Kanske skulle pränta ner några ord om vikt och kost, har ju undvikit ämnet ett tag nu.

Den här senaste tiden har varit riktigt usel när det gäller både vikt och kost. Jag har gått upp massor i vikt på kort tid och det är inget märkligt fenomen som ligger bakom det – jag har verkligen ätit riktigt illa. T ex tonvis med gelégodis som är något av det värsta jag kan äta och lite när som helst på det.

Jag vet om detta mycket väl, men jag har inte orkat/velat ta strid med mig själv. Det har varit ett rätt tufft år hittills, faktiskt på många sätt värre än 2020. Inte för att det är en acceptabel ursäkt – jag står för vad jag gjort och skyller inte ifrån mig som så. Men jag är inte arg på mig själv heller och tänker på intet sätt skälla på mig själv eller börja med något slags självhat. Det är som det är och jag är fullt medveten om vad som är fel.

Så tänker jag då göra något aktivt åt min situation kan man undra? Ja, fast inte på det sätt som man kanske kan förvänta sig. Jag kommer inte att börja räkna kalorier eller poäng. Jag kommer inte att definiera en målvikt eller sätta ett måldatum. Nu har jag nämligen snart tre månader utan någon planerad/oplanerad hetsätningsattack och den tiden vill jag förlänga så mycket det bara går. Det är fortfarande rätt så skakigt och det underlättar ju inte att tillvaron är som den är direkt.

Det är viktigt att förtydliga skillnaden här mellan en hetsätningsattack och ren överätning. För mig är det två olika problemområden som förstås har en hel del gemensamt. Överätning kommer av att jag äter av andra anledningar än ren fysisk hunger och inte uppfattar kroppens signaler särskilt väl. Antingen är det att jag inte slutar äta ”i tid” så att säga eller att jag äter ”för att jag kan” – så länge jag inte känner mig proppmätt. Det är ändå kontrollerat och till sist blir jag ju äckelmätt och stoppar av mig själv (och undrar varför jag åt så mycket).

Hetsätning är betydligt mer okontrollerat, kroppens signaler är totalt avstängda och fokus är bara på att äta MYCKET och SNABBT. Det är helt absurt för en utomstående och därför svårt att förklara, men det är en sjukdom som sitter i huvudet helt och hållet och har inget som helst med hunger att göra. Jag har fått attacker dagar då jag ätit riktigt bra och näringsrikt och jag dessutom upplevt att jag mått rätt fint överlag – så det är inte helt uppenbart när attackerna kommer. Vid t ex depression och inte minst vid sorg tenderar jag att snarare sluta äta helt. Men själva hetsätandet bottnar såklart i en känsla av att inte riktigt duga, det är ingen slump att detta är de Duktiga Flickornas sjukdom i mångt och mycket. Jag har märkt att det ofta kommer dagar då jag blivit överväldigad, även om det varit på ett bra sätt.

Hursomhelst, jag känner verkligen starkt att jag måste ta rätt grepp om min övervikt för att inte trigga demonen igen. Dietmetoder – oavsett sort – är det idealiska bränslet (och grundorsaken till att skiten startade en gång i tiden) och jag tror bara inte det fungerar nu.

Jag har däremot små embryon till idéer som lutar åt min gamla vän Intuitive Eating och kommer antagligen vältra i dem här framöver. 🙂 Men ett steg i taget.