Det är intressant så fort man kan hitta fotfästet igen. Igår läste jag lite på IE-forumet och hittade en bra blogg som verkligen beskriver det som är som fnoskigt med dieter och hur svårt det är att åter lära sig att äta som vi gjorde då vi föddes. Det var som att hitta hem igen.

Idag på Soma Move-passet såg jag min 83+ kilo tunga kropp i spegeln och jag log mot den. Japp, det är en hel del fett på den där kroppen, men under det fettet är en stark och envis kropp som kämpar på dag ut och dag in medan jag envisas att experimentera med knasiga intag åt alla håll och kanter som sannerligen inte hjälper den på traven. Vare sig det är restriktion eller ätstörning. Det får vara nog med det nu. Mat ska vara näring till kroppen och knoppen, inte ett straff eller en orgie som slutar i kaos.

Det var banne mig nästan religiöst att köra passet efter det, även om jag nu är stenhård ateist. Vi körde release 13 som verkligen är min favorit nu och som jag borde skriva ner så att jag kan köra själv vid behov. Det var inte mitt bästa pass i år, höll t ex på att mosa knäna under Skorpionen pg av det hårda golvet i lilla salen + att jag nästan välte mig själv på slutet när jag gjorde ett spindelsteg och inte riktigt hade full koll/ork längre. Men det var så häftigt att känna kroppen svara på allt jag bad den om. Jag har tappat den känslan, jag har tagit på de där sabla skygglapparna igen som jag påstod mig ha kastat bort och dessutom låtit demonen styra igen på slutet. Min kropp förtjänar inte alls denna övervikt, men jag har själv gett den varenda kilo – utan att egentligen bry mig. Det räckte med standardcitaten från IE för att jag skulle slå mig för pannan och idiotförklara mig själv.

Tog med mig två av mina nya böcker i tron att jag skulle kunna läsa lite vid lunch eller så eftersom gårdagen här  var rätt slapp, men idag har det rullat på som bara den och jag tog för den delen också en ganska lång förmiddagsrast med min chef och en kollega som båda är från Indien. Vi diskuterade skolsystem, alltid kul att jämföra. Jag är sällan särskilt snäll mot Sverige heller. 🙂 Men det var intressant att få höra lite om varför det ser ut som det gör, de lär sig t ex väldigt lite läsförståelse, de nöter mer in saker till förbannelse och alla IT-jobb är i servicesektorn. Det är väl därför vi nordbor ofta passar bra in som forskare och mellanchefer etc i deras kultur gissar jag. Det är det sista vi har kvar innan de springer om oss där också. 🙂 Jag har märkt det på alla indier jag jobbat med, de har inte riktigt den där organisatoriska förmågan – än. Jag har däremot sett bra exempel på män och kvinnor som antagligen har det i sig om de bara får träna lite till. Sedan finns det hopplösa fall också, men det gör det även bland oss nordbor. 🙂

Just nu är jag nästan ensam kvar, t om vår översociala städare har gått för att han inte hade något att göra. Men jag fick hans nummer om något skiter sig. 🙂 En och annan indisk konsult är här också och några enstaka kollegor som påtar med sitt. Det är skönt att jobba dagar som denna, fast nu ska jag bege mig hemåt innan mörkret kommer. Jag älskar att vi går mot ljusare tider igen.

Kanske jag orkar bläddra lite i mina böcker på vägen hem istället? Känner mig riktig sugen att grotta ner mig och dissekera min gamla hjärna igen. 🙂