Pust, äntligen har jag lite tid att andas igen. Det har varit makalösa dagar hela mars månad så här långt och förra veckan var det tokspringa till tåget och kasta i sig lunch som gällde nästan varje dag. Jag känner mig lite som en sådan där som snurrar på tallrikar på cirkus och det är hela tiden någon jäkel som ställer fram nya.

Tiden går i alla fall snabbt, otäckt snabbt. Har precis insett att det snart är dags för en privat tripp till Stockholm och innan jag vet ordet av är det juni och dags för årets första resa. I den här takten är det i övermorgon, typ.

I morgon ska jag också till Stockholm, fast i tjänsten. Vi ska gå på Kravdagen och passar även på att besöka kollegor på annat företag eftersom vi oavsett vilket måste resa dit en dag innan. Sitter och kikar på vart vi ska och var hotellet ligger och undrar lite om min kollega verkligen har rätt i att det är gångavstånd dem emellan. Inte för att jag drar mig för att gå – tvärtom – men jag ska hinna med tåget direkt efter och behöver veta när jag senast måste smita. Tyvärr var jag tvungen att boka ett tidigare tåg för att ha en suck att komma hem. Det tåg som hade passat själva konferensdagen bäst går en timme senare, men strandsätter mig då i Hässleholm på tider då jag verkligen inte tänker vara där. Hässleholms station är ett riktigt rövartillhåll även dagtid och att sitta där i långt över en timme kvällstid finns inte på kartan ens. Jag har suttit nattetid på mången station i mina dagar, men Hässleholm skyr jag som pesten. Naturligtvis skulle jag kunna ta taxi, men det är minst 600 kr och jag tycker inte riktigt om att åka taxi ensam på det sättet heller.

Nåväl, kollegorna jag ska åka med är inga sociala monster de heller, så vi har sett till att boka tågplats var för sig så att vi slipper se varandra. 🙂 Vi har planerat gemensam middag i morgon som vi bjuds på, i övrigt är det rätt fritt blås som jag tolkat det. På själva seminariet är poängen att mingla och inte gå i samlad trupp, vilket passar mig finfint. Jag har aldrig varit den där typen av människa som gömmer mig med bekanta, jag föredrar att vara ensam. Jag trivs bättre på stora företagsträffar där man inte förväntas känna alla och kan gå som man vill och prata med folk utan att det betyder så mycket. Värst är sådana där man ska umgås med sin avdelning och ”ha kul”.

Kost och motion är av förklarliga skäl just nu inte högst på agendan, men jag försöker hålla båda på vettiga nivåer. Idag körde jag Tabata-passet eftersom mitt ordinarie skivstångspass är inställt två veckor pg av att instruktören är ute och reser. Tabatan är ett kul pass det också, lite synd att de krockar. Jag gillar framför allt core-delen, saknar det lite i min övriga träning.

I fredags på Soma Move-passet såg jag en nybörjare som är en gammal kollega. Han är alltid trevlig och kul att prata med och han frågade mig lite om passet och om man förväntades vara så vig som instruktören (han satt i typisk hukställning som han alltid gör innan vi börjar). Idag dök kollegan upp igen på Tabatan och påpekade att han sett i fredags att jag var väldigt vig, vilket såklart var riktigt kul att höra och jag påpekade att det är tack vare det passet. Jag märker ju själv hur mycket jag har utvecklats och jag blir starkare i axlarna hela tiden. Igår testade jag faktiskt i köket att prova några av de typiska rörelserna på tå istället på knä och till min förvåning gick det! Nu betyder inte det att jag kommer börja köra dem på tå nästa pass, det är en sak att göra det en eller två ggr fullt utvilad i köket, en helt annan att göra det halvvägs in i ett svettigt pass där axlarna redan darrar och man dessutom ska göra det många gånger och i tre set på det. Men det är ändå kul att jag fixade en, det är ett stort steg framåt! Sist jag provade stöp jag i backen 🙂

Kosten är väl lite mer sisådär, jag orkar bara inte just nu och det blir väldigt mycket höftande och ”äh, orka bry sig”. Men jag väger mig såklart dagligen och försöker att inte tappa allt. Jag vet att det kommer en hel del slappdagar framöver också, så det är inget alternativ att ta sikte på en nystart inom kort heller, det är då bättre att göra de dagar som inte är slafsiga så bra som jag nu orkar. Målet är att inte gå upp i vikt nu för ett tag. Det är ok att harva på där jag är nu, jag är ju ändå på bra vikt i sig. Dessutom tror jag att kroppen har det i minne. Det är jobbigt när man vill komma under vikten, men rätt bra när man inte vill gå upp. Det är faktiskt lite hjälp på traven.

Snart ska jag börja prova minipiller också och jag är lite nervös över hur min kropp ska ta det, så då gäller det ju att vara på tårna och vara uppmärksam.