Min mage fortsätter bråka och jag försöker att dra ner på kaffe och kolsyra – vilket då gör att jag är jätteseg istället då jag är koffeinjunkie. Jag hoppas den lugnar sig snart. Idag är det mer åt det förstoppade hållet, vilket gör att jag inte vågar hjälpa den på traven då jag sitter på kontoret, haha.

Magen har fått utstå mycket senaste månaden så jag klandrar den inte, men jag blir lite nojig just över magbekymmer som jag inte känner igen, då det varit så mycket otäckheter runt mig gällande just det. Jag är egentligen inte den som nojar över livshotande sjukdomar i parti och minut, men jag är så frånkopplad min egen kropp nu att jag inte vet vad som är normalt längre. Jag älskar inte att bli äldre när det gäller kroppsliga förändringar.

Jag är i alla fall glad över att jag faktiskt masade mig upp på cykeln igår vid nio på kvällen och körde mina 20 minuter. Just nu handlar det mest om att hålla det jag lovar och få in rutinen, sedan om det inte blir mer än 20 min så duger det finfint. Jag har tack och lov fått tillbaka vardagsmotionen nu i och med nya jobbet och det gör en hel del.

I helgen var jag verkligen inte hälsosam, dels var jag väldigt stillasittande och dels hade jag köpt ett BERG av lösgodis som jag åt av både lördag och söndag och det har säkert också en del i min onda mage. Jag VET att gelegodis inte gör mig något gott alls, ändå ballade jag ur och tillät mig. Dumt, men det är tuggat och klart och nu får det baske mig dröja LÄNGE innan det inhandlas igen.

Därför var jag ändå lite förvånad att vågen idag bara visade ett hekto upp, det tackar jag min nya vardag för.

Räknade idag på vilken biljett som bäst gynnar mig framöver när det gäller mina resor till och från kontoret och som vanligt så finns det inget alternativ som är riktigt bra. Fördelen är dock att eftersom jag numer reser inom Skåne så kan jag köpa flexbiljett 10/30, vilket då är tio dygnsresor som måste användas inom 30 dagar. Det ser ut att vara det mest prisvärda alternativet. Periodkortet på 30 dagar är annars smidigast, men eftersom jag varken reser på helger eller mån-tis, så måste jag utnyttja resterande dagar till max om det ska löna sig – och det ser jag inte att jag kommer göra. Dels kommer jag ju att resa mycket som det är, dels utgår jag från att det blir en hel del onlinemöten och då vill jag personligen gärna sitta ifred.

Om dagarna så plöjer jag olika utbildningar, det är roligt att höra hur det borde fungera och jag kan inte låta bli att dra paralleller till mitt förra jobb. Samtidigt vet jag väldigt väl att den agila metoden ute i verkligheten inte fungerar som i skolböckerna – långt därifrån. På förra jobbet försökte de pressa in det agila tänket ovanpå den gamla vattenfallsmodellen, vilket inte är ovanligt. Ledningsgrupper brukar genast snappa upp att agila metoder ger snabbare resultat – men missar att det innebär att hela processen måste ändras, inte bara själva utvecklingsteamets del. Det gör att utvecklarna kodar mycket i blindo då det inte finns någon motpart förrän det är för sent. Plus att förväntningarna på det faktiska resultatet blir tokiga. Av den anledningen var jag länge motståndare till agila metoder, sedan gjorde jag som jag brukar och anammade det på mitt sätt. Roligt är att nu när jag uppdaterar mig på det senaste inom området så inser jag att de har ändrat på en del och gått mer åt det håll jag vill. Dvs mer flexibilitet.