Då var jag förbi de ”värsta” dagarna för den här semestern (vad jag vet nu i alla fall). I tisdags åt vi grillade kycklingspett med jordnötssås och klyftpotatis och det SP-rika där var såsen. Sedan åt vi en delikat färdigköpt glassdessert på det. Allt rymdes dock väl inom programmet! Fast nu drack vi även en hel del öl och annat på det som naturligtvis förstörde det fina resultatet, men det var ju enligt plan. 🙂 Vi kunde faktiskt sitta ute lite också!

Dagen efter hade jag gjort en vegetarisk tacopaj, rejält SP-rik, men jag insåg att portionerna är väl tilltagna i receptet (för ovanlighetens skull). 4-6 portioner står det, men det är snarare 8-10 eftersom den är väldigt mäktig. Då blir det lite mer hanterbart. Vi åt den till middag också, sedan gick vi ut på marknadskvällen och mötte ett gäng jobbarkompisar till mannen och hinkade mer öl, mycket mer än tänkt. Men det var en ganska kul kväll som så.

Dock gjorde det att torsdagen var riktigt seg och vi levde på en stor vegetarisk pastasallad som jag slängde ihop + lite baguettebröd till. Det satte igen tarmarna en hel del och på fredagen var det ingen rolig syn på vågen, nästan tre kilo plus. Jag var riktigt svullen och däst av värme, ölhinkande och kolhydratschock i tarmarna. Eftersom vi skulle på kyrklig begravning med tillhörande middag efteråt var det bara att gilla läget och jag fick dra på mig en svart, tajt kjol eftersom det var det enda jag tyckte såg vettigt ut utan att vara för varmt. Tyvärr gjorde det att mina tarmar fick ännu mer problem + att vi ju satt ner större delen av tiden och när det var dags för middag hade jag jätteont. Jag är heller inte så förtjust i att äta på dylika tillställningar (en del av min ätstörning) så jag satt och petade i maten och ville mest därifrån. Dessutom var det varm mat med gräddsås och potatis och jag ratade såsen direkt eftersom jag var som en kokt kräfta och absolut inte var sugen på något varmt och kvalmigt. I slutändan åt jag sallad, kokta morötter, pressgurka och en liten, tunn skiva nötstek där mannen hjälpte mig med det sista seniga som jag vägrar. 🙂 Han såg även till att äta upp mina potatisar, hade bara tagit fyra små (de var i tumstorlek, alla andra tog mängder), men det gick inte att förmå mig att äta dem ens. Jag bara kände hur de skulle klogga igen tarmarna än mer. Det hjälpte inte heller att jag hinkade kolsyrat mineralvatten pg av värmen, kolsyran förvärrade det hela än mer. Det var rejäl åskvärme i Småland och svetten rann längs med armarna i lokalen. När det sedan blev dags för kaffe och gräddtårta smet jag på toa och spolade ansiktet med kallt vatten, jag mådde riktigt illa. Det hjälpte lite och jag gick tillbaka och tog en kopp kaffe eftersom det ibland hjälper min mage.

När vi äntligen var hemma igen tog jag av mig kjolen så fort det bara gick och lade mig raklång på sängen och riktigt kände hur tarmarna började jobba för fullt. Så skönt! Så efter ett tag kände jag faktiskt hunger och åt tre majskakor med rejält med gott pålägg (kyckling + ost) + ett klyftat äpple. Rena lyxmaten för kroppen. 🙂

I morse sov vi ut rejält, hade egentligen tänkt göra vår första långa cykeltur idag, men vi behövde verkligen vilan. Det har varit en väldigt intensiv vecka på alla plan och vi är båda introverta av naturen och klarar inte av att umgås allt för mycket med folk, haha. 🙂 Idag är det dessutom svalare ute och jätteskönt att bara få vara hemma och pösa. Frukost/lunch idag blev åter igen tre majskakor med kycklingskivor och grönsaker, jag tycker det är så himla gott just nu. Jag har inte hittat något vettigt bröd än och ville ha ett litet avbrott från knäckebröden. Mannen ska sedan göra chili con carne till middag och jag har knappat in ett ungefärligt recept så jag vet hyfsat vad det kostar och det finns gott om plats.

Jag gjorde en fruktsallad till mellanmål och lyxade till det med lite vaniljglass. Först hade jag satt upp 100 gram för 11 SP, men när jag vägde upp det såg det mer lagom ut med hälften. Det är det jag verkligen gillar med det här programmet, jag känner inte alls att jag måste sluta med sådant jag uppskattar. Däremot får det mig att TÄNKA och REAGERA. Jag får även svart på vitt vad som fungerar bra och mindre bra för min kropp. De två sista träningspassen jag hade i början på den här veckan var smått euforiska, jag orkar så mycket mer när jag sköter mig.

Vägde mig i morse igen och just då var det i alla fall tillbaka på normala nivåer igen skönt nog (även om jag inte vet hur sanningsenligt det är heller med tanke på gårdagen). Men det ska bli spännande att se på onsdag vad det blir för officiell siffra att peta in i statistiken, känns som att allt är möjligt. 🙂

Nu ska jag bara hitta ork för lite mer motion också!