Browsed by
Kategori: Motion

Trion – ny app

Trion – ny app

Kommentarer 0 kommentarer

Jag testar en ny träningsapp som heter Trion. Behövde bränna mitt friskvårdsbidrag, så jag körde på den + FortGjort den här gången istället för att ta Yogobe eller någon dietapp som jag brukar. Yogobe är det ju inget fel på, men jag använder den verkligen aldrig. Kanske det ändras framöver, men jag kände att jag ville ha något nytt och med lite mer oomph. Det finns ganska många onlineerbjudanden idag, men jag kände att Trion och FortGjort var de som bäst matchade min nuvarande nivå och vilja. Les Mills hade jag annars huggit på direkt när jag var yngre och mindre, men ärligt talat är det urusel hemmaträning när man bor som jag och det peppade mig dessutom noll att se reklamen.

Nåväl, så jag installerade Trion idag och fick fylla i lite klassisk info + att jag fick ett antal övningar där jag fick speca hur många jag klarar av (pistols = 0) och därefter skapades mitt program. Det som jag gillar med appen är att jag även fick klicka i vad jag har hemma och när allt var klart såg jag att jag kan välja om jag vill köra ett pass med enbart kroppsvikt, med mina egna tillbehör eller på ett riktigt gym. Nu var det ett första intropass och det landade på dryga 20 minuter (en kul sak är att det inte styrs av tid, det är du som säger när du är klar och hur mycket vila du vill ha etc) och var en bra ingång tycker jag. Enda nackdelen jag ser hittills är att den antagligen är ännu bättre om man även har vänner och använder sig av Google Fit, men det överlever jag. Jag har satt att jag ska träna med appen på tisdagar och fredagar som start och idag körde jag direkt efter jag stängt ner trots hunger. Jag vet inte när det hände sist, så nog tusan händer det saker nu!

Övningarna var tydligt förklarade och varierande. Jag är lite glad att jag inte är helt försoffad trots allt, rörligheten finns där. Ärligt talat – armhävningar tar visserligen nästan kål på mig och situpsen är verkligen inte vad de varit, men det ska jag råda bot på nu.

FortGjort ska jag också testa sedan, jag har kört det på jobbet innan och det är korta, rätt roliga pass som man kan köra antingen en session av eller fler om man tycker ha tid och ork. Jag tror att det är min nyckel just nu, att inte ta i och boka in timlånga avancerade sessioner, utan ta det i etapper och börja med att dyka upp på mattan kontinuerligt. Jag ska väcka upp en best från sin långtidsdvala nu, så här gäller det att ha tålamod. Jag har inte heller gett upp att kunna träna ”live” så att säga, men det blir inte innan sommaren.

Nästa steg nu är att få fart på kreativiteten. Jag började lite igår med att äntligen börja gå genom alla utklippa recept och limma in dem på plats i min receptbok. Kanske inte superkreativt som så, men det är ändå ett framsteg. Jag vaknar upp nu. Det var baske mig på tiden!

Tjockistankar – the remake

Tjockistankar – the remake

Kommentarer 1 kommentar

Jag har funderat ett tag nu på vad jag ska göra med mig själv nu så att jag mår bättre och tar hand om mig själv. Jag har kommit fram till att gå min egen väg – en gång för alla. Det är alltid enkelt att köra en app som Lifesum i ett par veckor och känna nyhetens behag etc, men jag tror bara inte på det längre. Jag blir stressad av det och nu är jag sedan länge i en fas i livet där all stress väldigt lätt slår över till negativ stress så fort jag har minsta lilla motgång. Jag vill dessutom inte använda min telefon mer än jag redan gör. Allt med telefonen tenderar att få fel fokus dessvärre.

Samtidigt har jag inget bra track record av att köra helt utan ramar, så det är klart jag är nervös över det. Men jag har väldigt många verktyg som jag samlat på mig genom åren och det är hög tid att ta fram dem.

Jag inbillar mig att allt jag genomgår just nu sitter i huvudet. Jag har allt för länge försökt bota symptom istället för orsak. Jag är inte dum i huvudet, jag vet vad och hur jag bör äta och jag vet att det är helidiotiskt att hetsäta. Jag vet att jag inte trivs med att överäta och bli allt tjockare och jag vet att jag vill må bättre. Jag vet också varför jag stadigt ökar i vikt och att dieter inte funkar i längden.

Vad är det då jag inte vet? Kanske det är så enkelt som VARFÖR jag går emot allt sunt förnuft när jag vet hur illa det gör mig. Det handlar inte ett dugg om dålig karaktär eller okontrollerbara sug eller annat trams. Jag vill dock inte sitta med näsan i en bok och följa jobbiga veckoplaner och stressmeditera för att någon annan sagt att det ska göras. Jag är så infernaliskt trött på att göra vad andra säger.

Så jag ska forma detta på egen hand och den här gången ska jag nå framgång. Exakt vad för framgång får vi se, jag tänker definitivt inte sätta några viktmål eller sitta och toklogga saker – vad det än må vara. Men det jag SKA göra är att dokumentera mig blå när det gäller tankar och känslor. Om det blir här eller för hand i min nya Bullet Journal som jag ännu inte tagit av plasten på eller om det blir på annat sätt spelar ingen roll. Kanske blir det en blandning av allt. Nu handlar det om att gräva djupare och att när det går snett så snabbt det går dokumentera vad som gick fel. Vad triggade mig? Vad är det jag saknar?

Till min hjälp har jag även lite roliga böcker som jag handlat på mig under en tid.

Först har jag dagboken ”En fråga om dagen – 365 frågor för fem år” där du får en fråga om dagen och du har bara fyra korta rader att skriva på så det är inget som tar en evighet att göra. Dessutom skriver du i året, så skulle du missa ett par dagar så gör det inget. Denna tänker jag använda som kreativ egentid. Jag har märkt hur mycket bättre jag mår när jag får fokusera på mig skälv en kort stund innan jobbet t ex.

Sedan har jag dagboken ”6 minuter om dagen – Dagbok för välbefinnande”. Det är en dagbok som är tänkt att ta tre minuter på morgonen och tre minuter på kvällen. Lite väl uppstyrd egentligen för min smak, vilket kanske blir en deal-breaker, men jag gillar konceptet i sig och där är bra frågor som jag är obekväm med och behöver ställa mig.

Jag har också ”The Intuitive Eating Workbook”, ett komplement till boken ”Intuitive Eating”. Denna är mer hands-on, vilket är det jag suktar efter just nu. Inte tidsstyrd, så den kan jag ta upp när jag vill.

Slutligen har jag ”The Binge Eating Prevention Workbook” som liksom den föregående är en hands-on arbetsbok mer fokuserad på hetsätning.

Utöver detta har jag ju ett bibliotek av bra litteratur att ta till om jag behöver lite pepp.

Men maten då? 

Maten tänker jag avdramatisera helt. Inga regler gäller. Kroppen bestämmer. Låter det skogstokigt? Kanske det, men det är inte för att min kropp kräver det som jag äter galet. Tro mig, kroppen har inte bestämt på evigheters evighet. Inte ens när jag fuskade i IE sist, jag satte mig i dietfällan direkt och fokuserade i hemlighet på hur mycket jag skulle gå ner i vikt och lurade mig själv att tro att kroppen ville det. Just nu låter jag det gå helt bananas, bara för att se vad som händer. Jätteläskigt såklart, eftersom jag är större än någonsin och huvudet skriker ”SLUTA ÄTA HELT! KRÄK UPP ALLT! LEV PÅ VATTEN!”. Det är svårt också eftersom jag inte är van vid fritt blås där jag är medveten om det. Att jag nått hit beror ju på att jag blundat och bedövat mig själv och låtsas som att det inte sker. Nu är det öppet och jag är mycket skeptisk till mig själv och att jag faktiskt går med på det. Jag kommer definitivt ha bakslag här, men det är ok. Redan på denna korta tiden märker jag hur vissa saker förlorat sin charm på oväntat kort tid. Häromveckan hade jag till exempel galet sug på köttbullemackor med rödbetssallad och jag vet inte hur många jag ätit sedan dess. Nu är rödbetssalladen och köttbullarna slut (åt sista idag) och jag har inget som helst sug att köpa hem mer. Är det ”nyttigt” för mig? Inte ett dugg. Har jag mått bra? Jajamen. Kommer jag att äta det igen? Garanterat, men inte i samma mängd.

Och träningen?

Där gäller lite samma sak. Jag vill inte tvinga mig själv att göra saker för att jag ska, utan jag vill tillbaka till det jag tycker är roligt med att röra mig. Här har jag fördelen att jag faktiskt lyckats programmera om mig så pass att jag vet att jag tycker och vilken träning som ger mig en extra kick. Det som inte är lika roligt är att träna hemma hela tiden. Nu har jag som mål att vara mer på kontoret och då kan jag passa på att träna där. Men jag låter träningen vara relativt lugn för stunden, då jag vill få igång det andra först. Plus att det är helvetesvinter (inte min favvistid) och jag vägrar gå ut mer än jag måste.

Så hur känns det då – på riktigt? Är det inte bara ett gäng floskler och så händer det inte ett smack mer än att du går upp ännu mer och når tresiffrigt?

Det känns bra faktiskt. Men visst, även om jag fokuserar på att jobba med mig själv på ett positivt och stärkande sätt så finns det naturligtvis en stor oro inom mig över var jag är just nu. Jag är inte ute efter att acceptera att må som jag mår just nu. Det finns en lång lista av dåliga markörer som talar sitt tydliga språk, jag behöver förändra mig radikalt och helst rätt snabbt. Men jag kan inte gå omkring och bara vänta på bättre tider heller och fortsätta ha skygglapparna på. Nu måste jag våga känna och stå för var jag är och med det kommer naturligtvis självföraktet nästan omgående. Det är inte heller ok. Inget gott kommer från negativa känslor. Jag minns en bild jag tog då jag var med i VV där jag är tjock och otränad, men man riktigt ser i mina ögon hur taggad jag är och hur stolt jag är över det jag gör. När jag sedan var i ”mål” tog jag fram den bilden och påpekade att det var den tjejen som jag hade att tacka för allt. Kanske något av det klokaste jag insett, tyvärr har jag tappat det och strävat efter mitt smala jag istället som bara var ett resultat.

Det har tagit mig tre år att hamna där jag är idag, så sannolikheten är att det kommer att ta mig ett bra tag att reda upp allt. Men jag kan inte fortsätta ”vänta” på att bli smal. Jag måste acceptera att jag är där jag är och inte blunda – och sedan ta det vidare steg för steg.

Däremot är jag kluven till vågen. Jag har alltid sagt att så länge som inte vågen påverkar mig så är det ok. Där är jag inte nu. Det gör ont att se siffrorna och även om jag hanterar det så ger det en stress.  Samtidigt har jag statistik sedan 2010 och jag är inte redo att bara sluta. Just nu löser jag det med att väga mig enbart på onsdagarna, men inte titta ner. Min våg är uppkopplad och skickar siffrorna till en server, så statistiken lever vidare. Jag kommer antagligen att titta ner efter nyår, den klassiska ”omstarten”. Eller så kanske jag hittar mod innan dess. Jag vet att jag är mer än en siffra och jag vet att jag brukar känna ett märkligt lugn efteråt. Inom t ex IE är detta big no-no, vågen ska kastas ut. Men det är just det som är det fina här, det här är MIN metod och ingen kan komma och säga vad som gäller.

Nu ska jag surfa efter lite roliga kläder som passar mig nu. Bara för att jag är tjock behöver jag inte klä mig i trasor och känna mig ful. Jag har linser på G och väntar på att händerna ska sluta vara vinterfnasiga så att jag kan ha på lite roligt nagellack igen. Det är de små sakerna som gör det och här är telefonen och dess ljuvliga filter bra för självförtroendet. Lite får man ändå lura sig själv, i alla fall om det handlar om välmående.

Umgänge och intryck

Umgänge och intryck

Kommentarer 2 kommentarer

Nio arbetsdagar till jul. Ljuvligt! Jag ser så fram emot lite extra ledighet, även om den inte är så lång i år och vi med största sannolikhet ska vara hos mina föräldrar större delen av tiden.

Jag märker hur jag börjar hitta mig själv igen på flera plan. I fredags var vi på en helt underbar dragshow i Helsingborg och jag får den inte ur huvudet – vilket gläder mig. Jag märker att jag söker och suktar efter saker som är roliga, bitska, under bältet, inte helt PK (utan att vara SD) osv. Får absurt mycket energi av det just nu. Kanske är det så att jag (liksom mannen) är fullkomligt svältfödda på den varan? Ingen av oss jobbar med likasinnade direkt och även om just vi två funkar kanon ihop blir det rätt tröttande att största delen av den vakna tiden umgås med folk man inte valt själv. Det låter kanske lite förmätet. Jag har alltså inget emot mina kollegor och passar gärna på att fika och luncha med många av dem – men att umgås privat finns inte på kartan. Det har det heller aldrig gjort under alla mina yrkesverksamma år, jag har aldrig haft den lyxen.

Jag är naturligtvis löjligt kräsen i mitt umgänge, det hymlar jag inte om. Det ska mycket till att vinna min gunst. Ändå minns jag med glädje delar av tiden som student och i viss mån även tiden kort efter jag sluppit mitt ex. På den tiden var socialt umgänge likställt med okomplicerade sammankomster, oftast på en pub eller ett fik där närvaro aldrig var obligatorisk. Eller så kunde man bara gå på bio med någon i gänget utan att det betydde att man behövde göra någon större affär av det. Jag har alltid uppskattat den stilen och jag var också väldigt social då. Men det finns ju inte när man passerat 30 i Sverige känns det som. Alltid ska vara så uppstyrt och stelt och så ska det bjudas hem och göras till och innan man vet ordet av sitter man fast med ett annat par som kräver att man nu måste ses på alla storhelger och som surar om man inte är med dem varje sekund när man går ut.

Jag är förstås också en enstöring av naturen, så om ett umgänge inte ger mig något extra slipper jag det hellre och lider inte så mycket av det. Men jag tycker ändå om kontakt med andra människor, om de är lite mer som jag. Jag vet att de finns, men de är aldrig där jag är. Eller så drunknar de i havet av alla idioter. Tänk så trevlig jag låter!

Faktum är att detta är en viktig del av min upplevda negativa stress, jag har lite för länge varit omringad av olika slags irriterande människor. Inte överallt och inte varje dag, men varje gång de dyker upp tar de så oerhört mycket kraft av mig och det sitter i alldeles för länge. Hur ska man slippa dem? Jag tror inte det går, jag behöver snarare bygga upp ett bättre försvar så att de inte kan ta så mycket av mig + se till att ta rygg på de som faktiskt är trevliga. Jag kräver inte SÅ mycket där (så länge vi inte ska bli BFF), det kan räcka med en trevlig kommentar på sociala medier för att göra min dag.

I samma veva inser jag också hur viktigt det är att jag hittar fler intryck överlag som ger mig positiv energi, oavsett om det är krogshower eller att bygga ihop roliga LEGO-set hemma. När jag är laddad med rätt energi har inga demoner eller spöken en chans att nå mig. Men det har varit rätt bedrövligt med den varan en längre tid nu.

Nåväl, som sagt känns det som att jag går åt rätt håll och idag körde jag lunchpass online för att jag ville och för att det var kul – även om det var ASJOBBIGT på slutet. Det är en social bit jag verkligen saknar, jag var i ett gäng där som jag trivdes med, även om vi inte umgicks mer än på passen. Det är den typen av umgänge som lyfter mig, det är okomplicerat och jag får den där sköna känslan av att höra till. Mer begär jag inte egentligen. Hög tid att ta tag i det där och sluta skylla på att jag skäms för min övervikt.

Avrundning

Avrundning

Kommentarer 0 kommentarer

Snart är 2022 över. Det var verkligen ett år som bara försvann någonstans. Jag är nästan ledsen över hur lite speciella minnen jag har. Allt jag gjort i år känns som att det var samma gamla vanliga. Det är inte så upplyftande. Men det går ju att ordna upp, bara jag fyllt upp energinivån tillräckligt.

Vad 2023 kommer med återstår att se. Jag är väldigt trött på att vara trött nu och jag börjar väl så smått begripa vad som behövs av mig för att inte vara det. Förra veckan var jag tre dagar på kontoret och det var skillnad. Jag sov djupare, vissa av dagarna kändes längre och jobbet var inte allt mitt fokus – även om det just nu TAR mycket fokus av olika anledningar. Jag fick även uppleva två inställda tåg – den delen har jag inte saknat. Men ändå, det är i alla fall en start. Än är jag inte där så att jag har med mig träningsväskan och har full koll, det krävs lite mer lugn i själen för det. Men jag ska dit – på ett eller annat sätt.

Igår hade jag ett viktigt samtal på jobbet och kort efter det fick jag en huvudvärk som jag sällan upplevt. En klassisk spänningshuvudvärk som kom från axlarna och strömmade genom hela huvudet, riktigt läskigt för ett tag. Det satt i ett bra tag också, först nu börjar det klinga av ordentligt. Jag gissar att det är en kombo av allt, att äntligen få lite svar på jobbet förstås (varför skulle det annars kommit just då) men också för att jag vill mer med mitt liv än det jag gör nu och då är det inte bara jobbet jag pratar om. Jag vill ha mer kvalitetstid med min man, hitta på saker som inte bara är det samma gamla vanliga. Skönt nog är vi två om det. Vi var ute på galej i lördags och roligast var baske mig att gå och shoppa lite och sitta och bubbla med mannen i lugn och ro, resten hade jag klarat mig utan. För mycket pengar som rullade för ganska lite innehåll. Jag hade hellre njutit mer av lugnet och att strosa utan stress i en storstad i juletid (älskar det!).

Detta fick mig att börja julpynta igår efter jobbet trots sviter av både huvudvärk och trötthet, redan då jag vaknade i går morse hade jag ett driv i mig som jag inte känt på ett tag, att jag vill få ordning nu. Och jag fick därför även till lunchpasset trots att huvudvärken kom innan dess. Jag kände ända in i märgen att det på intet sett var fel att röra på mig och få stretcha ut kroppen – och det var naturligtvis helt rätt.  Turligt nog blev även mitt optikerbesök inställt (tredje på kort tid) så jag slapp peta in linser och dra till stan.

Idag sov jag ut och är relativt ok nu, om än lite seg. Det var en intensiv jobbdag idag där jag mest grävde i olika problem och inte åstadkom så mycket och träning är det inte tal om. Men det var ändå en bra jobbdag och jag sörjer lite att det kan vara en av de sista då allt ställs om vid årsskiftet. Samtidigt kan det vara bra med förändring i sak, jag har nu en chans att få jobba mer med det jag vill. Men det är mycket som ska redas ut än.

Nu ska jag göra något jag gillar, oklart vad än.

Insikter

Insikter

Kommentarer 0 kommentarer

Jobbröran fortsätter, men det börjar utkristallisera sig allt mer vad JAG vill. Åter igen ger det mig så mycket att vara på plats och diskutera med andra.

Jag känner mig lite extra stärkt idag efter att ha samtalat med en kollega som inte brukar hålla tillbaka sina åsikter.

Andra måndagen i rad som jag missar måndagspasset, idag skyller jag på att jag inte orkade kladda med att ta väska med mig. Men egentligen är sanningen att jag skäms för att gå dit i person. Jag har gått upp 20 kilo liksom. Sannolikheten är också hög att jag skulle varit den enda på plats förutom tränaren och jag är inte redo för det än.

Halvtid

Halvtid

Kommentarer 0 kommentarer

Jahapp, nu närmar sig vår Oktoberfest med stormsteg och jag inser att det inte riktigt går i den takt jag vill. Jag får tejpa fast klänningen! 😀

Som väntat kapitulerade jag inför demonen förra torsdagen och jag har förlåtit mig själv också. Demonen är med mig konstant och har varit där sedan den ödesdigra dag jag bjöd in honom (jag var ungdom och det var bisarrt nog på en Finlandsfärja). Jag kommer ha dåliga dagar, men det viktiga är att de är enstaka och inte långa perioder. I alla självhjälpsböcker jag läst om just hetsätning påpekar de just detta, det går inte över en natt och man har återfall. Det viktiga är att man kommer från frekvensen. Och det gav inte mersmak direkt, inget av det jag hetsåt gav mig glädje. 

Så det är vatten under bron nu. Idag är jag ändå på ganska bra humör. 

  1. Skivan som saknades: Jag cyklade till Ica igår på inrådan av säljaren (Schenker hjälpte oss inte alls) och där hittade de paketet som var flaggat som ett DHL-paket! Så nu är dyrgripen hemma äntligen. 
  2. Bonprix: Jag är lite rädd att ropa hej än, men de har i alla fall hjälp mig så pass att de manuellt matat in hela returbeloppet jag angett och det är nu inne i systemet. Kvarstoden betalade jag in i morse (20 kr av det är deras fel, men jag vill bara bli av med dem nu) och då bör mitt saldo äntligen vara på 0 igen, Dock står mina beställningar som obetalda, så jag är något skeptisk än till att jag slipper kontakta dem igen, men jag avvaktar. Jag får i alla fall ge dem att de faktiskt hjälpt mig och varit trevliga, även om de emellanåt inte svarar på rätt saker. 
  3. Förra torsdagen köpte jag två par bootcut jeans på Lindex (de hade 20 % + rea) och de satt lite väl tajt då, men idag har jag på mig det ena paret som sitter bra. Så man kan ju hoppas att något litet hänt. 
  4. Min höstjacka passar! Då bör den lite varmare jackan också göra det tänker jag. Den behöver dock tvättas först såg jag. 

Annars är det lite same old, same old. Vikten rör sig inte nämnvärt, vilket är segt i sig,  men jag har varit rätt aktiv i min träning. I söndags tog vi en ny vandringsled på 13,4 km och jag körde 60 min Weight Plate på måndagen, 30 min rörlighetspodd + 45 min cykling tisdag och 40 min Soma Slow + 45 min cykling igår. Idag vet jag inte än om det blir något då jag är på kontoret och jag kanske inte hittar orken när jag är hemma igen. Men jag ska försöka. 

Avslutningsvis vet jag att det är höst nu för jag längtar sönder mig efter att handarbeta. 😀 Som vanligt vill jag helst kasta mig över nya projekt, men jag ska försöka styra om mig själv till de jag redan har hemma, 

Ett plus? Äsch, det bryr jag mig inte om!

Ett plus? Äsch, det bryr jag mig inte om!

Kommentarer 0 kommentarer

Officiell vägdag och ett väntat plus som jag inte drar några växlar alls på. Jag väger nämligen idag samma som jag gjorde i fredags, vilket således ska tolkas mer som ett nollresultat än ett plus då jag vanligen alltid väger som minst fredag morgon. Antagligen hade jag ätit något extra laxerande förra veckan som lurades just på vägdagen. Fördelen med att väga sig ofta, man ser mönster man annars missar och blir onödigt ledsen för. Ska bli intressant att se resten av veckans siffror, då jag dessutom har träningsvärk idag och magen är lite bråkig.

Jag tror att min mens är på gång också, alltid svårt att veta numer då jag inte längre äter några piller.

En bra dag idag, har löst den stora buggen på jobbet OCH ändå slutat i bra tid, spelbolaget har löst sin bugg så nu är jag aktiv igen och den försvunna skivan är rapporterad (någon har visst snott lasten!). Dessutom hade jag missat att Webhallen redan hade svarat mig 10 min efter att jag skickat in mitt ärende i fredags. Så det enda som återstår nu är den seeeeega returen från BonPrix.

Nu ska jag upp på cykeln, mannen och jag är i full gång med att peppa varandra och idag valde han vilket program som gäller så jag kan naturligtvis inte banga det. Jag körde visserligen Soma Slow på lunchen, men det är ju inte pulshöjande. I morgon ska jag in på kontoret, så då blir det enbart kvällsträning. Jag är för trött för att stiga upp tidigare så att jag kan träna hemma och jag är inte bekväm med jobbträning än, vill ”bo in” mig på nya kontoret först. Ogillar att inte ha en egen plats, det gör allt så bökigt.

 

Surdegar och statistik

Surdegar och statistik

Kommentarer 0 kommentarer

Trots en timme weight plate + 30 min ytterligare rörlighetsträning igår kväll är jag i förvånansvärt bra form idag. Hade iskallt räknat med träningsvärk utan nåd idag. I synnerhet eftersom Linus körde två varv med armhävningar, något jag inte ”roat” mig med på ett tag nu. Heja kroppen som är så pass medgörlig! Extra kul igår var att jag vågade gå djupt ner i rörelserna igen. Har ju haft allsköns krämpor och trasiga tår i vad som känns en evighet.

Började den här dagen med 45 minuter på motionscykeln och det är alltid lika skönt att ”ha det gjort”. Jag vet att det finns de som tycker dylik konditionsträning är meningslös, men jag gillar det. Jag vill gärna ha lite flås i vardagen också.

Surdegsstatus:.

  • En retur är nu klar hos Bonprix, naturligtvis den jag skickade tillbaka sist och som är värd minst, men man får väl vara glad för det lilla. Var lite nervös över den då den klänningen var lite slafsig och jag inte tänkte på att faktiskt reklamera den istället för att göra en retur.  Någon som uppenbarligen provat den väldigt bryskt och struntat i att paketera den vettigt i returen. Men den gick genom.
  • Spelföretaget är knäpptyst än, men det gäller alla som är drabbade. Jag är inte SÅ nojig över det, i värsta fall får jag be banken avbryta månadsbetalningen då den är poänglös just nu, men där är vi inte på länge än.
  • Väntar även på svar från Webhallen, mitt senaste paket därifrån var skadat och eftersom det var ett ovanligt LEGO-set är det inte så kul (jag vill ha möjligheten att sälja det vidare en dag).
  • Jag har tyvärr ett paket på villovägar också, en vinst från Tradera som fastnat i Kristianstad i en vecka nu. Mailade säljarföretaget nu och bad dem pusha på Schenker lite. Det är en rätt dyr, limiterad skiva, så det hade varit trevligt att se den anlända snart.

Paketmässigt har jag en hel del på ingång, på lunchen var jag på Ica och hämtade ut ett par nya inköp. Vi har handlat nya sällskapsspel för att ha något roligt att göra på helgerna som inte kräver så mycket el. I morgon kommer även ett couronne-spel hemlevererat (från Tress.se, ett företag som verkligen hade bra kundservice då min order strulade).

Skrattar lite åt min viktkurva, den följer just nu på hektot samma resultat och mönster som förra veckan. Om det skulle hålla i sig till i morgon blir det ännu roligare, 2010 hade jag nämligen ett nollresultat just denna tiden. 🙂 Men jag tror inte det, förra onsdagen var lite av en glädjekalkyl trots allt. Oavsett vilket går staplarna neråt nu också. Det är jag nöjd med.

Jag har insett att jag har ett annat klädmål förutom min dirndl, jag behöver komma i mina höst/vinterjackor. Har inte ens provat dem än, men det kan absolut vara en issue. Förra året vägde jag ändå sex kilo mindre. Jag avvaktar dock lite till med att prova.

Avslutningsvis är jag väldigt nöjd med mig själv idag gällande jobbet. Jag hittade ett stort tankefel i min kod nu sent på eftermiddagen och innan hade jag suttit hela kvällen ut för att lösa det, men nu joltade jag ner vad jag tror kan lösa det och så stängde jag ner datorn utan att ge mig på det. Dels för att jag vet att jag kommer att fastna för att jag egentligen är för trött, dels för att jag kan leva med felet ett bra tag till innan det krisar.

Enda kruxet nu är att jag åt en bastant lunch och är noll hungrig nu när jag borde äta mitt sista mål för idag. Risken är stor att jag blir hungrig ”för sent” idag och då blir i sin tur vägningen i morgon dålig. Ja, jag inser själv hur löjlig jag är, men det är denna månaden jag tillåter mig vara militärisk viktkontrollant då jag verkligen vill nå mina mål. Nåväl, det är bara att avvvakta, jag kanske är mätt nog för dagen.

Nu ska jag öppna paket!

Augustisummering

Augustisummering

Kommentarer 1 kommentar

Sista dagen i augusti då och det är dags att summera lite:

  • Jobbet har fungerat bra. Stressen finns där och trappas upp, men jag har bättre försvar och jag har hållit mig från tidiga morgnar och sena kvällar. Det jag inte hinner göra under dagen får vänta och jag accepterar inte alla möten rakt av som kommer min väg. Med det sagt finns det mycket mer att göra, just mötesvansinnet är ett elände. Det kom från pandemin, det vet vi alla och gör det så svårt för oss att återgå till det normala, då man hela tiden förväntas kunna ta snabba onlinemöten. Är man på kontoret fungerar inte det då vi inte har fasta platser och alla rum konstant är fullbokade. Så det ser ut att bli mycket hemarbete framöver – på gott och på ont.
  • Vikten är på väg åt rätt håll och det gör mig så glad att se resultat. Jag började på en onödigt hög nivå denna månad och jag har bara mig själv att skylla där, de 4+ kilona jag lade på mig under sommaren hade jag kunnat undvika utan allt för mycket besvär. Men trots att senaste helgen var intensiv och överdådig blev det ett minus denna vecka också, och det är jag så tacksam för. Min kropp verkar ha vaknat. Tyvärr, eftersom jag hade så hemsk semestervikt, är jag ännu inte nere i ”startvikten” innan juli (sju hekto kvar). Jag dividerar om jag ska ställa om bladet igen och sätta augusti som start istället, men jag avvaktar. Jag har ju min 2010vs2022-statistik också, det räcker. Jag vet av erfarenhet att allt för många omstarter gör att jag slutar ta dem på allvar.
  • Motionen börjar trilla på plats. Måndagar är det Weight Plate på lunchen, tisdagar har det blivit cykling inomhus (är uppe i 45 min nu) antingen på morgonen eller på kvällen. Onsdagar kör jag Soma Slow på lunchen och resten av veckan är odefinierad än så länge. Jag har ingen brist på alternativ, men jag vill hitta en rytm och ett mönster som fungerar. Jag vill inte uppleva stress ihop med motion och den biten är lite tuffare att få till.
  • Kosten tycker jag också börjar fungera bra nu. Något som jag verkligen försöker få till är matro, det är också en stor bov i min viktproblematik senaste åren. När allt flyter på och jag mår bra i sig har jag inga problem att snabbt äta något för att stilla hungern, men jag är verkligen inte där än. Så fort minsta stress dyker upp märker jag hur illa det får mig att må. Jag behöver få ta det lugnt när jag äter. För att nå dit behöver jag också steppa upp med matplaneringen, helst ska jag inte behöva fundera på mycket mer än att antingen lyfta ut något ur kylen eller att slänga in något i mikron. Där har jag också mer att ta tag i.
  • Kroppen är där den är och jag jobbar med min acceptans av det. Jag tycker mig se lite förändringar emellanåt i ansiktet, det är inte riktigt lika mycket övergödd hamster. Men det går också i vågor. Jag jobbar just nu en del med att träna på att piffa mig själv. Att se till att rengöra ansiktet med mina dyra produkter, ha lite naturellt smink emellanåt, fint nagellack osv. Det ger mig en liten boost och visar för mig själv att jag duger. Låter kanske tramsigt, men det är ett faktum att jag verkligen inte gillat min kropp under en lång tid nu och det är livsfarligt då det leder mig rätt ner diket. ”Det är ju ändå hopplöst så varför anstränga sig”.

Nu ska vi se vad september innebär!