Fredag igen, de här kortveckorna är lite förvirrande, milt sagt.

Efter en särdeles skön påskhelg där jag åt som jag behagade har jag med intresse följt vågen och från att i tisdags ha 2 kilo ”extra” är jag idag nere på 300 gram. Inte för att vikt alls fungerar så naturligtvis, men för skojs skull. Det är ju också så folk tänker, inklusive jag själv. Och då ska man förstås ha ångest över sitt stora plus och sätta hårt mot hårt etc och så blir allt bara fel ändå.

Jag tror inte på att späka sig själv som straff. Det enda jag gjort denna vecka är att återgå till vardagen så fort helgen var över. Jag säger inte att långhelger inte ställt till det för mig i historien, men de är inte ensamt skyldiga. Det är väldigt lätt att rulla in i en ”Låt gå”- attityd både innan helgen och efter och då sticker förstås vikten iväg till sist utan att enkelt stabilisera sig igen.

Sedan ska jag inte heller blunda för att det är skillnad i hur jag äter idag. Det jag frossade loss i förr i tiden när jag åt som jag ville var säkert det dubbla – om inte mer. Jag trattade i mig mat, godis, snacks, alkohol – ungefär som om jag satt i dödscell. Höjdaren var när jag handlade lite av allt för att vara säker på att jag täckte in alla sug. Det var inte ett dugg ovanligt att jag t ex handlade TVÅ påsar chips (utöver allt annat då) i fall jag ville ”växla” smak. Det är så idiotiskt att jag nästan fascineras över hur jag kunde lura mig själv så. Men jag hade skygglapparna på och skyllde på allt utom mig själv, förutom de obligatoriska självhats-attackerna såklart. DÅRSKAP!

Men det betyder inte att jag är perfekt nu heller, det ÄR svårt att ha balans och jag kommer nog alltid att ha en demon i mig som tycker att det är smart att äta bara för att det går. Min ätstörning gör inte heller livet enklare på den fronten, den ser det som en bra ursäkt. Jag måste med andra ord vara på tårna livet ut och det säger ju sig självt att det kommer att gå galet ibland. Men det är ok. Man måste inte vara perfekt hela tiden, ingen orkar det i längden. Det går att spåra ur och hitta tillbaka – OM man litar på sig själv och slutar hata sin kropp.

Jag ska ge det några veckor till nu som det är, sedan måste jag börja överväga mina nästa steg på allvar. Jag är ju hela tiden nära min målvikt (ibland under) och faktum är att april månads medelvikt är den lägsta jag haft sedan jag började mäta. Det är dessutom min näst lägsta månadsvikt överlag, enbart december 2011 var lägre.

Hade lagt fram kläder till idag, men insåg i morse till min förvåning (och ärligt talat lite irritation) att även en hel del av mina svarta kjolar glipar i midjan. Rent krasst skulle det nog gå att sy in dem lite, men den orken har jag inte. det är illa nog att jag lovat att sy hissgardiner till vardagsrummet. 🙂 Men jag får klara mig på det jag har nu, den senaste månaden tärde ett rejält hål i min budget, så nu är det köpstopp.

Insåg igår att mina semesterdagar inte riktigt vill räcka till heller så jag har fått planera om. Vi har ju två resor i år + strödagar och då funkar det inte att ta lång sommarsemester också. Inte om jag vill ha kvar dagar till senare i höst/vinter och inte minst nästa vår. Jag har testat på att jobba på sommaren innan också och har inget emot det som så. Sommaren vill ändå bli lite av en semesterdagssörja ärligt talat. 🙂 Det enda som är surt är att mannen ” måste” vara ledig och vi båda helst vill ha semesterdagarna ihop.

Min plan just nu är att ta semester mellan 11 juli och 26 juli. Sedan gå och jobba tre dagar (29-31 juli) och ta en långhelg ihop med mannens avslutande dagar. Det blir 12 + 2 semesterdagar i så fall och ihop med all annan inplanerad ledighet i år landar det på 27 dagar totalt. Det ger mig 6 dagar att spara. Det känns behagligt.