förbränner och jobbar på och jag har även haft bra tarmrörelser. 🙂 Det får gärna hålla i sig. Återstår att se.

Så rent krasst är jag i mål nu, men jag väljer att inte se det så. Jag har nått under 70 förr och studsat upp som en kork redan veckan efter och räknar iskallt med att det sker nu också. Jag har svårt att hålla mig under det där strecket, min kropp älskar 71-73 kilos-spannet.

Detta är faktiskt min allra lägsta registrerade vikt genom åren, nådde som lägst 69 kilo prick år 2011. Jag har vägt under det tidigare innan jag registrerade i min Excelfil, men då var det rent svältläge och jag mådde riktigt bedrövligt både mentalt och fysiskt, så det räknas inte. Jag var till och med i bättre form när jag vägde nära 100 pannor.

Det är en konstig känsla just nu, jag är inte alls mentalt beredd på den här vikten än. Jag får småchocker hela tiden. 🙂 Men det känns överlag rätt bra nu, jag märker ju på träningen att det är lite lättare än det brukar och tacka f-n för det. 🙂 Men jag är förstås lite nervös över vad som ska ske framöver, det känns lite som att jag är slav under mina hormoner just nu.

Det var i alla fall en sabla tur att jag inte anmälde mig till Jillian Michaels dietbet som startade nu i veckan och där man ska gå ner 4 %. Jag hade fått kasta in handduken direkt med den startvikten!

Nåväl, nu är det helg strax och jag ska frossa loss i dagarna tre så jag gissar att det blir ett återbesök på sjuttiotalet ganska så snart. 🙂