Jag är väldigt klar med kyla och mörker nu. Synd att vi inte ens passerat januari då. 🙂

Lustigt hur man förändras, som ung var värme min största fiende och jag gillade inte alls somrarna. Jag gillade visserligen inte vintrarna då heller. 🙂 Höst och vår har alltid varit mina vänner. Men på senare år har jag kommit att verkligen älska värmen och det är inte bara åldern, jag är ändå ”bara” 45. 🙂 En stor del är såklart att jag är lättare (japp, det gäller även nu som överviktig, mitt tyngsta jag vägde nånstans runt 14-15 kilo till utöver dagens vikt). Men den största bidragande orsaken är min träning, jag har vant mig att svettas och vara varm. Förr i tiden kunde jag inte göra någonting ansträngande utan att bälga i mig litervis med vatten under tiden, men alla dessa år med SomaMove där man inte SKA dricka eller torka svett eller annat under passets gång (+ att jag helst inte vill hålla reda på vattenflaskor i andra pass) har jag anpassat mig och det har jag stor nytta av när det är varmt.

Men kylan är inget kul och det är konstigt att det extra hullet inte hjälper mer. Min man hävdar visserligen att jag är varm som en kamin, men jag skakar ändå. 🙂

På renoveringsfronten intet nytt. Jag ringde i torsdags och undrade varför jag inte hört något och då hade NATURLIGTVIS skaderapporten inte kommit fram som den skulle. Därefter tog det inte lång tid innan jag fick besked att vår anmälan är godkänd och att vi ska få ersättning, men det är oklart hur mycket eftersom det styrs genom hantverksfirman som ska höra av sig. Så vi är nu tillbaka på ungefär samma ställe igen. Meh. Jag är inte alls förvånad, men samtidigt känns det så tråkigt att jag alltid ska behöva ringa och tjata och jaga. Vill ingen tjäna pengar längre, eller vad?

Det är ju inte jätteskoj att bo i oreda heller, snart 20 dagar nu med trasig toalettstol på övervåningen och prylar överallt. Dessutom är det en hel del vi behöver förbereda tills de kommer, som att rensa ut vardagsrummet och köra katten till mina föräldrar och det kan vi varken göra för tidigt eller över en dag.

Extra frustrerande är att jag är jättejättejättetaggad på att reda upp bland alla prylar en gång för alla och dra ner på allt onödigt. Jag tänkte prova på KonMari och väntar väldigt otåligt på böckerna eftersom man ska börja där enligt konstens alla regler. Just nu skulle jag kunna fylla lastbilar med prylar och skänka bort. 🙂

Jag är sällan sentimental över saker, det är mer att jag har så mycket infall, idéer och drömmar som jag aldrig riktigt funderar över lämpligheten i eller tar tag i och då blir det prylar överallt som inte kommer till användning. Det som gör mest ont i mig är om jag tvingas slänga allt för mycket, jag tycker det är ett hemskt slöseri. Men det är ju också mitt eget fel.

I vilket fall som helst går det ju hand i handske med årets vision: Att sätta min grund. Vad får Teresa att ticka? Vilka hobbies vill jag faktiskt utöva?

Viktmässigt är det inte mycket nytt heller, snarare lite uppåt – MEN det är helt ok och rätt så väntat. Jag är nu på dag 19 av 19 utan demonseger och det är viktigare än kilon. Dessutom börjar jag så sakteliga känna mättnad igen. Det här kommer att ta tid. Men det får det också göra. Det tar tid att bygga en stabil grund. I synnerhet i smått kaos. 🙂