Igår fick jag till den, det är kul att rita på surfplattan. 🙂

Rätt fokus: MÅ BRA, (UPP)-LEVA, NJUTA

Något som är väldigt viktigt för mig är att hitta en balans och undvika att ramla i ätstörningsträsket. När den frodas ökar jag även snabbt i vikt och ser svullen ut + att jag mår rätt dåligt. Sedan ska vi inte ens tala om vad den gör med kroppen i längden. Tyvärr triggas den av känslor som stress, otillräcklighet (duktiga flicka) och inte minst känslan av att vara för tjock – vilket blir en ond spiral.

Det är också viktigt för mig att acceptera att jag nu har passerat en gräns som jag faktiskt trodde jag hade försäkrat mig mot att inte nå igen. Att vikten pendlar är normalt och inget jag kan jobba bort. Bara den här veckan har jag pendlat över tre kilo! Naturligtvis är det andra orsaker till det, vilket också är varför jag gillar att väga mig ofta för att få en bra helhetsbild över tid. Men det är en sak att ligga runt 75-80 och vara lite sur på mig själv för att jag slarvat. Det är en annan sak att bara helt ge upp och rusa uppåt i vikt. Där är jag nu. Då funkar inte de metoderna som jag använder vid en periods slarvande och det är därför jag inte kastar mig över program och dieter i nuläget. Jag måste förstå varför jag har gett upp.

Att bara dra ner radikalt på intagen är alltså inte svaret för mig. Naturligtvis måste jag äta mindre, men på ett smart sätt.

Och där kommer just denna ruta in i bilden.

Jag har summerat det som att jag behöver MÅ BRA i första hand, (UPP)-LEVA i andra hand och NJUTA i tredje hand. Med det menar jag att jag alltid måste prioritera mitt mående, oavsett vad det gäller. Säger kropp och knopp att vi ska vila så ska vi det oavsett vad jag tycker. Är jag galet hungrig så ska jag äta. Osv.

Med (UPP)-LEVA menar jag att jag nu måste se till att faktiskt leva livet i den mån det går, gärna genom upplevelser av olika slag. Jag vill bort från känslan av att jag fastnat i en loop där varje dag är precis lik den andra. Innan pandemin gick det av sig självt, vi åkte på resor och konserter och annat. Just nu får det vara mer det lilla i livet – och det är inte dumt det heller. Jag har så smått börjat plocka upp mina hobbies igen.

NJUTA handlar om att jag inte tänker göra avkall på min matglädje. Det är inte den som gör mig överviktig, det som ger mig extrakilon är det jag äter av andra anledningar, t ex ”för att jag kan” eller i ren trots. Jag njuter inte av att äta kilovis med godis, ärligt talat är det rätt äckligt. Jag njuter definitivt inte av att hetsäta. Jag njuter av vällagad mat med ett glas rött. Jag njuter av att äta på en bra restaurang (även om jag knappt minns hur det känns). Jag njuter av det där lilla extra någon gång i vardagen. Så varför är det så viktigt att njuta då? Jo, det är det som får mig att inse nyttan av att äta balanserat och kontrollerat, njutningen blir så mycket högre då.

Ser man på de gånger jag ”lyckats” gå ner i vikt och hålla det länge så har jag levt enligt ovanstående tänk. Rätt enkelt i skrift, men hjärnan gör ju sitt bästa för att lura mig. Det räcker med en stressig dag för att tippa omkull mig – JUST NU. Men med rätt fokus blir jag bättre på att vara förberedd på dippar.

För att jag ska må bra behöver jag ett visst mått av planering i mitt liv. Jag vill/orkar inte detaljplanera varje mål – ärligt talat är det rätt kontraproduktivt för mig då jag aldrig kan förutse min hunger. Det finns dagar då jag är tokhungrig och behöver äta mer än vanligt + ha mellanmål på det, medan det finns dagar då jag knappt verkar behöva mat alls. Jag tror det är rätt naturligt. Jag har svårt för det här ”sex mål om dagen”-tänket. Jag har försökt och resultatet är alltid det samma, mellanmålen står och samlar damm. Enda gången det funkade hjälpligt var då jag hade ett jobb där vi alltid tog eftermiddagsrast tillsammans och då var det trevligt att tugga på något litet + att vi var flera som försökte äta vettigt. Men det är länge sedan och existerar inte längre. Så vad jag behöver idag är snabba alternativ, UTIFALL hungern kommer och det är långt kvar till middagen.

Jag tror att det ideala ätmönstret för mig hade varit att bara äta vid hunger, men det är svårt att få till det rent praktiskt i livet. Så jag får istället försöka ”göra mig hungrig” till rätt tid. Det går rätt ok i vardagen, men helgerna är svårare. Mat är ju även en social syssla och jag och mannen är båda matälskare och där behöver jag bli bättre på att inte vara en ”medätare”. Lättare sagt än gjort, men en stor del här är förstås också portionerna.

Mycket av min viktproblematik har med portioner att göra. Det var så ätstörningen kom till, det blev ett ”enkelt” sätt att kunna äta MYCKET utan konsekvens (vilket ju naturligtvis är total bullshit). Det kommer från diettänket från början, skammen att vilja äta lite för mycket av det goda. Jag lärde mig i väldigt ung ålder att skämmas för vad jag åt och därför är jag där jag är idag.

Så, det är dags att må bra.