Sista veckan med ”gänget” så att säga. Från nästa vecka är min del i projektet och min tid på avdelningen helt över. Igår var det avskedsfika via Teams och det är alltid lite emotionellt. Många har jag jobbat med LÄNGE och känner väl som kollegor. Men nu har jag tagit beslutet att byta och tiden får utvisa om det var ett klokt val. Oavsett vad som händer är det aldrig dåligt att utmana sig själv, vilket även det senaste året visat mig.

Att vara ”ny” på jobbet är alltid en utmaning och den här gången är det extra annorlunda – inte bara för att det är ett område jag inte behärskar (än), jag måste framförallt bygga upp ett helt nytt nätverk och visa att jag är kompetent och trovärdig. Det gör man inte på en kafferast. 🙂 Jag inbillar mig dock att jag brukar vara rätt så bra på att bygga förtroende, men det återstår ju att se om det även gäller här. Men jag går alltid in med en positiv inställning och attityd – numer. För 20-25 år sedan hade det inte fungerat, då var det ju konstant fel på alla andra omkring mig MÄRKLIGT NOG…

Jag försöker också leva efter parollen att inte fundera så mycket på framtiden om det inte ger mig något. Jag lever väldigt mycket i nuet, jag tycker det är slöseri att älta gammalt, liksom att rita upp orosmoln för saker som inte har hänt än. Naturligtvis är jag inte alltid perfekt och det händer att jag både ältar och oroar mig, men jag brukar ganska snabbt komma på mig själv och ”vakna” till.

En ”fördel” jag har nu också är att jag hade en väldigt, väldigt tuff höst, vinter och vår och inget kommer att få mig att tappa fotfästet så igen. Inget jobb är värt det och min lärdom av detta är att jag måste lära mig att sätta gränser, be om hjälp och inte ta allt på mina egna axlar. Jag behöver inte bevisa mig själv i allt jag gör. Det går att släppa taget utan att ha dåligt samvete för resultatet. Faktiskt. 🙂 Dessutom har jag fått så mycket fin respons att jag omöjligen kan ha lurat en hel värld. 🙂

Viktmässigt är det Status Quo och jag är rätt så ok med det eftersom jag ”slarvar” en hel del – i synnerhet på helgerna. Dock märker jag att fettprocenten sjunker och även om det inte är någon direkt exakt mätning i sig så är det ändå tydligt att något bra händer därunder. Naturligtvis vill jag slippa den där envisa 8:an, men det får ta den tid det tar. Jag är inte intresserad av att svälta mig eller bygga upp nytt självförakt. Jag är fin som jag är.