Pengar, pengar, pengar
Något som den senaste tidens äventyr lärt mig är att vårt samhälle är väldigt fixerat vid pengar.
När jag nu väl beslöt mig för att leta efter annat jobb var det inte lön som jag fokuserade på i första hand. Faktum är att jag var redo att gå ner i lön – även om jag också är en produkt av pengasamhället och höll mig till att söka jobb på en viss nivå.
Nåväl, när erbjudandet kom fick jag faktiskt motbud från andra intressenter som båda viftade med mer pengar – som enda incitament. Det intresserar mig inte alls, jag vill framförallt ha ett jobb där jag mår bra!
En sak som jag definitivt ville göra är att ta lite extra tid att landa i mitt beslut och få chansen att återupptäcka mig själv. Så jag sköt lite på nya jobbstarten eftersom möjligheten gavs – och jag har råd. Något som alla omkring mig applåderar och ser att jag behöver (en kollega kallade mig workaholic häromdagen, det fick mig att fnissa och samtidigt fundera).
Häromdagen slog det mig att jag kanske borde kolla så att jag inte missar något viktigt när väl sista dagen passerats, så jag kontaktade mitt fack och frågade dem om råd. Det enda jag fick som svar var att jag skulle skriva in mig på AF och söka a-kassa så att jag inte gick miste om pengar.
Först tänkte jag att det väl var ett bra råd, men efter att ha räknat på det inser jag att karensen är längre än glappet, så ur ekonomisk synvinkel är det helt poänglöst. Detta påpekade jag till personen på facket, men han bara envisas med att tjata om pengar.
Så som vanligt fick jag istället ta Google till hjälp och jag ser verkligen ingen anledning till att jag ska behöva blanda in AF i det här. Nog för att jag fattar att de inte direkt skulle jaga mig med blåslampa, men tidsrapporterna ska ändå fyllas i, låtsas-jobb ska sökas, kvarnarna ska mala och det vill jag inte lägga någon som helst tid eller energi på. Plus att det moraliskt sett känns idiotiskt, jag är ju inte arbetslös, jag har självvald semester!
Som jag tolkar regelverket är det enda jag riskerar med detta att nya stället oförklarligt nog skulle bete sig som arslen och att jag då skulle hamna i någon slags limbo pg av det. Men vi har ett signerat kontrakt så jag ser faktiskt inte hur det skulle ske.
Hursomhelst, ibland undrar jag om inte de som ställer sig lite utanför samhället och typ lever i en husbil utan att bry som om prylar och status är de som faktiskt tänker mest rätt?
3 svar på ”Pengar, pengar, pengar”
Ja… precis så där gick mina tankegångar oxå när jag beslöt mig för att lämna Megger förra året och skita totalt i heltidsarbete framöver. AF är ett nödvändigt ont just nu enbart för att skydda min SGI – OM jag skulle behöva vara sjukskriven, fram till juni. Men i ditt fall kan jag inte riktigt se nyttan med det. Det blir ju bara spel för gallerierna och en massa admin i onödan. Jag känner mig besvärad och skyldig ibland över att jag skickar ansökningar där jag inte har en tanke på att acceptera ett ev erbjudande, men där rekryterande part visar intresse… men å andra sidan är det inte jag, utan politikerna, som skapat detta löjliga system!
Nä – ta du din välförtjänta extralånga semester och strunta i alla förståsigpåare. Det är guld värt att helt och hållet rå sig själv!!! ☺️👍🌺
Ja precis, slöseri med allas tid. Och som du säger ska SGI vara skyddad i tre månader så det borde vara noll problem. Bara märkligt att jag ska behöva googla mig fram till det + få en bekräftelse av dig att jag fattat rätt. 😄
Jag kom på en sak: Din SGI är skyddad i 3 månader från första arbetslösa dagen. Det sa FK när jag kollade med dem. Och du skulle bara ha ett uppehåll på ca 2 månader va? Då behöver du inte bry dig för 5 öre. Konstigt att facket och AF inte kände till det…?