Då var korten på bordet, det enda jag inte gjort än är att mäta mig, tänker att det är onsdagens utmaning. Onsdagar har alltid varit mina officiella mät- och vägdagar och ska så förbli. Det kommer inte bli roligt, men det ska göras.

Vikten har jag ju haft koll på hela tiden, så det är inte mycket att orda om. Kroppen är lite rolig idag också och kände väl på sig att något är på gång, så den stannade rätt på 90 kilo för att ge en fin och jämn startvikt. 🙂

Helgen har varit så skön! Igår slutade jag äntligen sura, och tog ett krafttag och rensade + grovstädade det som gick på övervåningen + köket + kontoret. Stor skillnad! Avslutade med att klippa gräset. Jag har även njutit en hel del av värmen (en bra sak som övervikten inte rått på den här gången) och i lördags satt jag ute i trädgården och läste hela 1 %-metoden av James Clear på ett bräde och gillade den. Mycket för att den påminner mig om mitt eget tänk då jag faktiskt fått saker att fungera.

Jag håller nu även på att läsa Jason Chung – Fetmakoden, klart intressant läsning det också. Även om jag inte gått upp i vikt på särskilt lång tid den här gången finns det många intressanta aspekter i den som jag känner igen mig i. Det är ju ingen hemlighet att det jag överdoserat mest nu på kort tid är socker – och det är som bekant boven till mycket elände. Skönt också med en bok som ger råden ”minst 6 mål per dag” + ”ät frukost som en kung” på tafsen.

Så planen just nu är att fortsätta samla intryck, fundera och samla ihop till en känsla och idé för vad jag vill ta fokus på och hur. Inte allt för länge dock, frustade glatt igenkännande åt James Clear när han påpekar att planering inte betyder att man faktiskt gör något. 🙂

Jag har redan insett att anledningen till att jag hamnat här är en mix av stress, hormoner och ovanor. Det som känns så bra är att jag snart har semester och det betyder att jag kan nörda ner mig ordentligt och bygga upp min grund för hur jag ska må bättre. Det är så svårt att ta nya tag när stressen är så påtaglig från alla håll och kanter. Naturligtvis är jag inte naiv, den negativa stressen måste verkligen bort från mitt liv nu om jag ska må bra framöver. Men det känns skönt att först få en liten viloperiod då jag kan ta fart. Jag vet från innan att jag är bra på att programmera in goda vanor och att jag tappat bort det så pass som jag har beror på att jag inte hade verktyg för att hantera höga nivåer av stress, då det så sällan varit ett problem för mig innan i livet.

Avslutningsvis blev min man så pass arg i fredags kväll över situationen här hemma att han skickade iväg ett svavelosande mail – och tidigt i morse ringde hantverkaren jag har kontakt med och hade fått fart på saker från sitt håll och idag har vi baske mig en målare på plats! Jag vågar inte ropa hej än, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning (igen).

Jag står dock fast vid att det inte är något som helst fel med att vara snäll av naturen och att man inte ska ändra på sig (mer än nödvändigt såklart, det är skillnad på att vara snäll och att vara mesig) – men det hindrar inte att man inte kan eller bör ta hjälp av de som kan ta i från tårna när det behövs. 🙂 Ska det skällas rejält ska det vara någon som är proffs på det.