Jag ser ut som en liten gris just nu, alldeles rödrosa i hela ansiktet. Det är sviterna av ett tufft pass HIIT + värmen på det. Men här klagas inte, trots att jag kokade lätt inifrån tog jag min laxsallad och satte mig ute i solen. Mest för att jag inte ville luncha med de som satt inne (osocial idag) och jag inte ville förpesta arbetsmiljön runt mitt skrivbord. Ja, inte min doft då utan laxens. 🙂 Jag har duschat och tvättat håret så jag doftar minsann prima för stunden.

Igår körde vi ett stationspass utomhus på lunchen i värmen, det var lätt plågsamt efter ett tag. Man satte bra fart mellan stationerna bara för att få skugga. 🙂

Maj ser med andra ord ut att bli en bra träningsmånad. Vikt och kost är en helt annan femma tyvärr, jag får bara inte fart på mig själv där. Varje gång jag tror att jag börjar närma mig kommer antingen demonen och knackar på eller så bara skiter jag i allt ändå. Frustrerande och jag gillar ju inte att känna mig stor heller. Min jacka stramar t ex och det är ingen känsla jag vill ha. Jag måste försöka hitta energi att ta tag i mig själv. Sommarsemestern närmar sig ju med stormsteg och då går jag alltid upp en hel del oavsett vad jag försöker och det finns absolut inte utrymme för det nu. Även fast jag inte har så höga mål är det just nu ganska dystert läge. Ändå kändes det så himla bra bara för några veckor sedan, men då var jag igång med cykling på helgen. Nu har jag två slafshelger på raken och det sabbar en del.

Denna helgen hade vi verkligen planerat in att ta första cykelturen till Verum, vi hade till och med planerat in mat efter det. Men lördagen gick åt till att vara social (+ att de hade arrangerat ett lopp på sträckan) + att vi med den vetskapen slafsade till fredagen rätt rejält. På söndagen kom regnet som SMHI hotat med hela helgen och som fått oss att lägga ner våra planer. Även om det inte höll i jättelänge hade det inte varit så kul att stå i det åtskilliga mil hemifrån. Tanken med Verumrundorna är att de ska få ta den tid de tar, vi vill gärna njuta av dem. Det är cirka 15-16 km till Verum från oss, så bara att ta sig dit och hem är tre mil, sedan tillkommer själva orienteringen när man väl är där. En runda brukar landa på minst en bit över 60 kilometer. Dessutom är det faktiskt rätt jobbigt att cykla tre mil på halvkass asfalt med våra MTB. Men visst, det är bara ursäkter. 🙂 Fast regn vill jag fasen inte ut i, så är det bara. Det är varken kul eller särskilt praktiskt, kartorna går ju inte att läsa. Jaja, jag hoppas vi hinner riva av en runda snart.

Nästa vecka har jag SEMESTER, sug på den! Inte guldläge att börja ta mig själv i örat alltså. Men det gäller ju faktiskt lite hela tiden, det perfekta tillfället finns aldrig. När vi kommer hem är det nedräkning till sommarsemestern liksom. Men visst, jag ger mig själv ändå en frist nu över vår semestervecka och jag är inte så oroad över den i sig. Vi brukar gå bort ganska mycket av överflödet och jag tänker inte noja heller. Men när jag kommer hem måste jag göra något drastiskt. Jag tror faktiskt inte det handlar så mycket om att skära ner heller, snarare att omfördela och inte minst ta ansvar. Jag behöver äta, men jag behöver inte äta jämt. 🙂

Jaja, gissa vem som inte var sen med att hänga med kollegorna att äta glass nu? Suck… 😉