Tydligen ansåg jag mig göra en omstart i år den 24 maj, då jag har markerat detta i min Excelfil om vikt och mått (som startades 2010). Det har jag på sätt och vis glömt bort redan, men jag har ändå kört på sedan dess. Det har gått bra, med dagens officiella resultat har jag gått ner 2,5 kilo sedan dess och det är ju rejält. Allt är garanterat inte fett, men det låtsas jag inte om.

Det betyder inte att allt går som en dans för det, idag är demonen extra ivrig och jag tackar för att jag inte behövde ta mig till affären idag, då hade det varit ruskigt svårt att stoppa fanskapet. Det är ju alltid så, när jag mår som allra bäst då kommer den och gnager på i skuggorna allt den kan, så att så fort jag hamnar i en tillfällig svacka ska ge upp. Därför är det så viktigt att hålla huvudet kallt och hela tiden ha koll på vad jag gör.

Idag hade jag både frukost och lunch klar sedan innan och då kan man ju luras att tro att det är extra enkelt att hålla sig i skinnet, men det är nästan så det är tvärtom. Min inre rebell (hon som vill ha det lilla extra) var ok med frukosten, men jag tyckte det blev lite onödigt dyr vilket jag insåg lite för sent. Börja kasta mat känns tramsigt så jag skippade solrosfröna i yoghurten istället. Det är det som är bra med att registrera, jag blir lite mer medveten om valen som finns. Jag hade NATURLIGTVIS haft utrymme för frön också, men det var inte värt det just då.

Lunchen idag såg jag sedan fram emot, det var andra hälften av gårdagens middag, bakpotatis med hemgjord räkröra och sallad. Tyvärr hade röran vattnat sig över natten och jag glömde picka potatisen och det räckte för att rebellen skulle grymta över att det såg trist ut och att potatisen inte var lika god som igår och då vaknade demonen illa kvickt.

Så nu när magen kurrar för middag så har demonen försökt med både det ena och det andra, men jag blidkade rebellen med en färdig matpaj som ryms väl inom ramarna + att när den sjunkit undan ska jag ta 20 min på cykeln.  Det är bara skönt att cykla sent, då är det svalare inne och mannen jobbar kväll, så vi är ändå uppe till strax efter midnatt.

Motionen knatar på, jag körde Weight Plate i måndags på egen hand utan bekymmer och sedan har jag hakat på mannens smarta idé om att cykla sig genom programmen som finns. Vi tar 20 min eftersom ingen av oss är i toppform och längre pass antagligen inte skulle bli av i nuläget. Nu handlar det om att få upp vanan. Jag har också gått en hel del till affären och hämtat paket och annat, det är blygsamma 2 km gång, men allt räknas. Tillsammans blir det en del kalorier, även om jag nu inte ser dem som direkt ”ätbara”. Men det ger mig en boost att de är där.

Idag har jag varit rätt ”lat”, men det behövs sådana dagar också, har haft två relativt intensiva dagar på raken där jag gjort sådant som ”behövs” göras. Jag noterar dock att lata dagar verkar trigga demonen mer. Fast han var på G igår också, då jag kände mig lite stressad ett tag. Så stress och lathet ska jag undvika. Med lathet menar jag naturligtvis inte behövlig vila. Lathet för mig är när jag inte utnyttjar min tid som jag borde. En STOR bov i det är t ex sociala medier och TV. Just TV är jag rätt bra på att skippa när jag är ensam, men att sitta och slösurfa sitter i ryggmärgen, trots att jag vet att allt annat gör mig så mycket gladare egentligen.

Jag läste ut en bok igår, en slags biografi av Rikard Söderberg, den piffige operasångaren som på senare år ser piffigare ut än någonsin. Jag är inget fan som så, men han dök upp i periferin ett par gånger och jag fick nys om hans bok och jag blev nyfiken. Rikard är en duktig författare, jag njuter av sättet han skriver på. Han är en sökare av rang (där kan jag relatera en hel del) och hans fasta punkt i livet är hans man Anders som han talar så väl om att alla vill ha en Anders i sitt liv efter att ha läst den. Det är INTE en ”så här gick jag ner massor i vikt”-bok TACK OCH LOV. Det handlar istället om hans inre resa till välmående efter att ha stressats sönder. Många kloka ord, en del ”flum” om man inte är lika flumtroende som Rikard, men eftersom han skriver så bra stör det mig inte alls och jag gillar framförallt att han har sin alldeles egna syn på livet där han plockar det han vill från alla hörn. Jag tyckte om den. Dessutom är han introvert. 🙂

Jag har massor av böcker jag vill och bör läsa efter denna, betydligt bättre för mig än att glo på Facebook, men var sak har sin tid. Och även Rikard har kommit till liknande slutsats roligt nog, skärmtiden är för stor emellanåt – men den ger också bra saker. Idag fick jag t ex oväntat mess från en gammal klasskompis som förra året gjorde precis som jag gör nu, slutade på sitt trygga jobb och blev konsult. Säga vad man vill om sociala medier, men det är en del av det sociala liv jag behöver för att fungera. Men det betyder inte att jag behöver klicka in på allsköns skit i timmar.

Nu är visst pajen klar och demonen har gått och gömt sig igen. Bra där. Om han inte sticker ut näsan i morgon så ska jag kanske ta mig till affären igen och klura ut något gott och vettigt att äta. Jag märker att jag saknat den delen rätt mycket i mitt liv. Men det ÄR svårt att få till det när man är sönderstressad och tappat allt.

Oj, ser nu att jag till och med är på årets lägsta vikt minsann. Yay för det! För övrigt sover jag som en stock och drömmer som aldrig förr. Så det ska nog bli bra det här!