Idag stirrade jag så mycket på min statistik att jag höll på att missa tåget. 🙂 77,3 kilo = Årets lägsta vikt, officiellt som inofficiellt!

Först var det faktiskt 77,4 kilo, men min gamla våg visade 77,1 kilo och så stor skillnad brukar det inte vara mellan dem, så jag ställde mig på båda en gång till och då blev det 77,3 resp 77,1. Jag hade förstås kunnat testa även en tredje gång, men jag sparar hellre på det potentiella hektot till nästa vecka. 🙂

Jag hoppas att detta håller i sig nu, nästa helg är det dags för första invägningen i dietbettet då jag som mest får väga 77,9 kilo för att vinna. Jag är rätt trygg med att fixa det (har dessutom 48 timmar på mig att hitta vikten), men jag svettas verkligen kulor inför nästa månads invägning. 75,5 kilo ska jag nå då! Det är ju galet lågt i nuläget, i synnerhet eftersom jag nu stått och stampat kring 78 ett par veckor. Och det är dessutom direkt efter en semestervecka! Ja jisses. 🙂 Men visst, än så länge ligger jag före schemat så det är ju absolut inte alls omöjligt. Jag får ta en riktig brakfylla annars, då tappar jag oftast 2-3 kilo i ren vattenvikt. 🙂

Annars känns det jäkligt bra just nu. Magen är igång och kanske jag äntligen får uppleva önskad effekt av magnesiumet? Det gäller bara att komma ihåg att ta det lite innan läggdags, annars kommer effekten på jobbet. Hittills har det tack och lov inte varit SÅ illa, jag har inte varit lika förstoppad denna vecka. Det märks tyvärr väldigt väl på tarmarna vad jag äter.

Jag börjar i alla fall få upp känslan i kroppen nu och hör signalerna allt bättre, det är ett bra framsteg. Att helt stirra sig blind på siffror förstår jag inte alls, det finns inte på kartan att jag skulle ”tvångsäta” för att få upp mina SP, det är ju helt kryss i mössan för min typ av problematik.

Jag gillar verkligen det här Flextänket som VV har där jag ska ligga mellan 13 – 28 SP per dag för att få godkänt (= blå plupp). Tyvärr verkar en del ha missat just den biten och tror benhårt att man som mest får ligga under dagliga budgeten med 4 SP. De rör ihop det med vad man kan spara till sin VB antar jag.

Överlag har jag lite roligt åt de som är svältfixerade (dvs tror att allt under dina dagliga SP = svält). Jag tror knappast svält är rätt ord om man råkar äta ”för mycket” 0 SP en dag. 🙂 Det är ju alltid balansen som är det intressanta. Att man inte ska ha fokus på att äta enbart 0 SP är för mig fullkomligt självklart, men om man t ex ätit en rejäl omelett på 2-3 ägg + grönt till lunch och äter en välbalanserad kycklingrätt till middag så är det rätt troligt att det inte gått åt så mycket SP som budgeterat – utan att man för den sakens skull ätit vare sig för lite eller för dåligt. Och att då gräva i godisskåpet och klämma i sig choklad för att nå SP och inte ”svälta”… Nja. Det är ju just ett sådant tänk som fått mig att tappa mitt fokus och lett till att jag måste jaga kilon igen.

Däremot förstår jag absolut de som planerar sin dag för att kunna äta något sött, det är en helt annan femma! Det är ju så det är tänkt också!

Jaja, det är väl som med alla dietmetoder, folk blir lite väl nitiska och religiösa emellanåt. Man måste alltid fundera på helheten också. Själv ser jag inte 0 SP som saker att ta till när jag är hungrig t ex, det tycker jag också blir ett lite konstig resonemang. Om jag är tokhungrig och mina SP är slut har jag antagligen balanserat riktigt dåligt den dagen. Att då trycka i mig en massa bananer eller ägg och uppleva det som att jag skulle ha skött mig enligt plan skulle kännas helt fel för mig. Men så är det just överätning som är mitt monster också, jag antar det gör sitt till. Det blir förstås ett annat fokus om man t ex har sockersug och tröstätning som huvudproblematik.

Jag ser i alla fall på livsmedel med 0 SP som ett bra sätt att äta mig behagligt mätt utan att behöva ”svälta” mig. Jag äter troligtvis mer den här gången än sist med VV och jag äter framförallt bättre. Inte för att det är helt jämförbart, förra gången startade jag från noll, den här gången hade jag så mycket gratis från start. Jag har knappt ens ändrat på min vardag, det är mer tweakning av mina portioner. Och jag ÄLSKAR verkligen att jag t ex kan ta en skopa majs till min rätt utan att noja! Naturligtvis har jag väl alltid kunnat det i alla metoder som jag testat, men huvudet har direkt sagt nej – eftersom det kostat ”för mycket”. Resultatet blir då en ganska torftig måltid. 0 SP är ett smått genialiskt koncept för en sådan som jag som t ex vägrade min älskade ättiksgurka eftersom det gav mer points/kalorier än saltgurka. Urtramsigt, jag vet, men så fungerar mitt huvud. Det är baksidan av allt för många års kalorijakt.

Idag har jag hittills utnyttjat ett ynka SP till frukost och min lunch (linssoppa) är på 0 SP. Jag hade faktiskt tänkt ta med ett par knäckebröd att ha till soppan, men det hanns inte med i morse. Jag hade tänkt äta andra portionen av min smarriga rösti i kväll, men den är på ynka 2 SP och även om jag hittar något bra protein att ha till som både mättar bra och ger SP, så blir det väl lågt. Visserligen enkelt löst med ett par dadelbollar, men det är ju just så jag inte vill göra. Jag tror därför röstin får vänta till i morgon kväll och så tar jag någon av mina SP-rikare fryslådor istället. I morgon behöver jag dessutom snabblunch och då passar det bra att ha lite mer SP över till det (hej rågform!).

Kunde inte låta bli att jämföra dagens intag med traditionell kaloriräkning i LifeSum. Där skulle jag faktiskt landa på runt 700 kcal ungefär nu efter lunchen, alltså lite mindre än hälften av vad jag borde äta för att gå ner i vikt på ett sunt sätt enligt kaloritänket. Så är verkligen 1 SP = svält? Nja. 🙂 Dessutom har jag en förvånansvärt bra balans på protein, kolhydrater och fett. Men med det sagt är jag ändå rätt säker på att VV-tänket är mycket klokare, i synnerhet i längden. Fast under mina egna premisser då – såklart. 🙂