Äntligen fredag och min kropp ser så fram emot att få vila ut på allvar. Jag är faktiskt lite i valet och kvalet idag när det gäller Soma Move på lunchen, jag vill gå – men är inte helt säker på att jag orkar. Igår var det kettlebells på lunchen och det var bra som alltid, men ack så tungt. Om flåset verkar vara ok har nog istället styrkan tagit stryk av vinterförkylningen och min seghet. Men det går att fixa och jag har gott hopp om våren. Däremot är jag helt slut i kroppen nu (+ träningsvärk från igår). Å andra sidan är fördelen med Soma Move att man kan anpassa efter dagsform och det går inte att sticka under stol med att det är skönt för kroppen att få sträcka och tänja ut. Jag ska se hur det känns om några timmar, det kan helt enkelt vara så att jag bara behöver energin från min frulle också.

På pappret är det en väldigt lugn och mötesfri dag. Många är dessutom lediga eftersom det är sportlov. Nu skiner dessutom solen på det eländiga vita helvete som kom i natt. Det var rejält halt idag och jag är så tacksam att jag har en snäll man som skjutsade mig till stationen i morse så att jag slapp slira med cykeln.

Är med på två bilder i veckobrevet från träningsgruppen den här veckan och jag tycker nog att det ser ganska bra ut ändå. Gillar texten som följde med också:

Vi kan se fram emot en ny dag eller vecka. Vi kan njuta av inledningen på det nya året och se framemot ett spännande och oupptäckt år framför oss. Vi kan lova oss själva att vi nu ska göra det som vi hade hoppats att göra redan för ganska länge sedan. En dag inser vi dock att vi inte kommer att förändras så värst mycket. Vi är de personer som vi redan är. Det är nog tillräckligt bra redan. Våra kroppar och själar blir under en period i våra liv starkare och bättre men tids nog så blir vi sämre. Hur hårt vi än anstränger oss. Det gör faktiskt ingenting. Det viktiga är att vi försöker. Och att vi alltid vet att vi får en ny chans att pröva. Det är nämligen inte målet och fullföljandet som är det meningsfulla i tillvaron utan viljan att försöka på nytt gång efter gång. Och att vi alltid vet att vi får en ny chans att pröva. Tänk på att bara komma till start kan vara långt svårare än att därifrån ta sig till målet.

Kloka ord!

Med det i bakhuvudet funderar jag lite på veckans vågresultat. 79,1 i onsdags, 78,5 i torsdags och 78,15 idag. Hej hoppande vikt. Visserligen inget skutt ner den här veckan trots att det är mensvecka, men jag har heller inte alls känt av samma svettkänsla pg av utrensning som jag brukar. En annan intressant sak är att fettprocenten fortsätter hålla sig mycket lägre än förra veckan. Mellan 3-4 % skillnad jämfört med mina resultat under hela höst/vinterperioden, det är lite märkligt trots allt. Får gå tillbaka till april 2016 för att se liknande siffror. Ska bli intressant att se om vikten fortsätter harva på samma ställe nu under mars. Nästa vecka tänkte jag ta nya mått, hoppas se någon slags skillnad åt rätt håll.

Min förhoppning är också att skruva upp motionen ett snäpp. Nu när CT-helvetet snart är över kan jag börja gå på funcgymmet igen och leta upp min förlorade styrka + att jag hoppas kunna smyga igång löpningen. Säga vad man vill om löpning, men det är en tacksam motionsform när man vill slippa passa tider. Bara att snöra på skorna och dra iväg. 🙂 Men det kräver torr barmark för att jag ens ska överväga det…

Nä, det får allt bli Soma Move idag, jag gör helt enkelt så gott jag kan. 🙂

---

Emellanåt undrar jag om det finns någon logik alls när det gäller kost, vikt och motion. Trots att alla förutsättningar var urusla idag var det ett av mina bästa Soma Move-pass någonsin! Så glad att jag gick! Fast nu är jag verkligen helt slutkörd. 🙂 Knappt jag orkar stå upp ens. Dags att proppa i mig energi!