I kväll satte jag mig ner och fyllde i alla mina viktsiffror för de senaste månaderna, hade hamnat rejält efter igen i mina excelblad. Det brukar bli så när jag har en svacka. Det har som sagt varit lite för många svackor nu bara i år, för att inte tala om de senaste fyra åren. Jag funderar på varför det blivit så, då jag ändå märker hur mitt humör har vänt rejält åt rätt håll just i år.

En smart sak jag gjort i år är att jag fyllt i en dagbok för välbefinnande, VARENDA dag, utan pardon sedan 2 januari. På morgonen skriver jag ner tre saker jag är tacksam för, vad som kommer göra detta till en underbar dag + positiv självbekräftelse (lite ”Fake it ’til you make it” på den). På kvällen fyller jag sedan i vad jag gjort gott för någon annan idag, vad jag kan göra bättre imorgon och så tre glädjefyllda saker jag upplevt idag. Notera att inget av detta ger utrymme för gnäll eller ältande. Sedan när veckan är slut får man fem längre frågor att svara på och när månaden är slut får man ranka olika delar i ens liv från 1-10. De två delarna hade jag personligen klarat mig utan, men de har säkert sitt syfte för andra. Nästa vecka är sista veckan innan boken ör helt ifylld och det känns smått fantastiskt att jag hållit i det hela vägen ut. Jag är ju en projektstartare av rang.

Det finns en uppföljningsbok i Tyskland där den härstammar från (boken har flera långa, inledande kapitel som man inte behöver läsa igen när man väl startat), men den verkar inte finnas här och jag känner mig dessutom lite klar med just detta upplägg. Jag har skaffat en liknande bok för nästa fas, har medvetet inte tittat mer i den än.

Det finns säkert massor av matnyttigt jag kan få fram av mitt halvårs noteringar, men det jag tänker mest på i kväll är hur jag avskyr när jag inte hinner fylla i den på morgonen. Alltså att jag inte hittar mina tre minuter innan jobbet startar. Och där är jag rätt säker på att allting bottnar. Denna förbannade upplevda konstanta stress som fortfarande förpestar mitt liv när jag minst anar det.

Jag har förändrat MASSOR gällande mina arbetstider i år, inte minst sedan jag sade upp mig, men mitt nuvarande jobb är så hårt förknippat med negativ stress att ALLT påverkar än. Idag hade jag planerat lunchträning, ett lugnt pass Soma Slow som inte ger någon hög puls, utan mer handlar om rörlighet. Jag hade också planerat en bra lunch som även skulle ge mig en lunchlåda att ta med i morgon och det krävde inte så mycket jobb. Men precis innan start fick jag ett meddelande från en i teamet som ville ha hjälp med något och undrade om vi kunde höras på Teams nu (stod såklart inte vad det gällde) och även om jag ignorerade det så stressade det mig.  Sedan blev lunchträningen lite fördröjd pg av tekniskt strul och trots att jag bara hade ett 30 min uppföljningsmöte direkt efter lunch och sedan resten av dagen fri så blev det tokigt igen. Nu hade jag plötsligt nästan ingen tid att fixa luncherna om jag även skulle hinna äta innan mötet + att jag hade det oplanerade mötets upplevda stress i mig också. Men jag fick i alla fall en bra lunch om än utan skön vila och mötena revs av snabbt.

Efter det fick jag en oplanerad uppgift på mail från mitt nya jobb. Betydligt större och svårare än att ta videomöten om saker jag kan med folk som dessutom ser upp till mig. DET borde orsakat massor av stress då jag inte alls vet hur de vill ha det – men icke. ”Det blir vad det blir, de säger väl till om det är helt galet”. Intressant att se hur det skiljer sig.