Årets lägsta icke-officiella viktnotering denna morgon (77,2). Man tackar! Dessutom stod vågen och darrade, vilket gör 76-strecket ännu lite närmare. Tydligen var senaste gången jag var under 77 kilo den 6 juli förra året, det är milt sagt ett tag sedan. Men hösten 2016 var verkligen bedrövlig. Jag är glad att det inte hann bli värre. Det var som att jag bara gav upp när sommaren blev som den blev med vattkoppor och allt. Inte för att det är någon som helst ursäkt, beslutet var helt och hållet mitt eget och vattkoppor ger liksom inte tre kilo extravikt. Av någon anledning sitter dessutom sommarkilon som berget på mig.

Nu ska jag inte jubla allt för högt över dagens resultat, det är fredag och mensvecka på det så det ska vara låga siffror. Men känslan är god i alla fall. Jag hoppas att den håller i sig över helgen. Maten vi planerat är i alla fall ingen fara.

Ska bli förbaskat skönt med sovmorgon också! Jag har varit löjligt trött hela veckan och det är naturligtvis helgnattsuddandet som spökar.

SomaMove på lunchen idag och marsaktiviteterna tickar på fint, även om jag inte kan slå förra årets 23, vi har varit alldeles för lata på helgerna för det. Men över 20 ska inte vara något problem. Får vi röven ur soffan nu på söndag kan det faktiskt handla om att tangera 23. 🙂