Om jag räknat rätt (och räknar med denna dag) så har jag nu 42 arbetsdagar kvar på nuvarande jobb. Då har jag tagit bort röda dagar + en veckas semester. Wow! Det börjar kännas nu!

Min man sade det bäst efter att jag berättat om olika olyckskorpars kraxande om mitt nya jobb:  det här handlar inte om att du skaffat dig ett nytt jobb, det handlar om att du frigör dig från nuvarande. Han har så rätt. Jag gillar min nuvarande arbetsgivare. Faktiskt. Men det är så mycket som inte har fungerat under en längre tid nu och framförallt har jag inte mått bra – och det finns inget sätt att kringgå det längre. Jag måste rensa och börja om för att hitta mig själv igen.

I helgen satt jag och surfade lite på vad som erbjuds i form av onlineutbildningar gällande data analysis, det hetaste man kan jobba med just nu i mitt område och ofta det man letar efter då man vill anställa folk med min nuvarande titel.  Jag har ju känt mig lite gammal och mossig sedan jag började jaga jobb och retat mig på att jag inte hängt med i utvecklingen då jag envist jobbat kvar på samma ställe med ”gammal” teknik. Jag borde ha tänkt mer på min CV och mindre på jobbet om man ska vara ärlig. MEN till min förtjusning har jag insett att de två grundpelarna inom just data analysis har jag redan. Jag är ju gammal SQL-programmerare med vana av databaser och att ta ut info och det är egentligen bara en upphottad version av det. Så jag tänkte kolla upp lite kurser när jag väl blir ledig och se om jag kan förkovra mig lite. Det är dessutom något jag vet att jag både tycker är kul – och är bra på (och min nya arbetsgivare lär inte klaga heller).

Jag har redan fått många kommentarer,  den i särklass vanligaste är varför jag inte ska fortsätta inom det området jag jobbar med nu, ungefär som att jag skulle vara någon slags expert på det. Ingen reflekterar över att jag bara jobbat med det på denna tjänst (dvs sedan november 2020) och att jag då inte ens visste var det var. Jag har lärt mig massor på egen hand och via utbildningar, men jag är långt från en expert. Jag hade absolut kunnat ta certifieringar under tiden jag pluggade in det, men jag orkade inte. För att få dem godkända hade jag antagligen behövt resa till en storstad och göra prov på plats, vilket var svårt nog under pandemin + att jag var så sjukt stressad redan. Det var ju inte så att jag hade extra dedikerad tid till detta, utan allt skedde vid sidan om projektet som skulle i mål.  Just det kan jag väl tycka är lite korkat idag (jag borde satt hårt mot hårt)  MEN fortfarande, varför skulle jag nödvändigtvis jobba vidare med just detta område nu?

En annan småsyrlig kommentar jag fått är att jag ju ”inte gillar att gå på After Work” (mitt nya jobb har väldigt aktiv personalomsorg). Där får man ju bita sig lite i läppen och inte muttra ”Det är skillnad på folk och folk”. För så är det ju. Jag är inte människoskygg som vissa tror, men jag orkar inte med fejkgemenskap. Jag har faktiskt helt glömt bort hur det känns att ha saker gemensamt med folk på jobbet. Hemskt, men ack så sant.

De flesta är dock positiva och gratulerar mig, det är gulligt.

Hoppla, nu är dag 42 över! 41 dagar kvar….