Så det tog tills idag och ett av de finaste mail jag fått I MITT LIV för tårkanalerna att öppnas. Fullt ut.

En av våra konsulter och en av de härligaste människor jag träffat skickade mig ett så fint mail att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Det är på något sätt sorgligt att man inte kan få jobba livet ut med de fina människor man möter, tänk så kul man hade haft det om dagarna då. Men inget varar för evigt och i affärsvärlden får man vara glad om man får några år av det.

 

Nu är det snart dags att lämna in alla prylar och stänga det lååånga kapitlet av mitt liv.

Hej ”arbetslöshet”!