Snart är mars över och det börjar bli rätt knepigt att hålla motivationen uppe. Jag är i grunden på rätt gott humör, men det är mycket runt mig som desperat drar ner mig och suger energi ur mig. Än så länge håller jag stånd, men det börjar bli tufft. Därav ett irriterande återfall igår, så då ställer vi om klockan på dag ett då. Men det hör till.

Nu ger det mig inget att älta allt trist, det är där det är och jag kan inte göra med det än vad jag gör.

Jag har nu varit utan p-piller i drygt en månad och så långt är jag nöjd med mitt beslut. Viktpåverkan är svårt att uttala sig om, då jag inte direkt lever så hälsosamt som jag borde just nu, men den har i alla fall lugnat ner sig. Det har mest med mina intag att göra dock. 🙂 Andra biverkningar har inte dykt upp än, däremot har det hänt lite positiva saker. Jag är inte lika öm i kroppen som innan och jag är förbaskat mycket gladare. Jag blir nästan mörkrädd över det senare, jag trodde faktiskt inte de hade sådan påverkan på mig. Gudarna ska ju veta att det inte är mycket att vara glad över nu, så jag är väldigt tacksam för den effekten! Någon mens har inte syns till än, det lär säkert dröja ett bra tag – om den ens kommer tillbaka. Bara att vänta och se.

Annars är livet lite på paus, det är mest jobb faktiskt. Även om jag är noga med att inte jobba över så tänker jag på det rätt mycket och det går som alltid lite upp och ner. Det är en stressig period och när alla är stressade är det alltid lite klurigt att veta vad som är problem och vad som är en effekt av stress. Jag är rätt bra på att hålla huvudet kallt själv (förutom i mitt förra projekt då det blev åt helvete för mycket till sist) – men jag tar illa vid mig när folk ger mig tjuvnyp oavsett vad det beror på. Logiskt vet jag att det är stressen som talar, men Duktiga Flickan kan ju inte hantera minsta kritik, så det blir en inre dialog som jag gärna slapp. Jag kan inte omprogrammera andras känslor tyvärr, men jag kan i alla fall tänka på hur jag för mig så att jag inte skickar det vidare till andra.

Med det sagt är jag i hemlighet avis på alla som har oceaner av tid över nu under pandemin, jag har inte fått känna det ÖVERHUVUDTAGET sedan det startade, det är precis tvärtom faktiskt – har aldrig jobbat så mycket som nu. Jag skulle kunna jobba dygnet runt om jag ville, och när jag väl stänger ner för dagen är jag oftast så trött och otaggad att jag inte gör något vettigt av den tiden heller. Men jag sparar i alla fall pengar. 🙂