Jag hinner knappt med i svängarna, det var nästan så att vi missade sommartiden i år. Häromdagen slog det mig också att jag fyller år om några veckor, det är ju inte klokt alls eftersom jag fyller i april och april borde vara milsvida i väg. 🙂 Nu är jag inte så fokuserad på mina födelsedagar (firar inte) och någon åldersnoja har jag inte heller, fast numer får man väl nästan fira lite att man faktiskt överlevt ett år till. 🙂

Helgen var underbart lugn och jag känner mig utvilad, sommartiden till trots. Visserligen blev det lite fredagsöl, men vi höll oss i skinnet överlag och jag har balanserat ganska bra mellan mat, filmgottis och liknande. Dessutom gick vi en skön promenad i solen längs med Lillasjön igår. Tyvärr var vi alldeles för påbyltade, det var för ovanlighetens skull helt vindstilla och man kunde vrida ur min polyestertröja efteråt… Jag trodde inte att det skulle vara så pass varmt, det har blåst en hel del tidigare i veckan.

I morse var det mörkt och jag fick ha på cykellysena igen, vilket är lite deprimerande, men solen kommer snart i kapp igen. Jag lär väl vara toktrött i morgon när kroppen väl insett att vi tappat en timme, men än så länge lever jag på chock och två ursköna sovmorgnar. I lördags efter att man + katter stigit upp låg jag så utbrett i sängen som jag kunde i ett par minuter och bara mös över att inte behöva jäkta upp. 🙂

Vågen visar hoppfulla siffror idag, årets lägsta måndagssiffra faktiskt. Jag väger alltid som mest på måndagar, det beror naturligtvis på helgerna och att vi ofta äter sen middag/kvällsmat på just söndagen. Igår var heller inget undantag. Men det känns faktiskt riktigt bra idag, jag vågar vara lite optimistisk. Är inne på sista kartan på mina piller också, jag balanserar nu mellan lite mer viktnedgång och akut ”panik”. 🙂 Skulle de neka mig nätrecept pg av vikten sitter jag med andra ord lite halvrisigt till, men det är inte världens undergång heller. Det är mest att kroppen blir lite koko ett tag om menscykeln plötsligt skulle rubbas. Jag önskar det var enklare att sterilisera sig som kvinna… Nu tror jag inte de nekar mig visserligen, mitt blodtryck är ju normalt och stabilt och de vill tjäna pengar. Men jag vill vänta in veckans resultat innan jag skickar in min ansökan. Tramsigt, jag vet. 🙂

18 pass avklarade för mars månad hittills, så enligt plan tangerar jag förra årets maffiga siffra på 23, vilket jag är väldigt nöjd med. Förra året hade vi kommit igång lite bättre med vår hemmaträning dessutom. Men jag ska ta mig igenom passen också innan jag ropar hej. Idag blir det lunchpass med träningsgruppen, tydligen ska vi köra rörlighet/styrka med käppar idag. I morgon ska jag köra med mannen när jag kommer hem, på onsdag tänkte jag starta jobbdagen med ett nytt försök på Jillian Michaels löpbandsprogram, på torsdag är det morgonpass med träningsgruppen och på fredag SomaMove.

Jag velar fortfarande om IKEA-varvet, en del i mig tycker det hade varit kul att få prova på ett lopp en gång, en annan del i mig skriker NEEEEEEJ! 🙂 En mil på terrängbanan låter inte så troligt när jag tänker efter, i så fall är det 5K på lite snällare underlag som gäller. Jag tycker ju verkligen inte om att trängas med andra ens när det finns utrymme. Tänk då att stå i skogen mitt i terrängen och bli omsprungen och undanknuffad av gaseller. 🙂 Dessutom testade jag att springa lite på terräng förra veckan och det gick inte alls, jag är alldeles för blödig och mina skor är för tunna. Men framförallt är jag lite för feg och bekväm, jag erkänner. 🙂