Jahapp, då var jag åter på så kallad normalvikt officiellt. Dvs mitt BMI är nu under 25. Det här är väl enda gången jag alls bryr mig om BMI för övrigt. 🙂

Men det har funnits tramsiga personer inom vården som stirrat sig blinda på de där tabellerna och jag höll nästan på att inte få p-piller en gång, enbart baserat på mitt BMI. Blodtrycket var finfint och jag var överviktig men inte fet och jag var så förvånad när hon satt där och pekade i tabellen och snörpte med munnen. Samma ”trevliga” dam påpekade något år senare då jag nått normalvikt att jag minsann vägt mycket mer åren innan och det var inte i positiv benämning som att det var bra gjort av mig att gå ner. Snarare att jag snart skulle vara där igen. Därefter har mitt blodtryck rusat varje gång jag varit där, trots att jag sluppit henne på länge. Men min kropp minns obehaget. På senare år har jag kört på onlineläkare, då kan jag ta mitt eget tryck hemma och slipper tramset. Och de skiter i mitt BMI. Men nästa år är det dags för cellprov så jag får masa mig dit igen. Jag hoppas på att mitt blodtryck kan skärpa till sig så att jag kan förnya receptet utan att åka dit framöver. Jag har aldrig riktigt fattat varför jag ska dit, de gör ju inget annat än tar trycket och fyller i receptet ändå. Tjejen jag hade sist förstod faktiskt inte heller varför. 🙂

Nåväl, det känns förstås bra att ha nått hit, kan inte riktigt greppa att det gått så pass enkelt som det ju ändå har. Jag har inte offrat mycket för att tappa kilona, jag har haft semester x 2 och varit på baluns då och då. Det funkar bevisligen ändå. Men det gjorde det sist också, och ändå så var det plötsligt extrakilon på kroppen, så jag är rätt försiktig med att vara allt för kaxig. Mitt VV-abonnemang gäller till och med 2 mars, det känns bra.

Dietbetfinalen är 7-8 februari, det är då man tävlar om de stora kulorna:

Man ser att antalet deltagare minskar för varje delmoment, så det kan ju bli en slant extra om jag ”håller ut”. Jag har inget att skylla på heller, med tanke på att min nuvarande vikt är fem hekto från slutmålet. Det enda jag ser som lite problematiskt är runda 5, åter igen kommer en resa precis innan och mensen är i vägen igen. Visserligen är det en vinterresa den här gången så jag kanske inte måste flytta på den, men det är inte jättekul att mecka med det oavsett. Jaja, det är ett tag dit, jag får fundera.

Först ska jag ta fjärde rundan. 🙂 Inte vara kaxig, som sagt. Min vikt är rätt hoppig milt uttryckt så om dagarna klaffar fel kan det gå tokigt. Fjärde rundan startar för övrigt då jag ska på baluns i Köpenhamn, det kan ju bli intressant. 🙂 Jag får nog klura lite på hur jag ska göra där, kanske jag jobbar hemifrån den dagen och kan väga mig innan vi åker. Då borde det vara lugnt eftersom det är fredag. Annars brukar jag ju visserligen rasa i vikt dagen efter fest, men jag vete fasen om det är prio ett att väga sig när man kuskat hem på tåget och säkert är lite trött. 🙂

Jag har i alla fall inhandlat något så pinsamt som en selfiepinne nu, är less på att inte kunna ta en helkroppsbild själv när det behövs hemma.  Nog för att mannen är väldigt hjälpsam, men eftersom han jobbar skift blir det alltid meckigt eftersom jag ju helst väger mig på morgonen.

Idag har jag noll möten, nästan magiskt. Funderar på om jag skulle passa på att ta mig någonstans på lunchen, just nu ser vädret hyfsat ut, nästan lite solljus. Jag har med mig en pasta-frittata till lunch, ett hopkok jag gjorde igår efter att jag sett att det blev en hel del pasta över. Jag behöver lite variation, sallad i all ära, men det äter jag så ofta att det är lätt att bli less. Hoppas den är god!

Har fortfarande inte öppnat min Larsa-yoghurt! Jag vet liksom inte vad jag ska ha den till riktigt. Jag är ju ingen sås-människa. Jag vet varför jag ville ha tag på den dock, jag har ett bakrecept som jag vill prova och jag tänkte nog testa det på lördag då mannen jobbar extra.

Dvs om jag inte burrar ner mig i soffan och spelar mitt nyinköpta Spyro då. 🙂 Det är ett av mina absoluta favoritspel till PlayStation (lila drake liksom!) och i veckan släpptes en nyutgåva av Spyro 1-3 till PS4. Riktigt gulligt, fast tyvärr är talet på svenska. 🙁 Jäkla barnsamhälle, min Spyro har alltid talat engelska! 😀 Googlade lite snabbt, och kanske det hjälper om man ställer in att hela konsollen ska vara på engelska, annat sätt går tydligen inte. Meckigt värre i så fall, jag gissar att mannen vill ha PS4-menyerna på svenska när han spelar sina spel. Men jag ska i alla fall testa. Jag har så svårt för svenskt tal. Det hade jag redan som liten, avskydde dubbade barnprogram.