Det må vara tristess i vardagslivet som så, men vilket kaos jag befinner mig i nu! Känner mig lite som att jag är i stormens öga just nu och att det snart börjar virvla betänkligt på alla håll.

Idag drog ÄNTLIGEN renoveringen igång och det första som händer är såklart att det dyker upp nya utmaningar som ser ut att göra det ännu större än det redan är. Tjoho! Vi kanske skulle valt att bara lappa ihop för stunden och flytta. 🙂 Skämt åsido, jag är förstås helt med på att göra allt som behövs – det är hög tid – men det är lite problematiskt när jag jobbar hemma samtidigt. Nu går det att lösa, min chef kan fixa dispens så att jag kan sitta på kontoret när jag måste. Men oj vad det kommer att bli rörigt här hemma! Utrymmena är redan maxade och jag vet faktiskt inte riktigt vad det kommer att bli av allt.

På jobbet är det inte mycket bättre. 🙂 Vi har MASSOR att göra och jag hade behövt 48-timmarsdagar för att hinna med allt som är på agendan. Än så länge funkar det och jag vet också att min chef och mina kollegor är väl medvetna om det – vilket gör att det känns ok. Det är ändå roligt att vara producerande igen och få visa mina kvaliteter på ett bra sätt + att området i sig är väldigt intressant. Extra kul är att höra att mitt jobb nu verkar synas och uppskattas. Men det gäller alltid att se upp så att det inte går överstyr såklart. Duktig Flicka till en viss gräns så att säga.

Det jag behöver fokusera på framöver är att hitta utrymme för återhämtning och definiera vad det faktiskt innebär. Just nu är det plattan i mattan måndag kl 8:00 till fredag kl 17:00 och sedan är det total stiltje på helgen då jag knappt tar mig för något alls (mer än äter). Visst behöver man vila, men jag behöver också känna att jag har ett liv utanför jobb och renoveringskaos – och det är det si och så med nu. Pandemin hjälper ju verkligen inte till heller, tidigare kaosartade stunder i mitt liv har vi ofta haft en skön resa att se fram emot (oftast har den kommit mitt i allt hur man än försöker undvika det) där jag kunnat släppa på allt och andas ut. Jag har oerhört svårt att fejka sådant. Jag gillar inte alls att gå promenader bara för att jag ska och jag är inte intresserad av åka till ett spa t ex. Jag vill faktiskt inte resa alls nu – oavsett om det går – så länge pandemin håller på i full blom. Inte för att jag är rädd utan för att det inte är så jag vill uppleva saker.

Men jag fungerar ändå bättre i kaos än i stiltje och det mesta brukar ju faktiskt lösa sig till sist. Fast jag hade gärna gått i ide nu och kommit ut först när allt är löst. 🙂