I mitt FB-flöde är det många som gnölar över att vinterlandskapet nu regnat bort härnere och även om jag förstår dem är jag personligen jätteglad. Jag kan visst se skönheten i en krispig vinterdag med rosa himmel och knarr under skorna, jag var till och med ute en snabbvända och tog kort på det. Men för att jag ska uppskatta det behöver jag vara ledig och frisk. När jag får den typ av förkylning jag tampats med nu är varje minusgrad ett hot, mina luftrör kapsejsar helt. Sedan är min näsa inte skapt för kyla, den snorar och rinner och jag får problem att andas. Och eftersom jag pendlar kollektivt är det förenat med att stå och vänta ute i kylan, tågen är ofta försenade. Ibland skojar folk med mig när jag kommer till jobbet munderad som om jag ska vandra veckor i fjällen, men det är ju lätt för dem att skratta, de sitter i uppvärmda bilar och går tio meter på sin höjd… Jag cyklar, går och väntar på perronger, tre olika typer av kyla. Lägg sedan till att det är kallare på morgonen, det är omöjligt att klä sig!

Sedan ska vi inte ens tala om skånska vintrar, de är ju en hemsk crossover mellan höst och vinter där snöfall förvandlas till min värsta fiende isknöggel på nolltid, och det tar evigheter innan det töar bort… Jag hatar det, det går varken att gå eller cykla på utan att vara rädd för benbrott. Därför trivs jag bättre med den gråmörka och regniga hösten även om det just idag är soligt ute. Det går att cykla utan att vara nervös och det går att skydda sig mot regn.

Idag känns det ljusare än på länge, hostan har dämpat sig och jag ska till och med försöka mig på ett träningspass. Det är kettlebells på lunchen och det gör att jag vågar prova. Ett flåspass hade jag inte gett mig på.

Vågen fortsätter att retas. 77,9 idag. Såklart.

Fick hem en ny leksak igår, en kompaktkamera som verkligen är kompakt, men ändå har 10x zoom.  Fullkomligt vansinnesköp, men jag kunde inte motstå när jag fick den 1000 kr billigare. Någonstans kan jag också tycka att det är mer försvarbart än mycket annat jag okynneshandlar och som adderar upp till liknande summor även om jag inte ser det så. Lekte lite med den igår och insåg att jag behöver lära mig massor. Visserligen funkar automatläget bra, men det är inte riktigt försvarbart att bara använda det. 🙂 Jag ville ha ett komplement till min systemkamera (som jag också borde ägna mer tid åt), den är inte alltid så rolig att släpa på och på sistone har det blivit mest mobilbilder och de blir ju sådär. Min mobil tar visserligen bra bilder, men zoom och dåligt ljus är inte någon hit. Jag var först inne på att uppgradera till en nyare modell, men det finns ingen annan som lockar just nu och den jag har fungerar ju dessutom finfint. Det är lätt att haka på teknikhysterin.

De håller på att bygga om vårt kontor och naturligtvis skulle de mecka precis där jag sitter när jag kom. Nu var det kablarna som skulle paketeras, och jag skrattade för mig själv när jag såg dem hålla på. Jag står alltid upp på min plats, men de sänkte ner bordet till minsta läget för att komma åt och tänkte inte på att sladdarna skulle nå även till stående läge… Jag var tvungen att gå dit och testa direkt när de var klara för att se om jag skulle behöva ha dem att göra om allt. Det är precis på gränsen! Men jag lyckades själv peta loss så pass mycket av sladdarna att det är ok för mig. Det är lite stressande med allt byggkaos överallt, jag hade behövt en vecka på ett lyxhotell. 🙂 Hemma är det också småkaos och idag blev det inte bättre av att vi fick hem en drös IKEA-kartonger. När allt väl är monterat (och städat) blir det nog fint, men innan dess… Dilemmat med två jeppar som älskar prylar och att samla på saker i ett alldeles för litet hus. 🙂

---

Jodå, det gick finfint att köra KB-pass idag! Riktigt skönt! Ska nog våga mig på SomaMove i morgon om inget går åt fel håll över natten.

Jag jobbade hemifrån i morse eftersom jag väntade på en IKEA-leverans och eftersom jag hade noll koll på när jag kunde åka hemifrån valde jag att inte förbereda lunch. Nu hann jag redan med tiotåget så det fick bli köpelunch efter träningen. Det var ganska utplockat i lunchsortimentet idag så det blev en ciabatta fylld med tre sorters ostar, groddar, kapris och soltorkade tomater + en liten kondisbit till efterrätt. Satt som en smäck! 🙂 Älskar de små bitarna (som en pralin ungefär) de börjat sälja på Aktivitetshuset, man kan unna sig en emellanåt utan att ha allt för dåligt samvete. Lite guldkant kan man ha ibland och jag firar att jag mår bättre. 🙂

Börjar vänja mig vid min nya plats, men jag gillar inte riktigt att stå så öppet som jag gör. Det är folk runt mig överallt. Men idag har de i alla fall fått upp coola avskiljare i form av plantor, det uppskattas. Genom åren här har jag alltid suttit på rätt skabbiga kontor, vilket är lite kul när man jobbar på ett möbelföretag. 🙂 Skomakarens barn och så vidare…

Min kära kollega som drabbades av en allvarlig stroke tidigare i år var på besök idag, så hjärtevärmande att få se och krama om henne! Hon har en lång väg kvar, men sett till situationen (hennes liv hängde på en riktigt skör tråd ett tag) har hon kommit långt. Det är en riktigt envis och stark kvinna! Jag saknar henne så!