Tjockistankar

Veckan startade ju med en ENORM värk efter vandringen, det var knappt tal om att ens ta sig till brevlådan de första dagarna. Sedan kom slakten av tån när det väl började kännas ok igen. Så det enda pass som blev av i veckan var 40 minuter Soma Slow i onsdags (innan tånageln rök).

MEN igår vaknade vi tidigt som attan och då kände jag att det borde börja gå att köra cykel igen (mannen har hållit igång hela veckan och jag ville verkligen haka på igen så snart det gick). Jag testade lite och tyckte att det borde funka barfota. Mannen körde sedan 45 minuter och efter det hoppade jag upp och körde 45 min jag också efter förmåga. Inte mitt snabbaste jag, lite feg att jag skulle glida ur trampan då jag var barfota. Men ändå, 45 minuter i hyfsad fart och mycket uppför – jag är nöjd! Tån blödde lite efteråt, men inget som jag led nämnvärt av.

Utöver det har jag haft en bra jobbvecka där jag verkligen övat på att säga nej och där jag faktiskt haft rätt kul på jobbet. Fotoboken är dessutom inskickad så nu har jag kvällarna ”fria” igen inför nästa vecka (och det ska inte läggas på jobb).

Denna vecka har jag också vägt mig även på helgen eftersom vi helt hållit oss från alkohol (poänglöst att jag väger mig när jag druckit, jag förlorar vattenvikt som en galning och det ger falsk nedgång). Igår var det ett stort hack upp, vilket fick mig att se upp lite extra. Idag var det i princip helt borta igen. Jag vet ju dessutom att helgvikter blir lite tokiga att jämföra med då jag äter senare på kvällen än jag brukar, men det är ändå bra att få lite insyn. Ska bli spännande att se om jag kan hålla i det och börja måndagen igen med en bra vikt.

Idag är en lite märklig dag.

Jag började med att peta in några bilder till i min andra blogg satekuontheroad som jag har för att minnas allt roligt jag och mannen gör (resor, konserter osv). Den har ju i det närmaste varit död i över två år nu, men igår kväll började jag peta in en post för 2021 i alla fall (vår årsdag i Köpenhamn) och så fyllde jag på med en standup-kväll från mars i år och just nu är det konserten från några veckor sedan som ska in (nästan klar).

Att jag fått ”arslet ur” beror på att jag i påsk bokat in en hel del saker, varpå nästa evenemang är redan på fredag och nu vill jag verkligen fokusera på sådant igen!

På väg in till jobbet sedan såg jag schemat för Aktivitetshuset de närmaste veckorna framåt och från och med nu är gruppträningarna inte bara online. Jag blev oväntat glad och rörd och så taggad att det nu är två morgonpass på helt rätt dagar! Så nu har jag noll och inget att skylla på (som om jag någonsin hade det…). Jag har saknat det så! I synnerhet morgonträningarna, det är ett perfekt sätt att starta dagen och minst stressigt, då det sällan är möten direkt vid 8.

Idag är jag således på huvudkontoret och ska vara här hela dagen i diverse möten. Komiskt nog valde jag våningsplanet där mina fd kollegor sitter, så jag har redan sprungit på fyra av dem. Lite märkligt att se dem live och prata med dem igen, det har gått så lång tid nu och jag slutade ju under pandemin, så min avskedsfika var online.

Jag ska inte hyckla heller, det är förbaskat obekvämt att se dem när jag är så här stor. Jag vet ju så väl att jag gått upp i princip allt och de flesta av dem såg mig när jag vände på mitt mående och gick ner 26 kilo och det var till och med de som såg upp till mig för min envishet. Jag avskyr att jag tappat det så.

Men kanske det är en mening med allt? Kanske är det precis vad jag behöver?

Jag vet fortfarande inte riktigt vilken väg jag vill ta, mer än att det är uppenbart att jag måste få tillbaka motionen i mitt liv igen av många skäl. Jag tror det är prio ett, sedan får liksom kosten hänga på. 2010 gjorde jag på ett sätt lite samma sak, det stora var inte att jag gick med i VV utan att jag gick med i träningsgruppen. När träningen sitter som den ska lockar fördärvet mindre.

Nåväl, jag har lärt mig att inte ropa hej efter dessa skräpår, är det inte pandemi så är det krig eller upplopp och jag har åldrande närstående + en katt som lever på lånad tid. Men samtidigt kan jag inte bara lalla vidare i samma spår och bli än fetare. Jobbet MÅSTE prioriteras ner lite om jag ska må bra själv. Med det menar jag att det måste få ta mindre plats i mitt huvud och i min vardag. Jag märker att dagarna på kontoret hjälper med det, jag startar ju inte datorn igen då jag kommer hem.

Dags att nyttja fördelarna jag har.

Som väntat halkade jag över 90-strecket igen efter en busig helg (och det är fullmåne), men fettprocenten är lite lägre så det ser ändå hoppfullt ut (och idag är jag på rätt sida igen). Men jag behöver kicka i en ny växel nu.

Jag ska ärligt säga att jag är less på att dricka Huel till lunch nu. Jag gillar det som koncept och det är underbart att ha det dagar då allt hopar sig, men varje dag blir tjatigt. Nu var det ju aldrig planen heller, men jag fick två flak för en bråkdel av priset och de går ut nu i februari så jag pimplar på av den anledningen. Ironiskt nog fick jag mail idag om att de nu tillåter mixade smaker vid beställning, men jag tänker inte kasta mig över det ändå – om det nu är så. 🙂

Jag vet inte riktigt hur jag vill ta mig an fas två. En del i mig säger att jag vill lägga fokus på mängden vid mina mål igen, då det är huvudproblemet trots allt. Och så är det ju. Det har inte visat sig fungera så bra att äta lunch och middag som jag hade hoppats, jag tenderar att överäta vid middagen trots lunch och på helgerna ryker alla regler all världens väg. Det är nästan så det gick bättre att fasta ”på riktigt” och inte äta lunch, men det har sin nackdelar också. Eller det hade fungerat perfekt om maten hade stått klar kl 17, men det gör den ju sällan. 🙂

Ju mer jag funderar, desto mer tror jag på att anamma en slags 16-8/20-4 variant igen med mer kontrollerade mål. Mängdmässigt sett då. Plus att GE MIG FAN PÅ ATT skärpa till helgerna framförallt.

Just nu har jag också svårt att få till så mycket träning som jag vill och behöver. Innan jobbet vill jag gärna få ordning hemma (stök stressar mig) + att jag känner mig lite jagad att komma igång med jobbet så tidigt jag kan. På lunchen är jag alltid mitt uppe i något som gör det svårt att bara släppa taget + att jag ofta missbedömer tiden. Och träna efter jobbet är ointressant de dagar jag inte är ensam hemma (jag vill vara ifred + att vi äter mellan 5-6). Jag har tappat rutinerna helt enkelt. Men måndagsluncherna är i alla fall heliga och jag ska se till att få till en sådan dag till. Kanske fredagens Soma Move, den brukade vara heligare än något innan.

Det är en jäkla tid på året nu, det är svårt att hitta energi till allt emellanåt. Vi var på bra väg här hemma, men så kom tråkväder + en uppbokad helg på det och nu har vi tappat stinget lite igen. Det blir för mycket fokus på att äta och dricka gott. Det är liksom det som är det roliga sedan ett bra tag nu. Jag behöver verkligen komma igång med annat än jobb, mat och fredagsmys. Paus-knappen sitter fast.

Men med det sagt mår jag ändå bra. Jobbet har hoppat upp flera hack på sistone, hade ett så bra utvecklingssamtal som gjorde mig både rörd och glad och taggad och jag inser hur roligt jag tycker det är att utveckla tjänster.

Jag stod också och såg på mig själv i spegeln idag och tyckte allt det var en helt ok syn, övervikten till trots. Måndagens viktplattepass var också över förväntan. Det KÄNNS som att det kan hända bra saker nu.