Fullt ös på sistone, men idag tar jag mig tid för lite reflektion och ett nytt P.

Även om jag officiellt inte börjar förrän den 1 oktober är det full fart redan nu av olika anledningar. Så just nu bollar jag två tjänster kan man säga, vilket kommer vara min vardag större delen av hösten.

Så lägligt då att jag tidigare i år beslöt mig för att bli lite skarpare på planering! Mitt verktyg är det som kallas Bullet Journaling (eller Bullet Journal-metoden på svenska). Jag fick nys om den för ett tag sedan och gillade konceptet och i somras började jag kolla in lite närmare på det.

Planeringskalendrar ala filofax hör till dåtiden för min del, jag har ägt hur många som helst och tyvärr var det få som jag egentligen använde till något vettigt. Möten gör sig bäst i elektroniska kalendrar, så är det bara. Jag har ju galet mycket möten och mer lär det bli i min nya roll och det skulle inte hålla en vecka ens att ha dem nedskrivna prydligt i en bok. Dels blir det dubbelarbete (Outlook är ju där de bokas) och dels blir det kladdigt eftersom möten flyger och far. Plus att det är rätt trevligt att få elektroniska påminnelser.

Så vad tusan är det då jag är ute efter? Googlar man på Bullet Journal (BuJo) kan man förledas att tro att det handlar om just en planeringskalender där man ritar och pyntar kalendrar själv och snyggast design vinner. Men grunden lades för sex år sedan av en man som heter Ryder Carroll och som hittade på ett effektivt och minimalistiskt sätt att hantera sin planering. Inga doodlar eller glitterpennor whatsoever. 🙂

Det som verkligen tilltalar mig är att BuJo är så modulärt i grunden. Så fort något poppar upp i huvudet skriver du ner det utan att bekymra dig om VAR (det löser man senare). Jag har tidigare jobbat med Att göra-listor och det är på ett sätt samma tänk, fast BuJo ger struktur. Plus att de där listorna alltid hade en tendens att föröka sig och försvinna. För att inte tala om alla mina anteckningar på post-its, gamla papper etc… Anteckningsblock har jag också provat åtskilliga gånger, men det blev inte överskådligt och funkade bara där och då för mötesanteckningar.

En annan bra sak med BuJo är att det bara är din egen fantasi som sätter gränserna. Vissa gör som sagt rena konstverk och har trackers på hela sitt liv, allt från dammsugande till vattenintag (jag har verkligen aldrig förstått varför man vill tracka sitt dagliga vattenintag, men det är ju jag). Själv är jag inte ett skvatt intresserad av den biten, men kan förstås se potentialen i trackers för annat framöver. Jag har dock valt att starta lugnt och sansat och sätta mig in i grundmetoden först.

Jag håller på att undersöka mer hur folk faktiskt använder det i yrkeslivet för att få lite tips och idéer, och det är också mycket charmen med BuJo. Jag behöver inte vänta på att kommaa på den perfekta planeringskalendern, jag testar mig fram, månad för månad. När månaden är slut reflekterar man över vad som funkade och inte funkade och så förändrar man. Det är precis så jag fungerar och även om jag inte hållit på så länge är det redan befriande att veta att det inte finns några gränser eller måsten. En dag kan bestå av två punkter eller 200.

Det roliga är att när jag skulle starta upp den lyckades jag både klanta till det och slarva och för ett svagt ögonblick var jag förtvivlad och ville kasta allt och börja om. Men det är ju just det som grejen, det är OK att göra tabbar! Det är min bok, ingen annans. Och efter att ha varit lite kreativ och målat över de värsta tabbarna och ryckt på axlarna åt slarvet (vad spelardet för roll om en linje är sned eller det är utsmetat bläck på sina ställen?) känns det riktigt skönt och jag är nog lite kär i den nu. Jag slår till och med in den i en påse på vägen till och från jobbet så att den inte ska riskera bli blöt. 🙂

Så varför analogt då i dagens IT-ålder? Jag som dessutom skriver snabbt på datorer och ÄLSKAR Excel och listor! En anledning är att det känns bra, jag kan bara inte förklara det bättre. Jag må gilla att skriva elektroniskt, men det finns också en tillfredsställelse i att skriva för hand ibland. Det är nog ingen slump att mina längsta berättelser en gång i tiden skrevs för hand, ibland hämmar elektroniken. Vi ska heller inte glömma alla distraktioner! Kolla mailen, sociala medier, tappa fokus. När jag öppnar min BuJo är det bara den som gäller.

Med det sagt har jag en app också där man kan plita ner dagliga uppgifter/händelser/anteckningar om man inte är nära sin BuJo. Det coola är att man då har 72 H på sig att föra över dem till sin BuJo, sedan försvinner de för gott. Det är lite det som är hela grundidén, man SKA avsätta daglig tid för att gå igenom sina noteringar. Det kan låta stressande, men hittills tycker jag det är tvärtom. Det blir en naturlig start på dagen.

Men visst, det är nyhetens behag just nu och alla som känner mig vet hur jag fungerar. Så låt mig återkoppla vid årsskiftet och se vad jag har att säga då. Jag gör härmed en notering om det i min framtidslogg för månaden december. 🙂