Första officiella vägdagen under VV-paraplyet då!  Jag startar på behagliga 80,5 kilo. Det är ett ytte-pytteplus på tre hekto från förra veckan, men det var som sagt inte ett särskilt trovärdigt resultat.

Jag körde även full mätning i morse och det var inget revolutionerande som hänt där. Jag ifrågasätter däremot min förra mätning, de måtten känns väl positiva om man ser till tidigare mått + vikt. Det är emellanåt lite knepigt att mäta på samma sätt från gång till gång och om jag minns rätt ville jag gärna ge mig lite extra boost då så jag kanske var lite väl generös. 🙂

Jag ska inte hyckla, lite putt är jag idag att jag är så svullen nu när jag skulle ta alla mått och så. Jag har ju känt mig så bra tidigare i veckan, tycker verkligen det börjar hända saker nu. Men det är mitt eget fel, jag valde att äta upp en matlåda från frysen med thaimatsrester och även om det var gott just då skar magen ihop lite + att jag alltid sväller upp av den typen av mat. Så egentligen är det inte jätterättvisande resultat idag heller, jag vägde faktiskt mindre igår. Framförallt kände jag mig mindre. Men det går över och på ett sätt är det ju lite bra att ha en högre startvikt, lättare att få bra resultat då. 🙂

Inte för att jag har de förväntningarna just nu. Nästa onsdag är jag officiellt på min semester och det faktum att mina föräldrar kommer på besök tisdag kväll med allt vad det innebär kommer ju inte vara förenat med viktnedgång (mer än genom akut vätskebrist då). Jag tror att jag tar den officiella vägningen på tisdag redan, känns mer ärligt + att jag inte vill väga mig när jag har gäster. Vågen står i vardagsrummet liksom. 🙂 Nog för att mina föräldrar vet hur jag ser ut, men så bekväm är jag inte att strutta runt i mässingen.

När jag fyllde i min vikt på VV på datorn i morse stod det att mina SP ändrades, men siffran var den samma som innan. Det tackar jag för, det är inte mycket jag har att leka med som så. 🙂

Jag märker att huvudet är lite mer förberett för framgång nu, jag beställde lite från Bonprix häromdagen och valde faktiskt att ta bort ett par 7/8-byxor som jag redan har i annan färg och gillar mycket. Jag tycker att det par jag har faktiskt börjar bli för stora nu. Jag har ju inte tänkt gå upp i vikt igen så då behöver jag inte ett par till som ramlar ner. 🙂 Jag hade förstås kunnat testa storleken mindre (de är väldigt sköna och Bonprix har generösa storlekar) men jag tror inte riktigt jag är där än (absolut inte idag) och om jag nu skulle skala bort lite mer fluff har jag gott om byxor att använda igen.

En annan sak som jag upplevt på sistone är att träningen plötsligt känns lite piggare igen. Måndagens SomaMove var en rejäl energiboost och det märks att jag tappat lite omfång faktiskt. Jag är ju skapt så också att jag presterar bättre om jag inte är för fulltankad från start, vilket jag också har märkt nu de senaste veckorna. Extra pepp i måndags var att jag plötsligt kunde vinkla foten som man ”ska” i övningen Cross-Lunge. Jag har alltid tagit för givet att jag aldrig kommer att våga ens testa det eftersom mina fötter är så klibbiga och tenderar att fastna överallt. Övningen går ut på att man gör ett snett utfallssteg bakåt, dvs benet man för bakåt korsar över det andra och så ska man liksom svepa med ovansidan av foten längs med golvet så att man kommer så djupt ner som man kan med armarna rakt ut åt sidan. Alternativet är då att istället lägga ner tårna i golvet vilket jag alltid gjort. Men i måndags, helt av mig själv, vinklade jag plötsligt foten så mycket att ovansidan svepte över golvet och jag blev SÅ förvånad! Så jag testade på det andra benet också, och det gick! Jag blev så glad! Det finns ju inget häftigare än att känna framsteg. 🙂 Jag kan nog tacka mina klacksandaler för hjälpen på traven där, gissar att foten redan var lite vinklad av dem. Försökte hitta en bild på rörelsen och skrattar lite åt att Linus själv (en av grundarna) har i tårna på den enda bild jag hittar. 🙂 Ändläget är så här, fast med ovansidan av den bakersta foten i marken då i den versionen jag äntligen bemästrat. Min instruktör är också mycket djupare ner i sin version. Oavsett vilket är det en skön rörelse, man känner sig väldigt elegant. 🙂

 

Igår var det sista HIIT-passet för säsongen, vilket vi åter körde utomhus i gassande sol. Jag är ärligt talat inte jätteförtjust i det, värmen gör att jag inte kan ta i som jag vill. Jag har fullt upp med att få luft och inte svimma och det där sabla torkade gräset kliar dessutom så jag blir galen. Sedan har jag ju aldrig vatten med mig heller. Men jag försökte hålla ett jämnt tempo som kroppen skulle mäkta med och det blev ett bra pass. Även här märktes lite skillnad, t ex backwards burpees gick lättare än på länge.

Måste säga att det känns riktigt bra nu. Jag vågar inte riktigt sätta några mål över semestern, det brukar gå så där. 🙂 Men jag hoppas såklart att det håller sig hyfsat stabilt och att jag framföralt kan hålla farten uppe i huvudet. Det var dessutom bra att jag åt lite sämre igår och tydligt kunde känna skillnaden så snabbt. Jag är absolut ingen kolhydratratare, men att jag behöver hålla igen där är en självklarhet. Om man ser till vad jag överäter och hetsäter så är det just snabba kolhydrater. Pasta och bröd. Moff, moff, moff. Jag tänker inte stryka det helt ur min kost, men jag vill hitta tillbaka till en normal nivå igen. Jag kan inte ljuga, det har gått överstyr de senaste åren. Det är min största akilleshäl, med ostpassionen som klar tvåa. Men det betyder ju inte att jag aldrig mer tänker äta ost och kex t ex, däremot att jag måste välja mina tillfällen. Alla snabba kolhydrater + ostskivor jag moffat genom åren har ju inte varit lika goda om jag säger så. 🙂

Nåväl, snart lunch och idag är det en riktig snål sallad, ynka 1 SP och det är kycklingskivorna som utgör det. Funderar lite på att ta mig ut någonstans på byn och äta den, kontoret är så kallt att man får en liten chock när man går ut. Dessutom skulle jag behöva handla hem lite bra saker till skafferiet.