Nu är även mannen officiellt igång med att komma i form, vilket förstås gör mitt ”nya” liv mycket lättare att hantera. Nu kan vi peppa och stödja varandra på allvar (han stöttar mig alltid såklart, men det är ändå annat när man har samma mål).

Jag är extra tacksam att han startar på allvar just nu, eftersom jag tappade lite fart förra veckan då jag var ute på galej och ville äta allt. Inget fel i det, men jag var proppmätt och åt ändå bara för att jag inte vet när jag får chansen igen… Lite dumt, milt sagt.

Nåväl, i helgen återfick jag mitt hemmakontor till sist och idag körde jag viktplattepasset där. Det är mer än ett år sedan sist, så det känns såklart toppen! Det är så mycket enklare när jag har platsen klar och slipper koppla ur dator + har stor skärm. Det blir mer på allvar. Jag var ju rejält igång inför 2020 och hade inte renoveringen dykt upp hade jag inte varit där jag är idag. Men det hjälper inte att snyfta om det, det var mina val som gjorde mig än tjockare trots allt.

Såg en bild på FB nyss på en ung Sophia Loren i bikini och ett falskt citat inklippt ”I’d rather eat pasta and drink wine than be a size 0”. Oklart om bilden ens är äkta (ansiktet ser inklippt ut), men det är sak samma. Det som fick mig att reagera är att kroppen på bilden är ungefär den kropp jag skulle vilja uppnå igen (minus bysten då, den ryker i den viktklassen för min del 🙂 )

Med andra ord vill jag inte heller bli en size 0 och jag vill gärna äta pasta och dricka vin. 🙂 Men jag vill också se ut mer så här och inte som jag gör idag. Jag är inte säker på att man får tycka det offentligt idag faktiskt. Jag saknar nyanserna i debatten, från folk som ser ut som folk gör mest. Allt är så extremt svartvitt.

Jag skulle älska om maten slutade vara så stor del av mitt liv. Det är svårt att nå dit, även om jag lyckats innan. Nu när inget annat händer mer än jobba-sova-äta är det nästan omöjligt, maten är det enda roliga jag har känns det som ibland. Men om det nu är så det är borde jag ju då också laga rolig och inspirerande mat, inte frossa i skit. Så jag köper det inte.

Idag sken solen in på hemmakontoret och jag kände mig ovanligt taggad på året. Vi går mot ljusare tider och även om våren är långt borta än, så kommer den. Och med den kommer nya möjligheter.

Just nu är det en ren explosion av smitta på jobbet så jag hoppas att det betyder att det snart tar slut. Hoppas kan man ju alltid i alla fall. 🙂 Men jag ska fasen hitta andra saker att göra också för säkerhets skull.

Nu när hemmet börjar ha lite ytor igen är det hög tid att ta upp KonMari igen t ex.