Browsed by
Kategori: Självbild

Tjocksyn

Tjocksyn

Idag har jag haft sommarmötesdag på jobbet. Det var inte det lättaste att klä sig, man vill ju vara lite piffig och somrig (och jsg jobbar på HR), men jag har dels rätt lite av den varan till att börja med och dels är jag för tjock för det mesta jag äger.

Men jag hittade ett par fladdriga och blommiga trekvartsbyxor som visserligen stramar, men funkar. Till det en klänning som får fungera som långlinne och en rosa tunn långkofta. Jag kände mig rätt tillfreds och körde dessutom på klacksandaler till.

Jag kände mig faktiskt lite mer fräsch än på länge och hoppfull att min kur gör lite nytta.

Sedan råkade jag se en bild på mig bakifrån som en kollega tagit (inte medvetet, jag råkade komma med). Jösses så hemsk bild! Ordet tjockistant räcker inte ens till!

Men jag vägrar bli ledsen, bilder är sådana, man kan se helt ok ut för att i nästa sekund se ut som Jabba the hut. Dessutom är jag ju tjock. Inget nytt med det.

I väntan på tåget hem provade jag lite kläder på Lindex och impulshandlade bland annat en klänning som jag nog aldrig kommer ha på mig! 😄 Men det var något med den som kallade till mig och jag ser den som en slags obskyr terapi. Den är knallorange till att börja med och som om inte det är nog är den enarmad och asymmetrisk. Men jag älskade den. Det är min nya målklänning, när jag känner att den ser bra ut på mig är jag i mål.

Ok, jag ÄR tjock och tant!

Ok, jag ÄR tjock och tant!

Idag var jag på kontoret och jag passade på att titta in på Lindex för att se deras vår/sommar-kollektion. Jag har sommaren i sikte och har insett den hårda vägen att om jag fortsätter att snarare gå UPP i vikt än ner, så kommer jag snart ha stora klädbekymmer. Plus att jag börjar bli väldigt less på de kläder jag har som jag varvar mellan, tvättmaskinen går varm så att säga.

De hade massor av saker jag gillade och det blev till sist tre par vida byxor med resår, en klänning och ett par shorts. Det var inte så kul att se mig i spegeln. Usch vilken tjock tant jag är! Jag blev nästan lite gråtfärdig ett tag, MEN jag samlade mig och sade åt mig själv att acceptera rådande situation och att fokusera på att välja kläder jag känner mig bekväm i och som jag kan känna mig somrig i. Så det blev två byxor i storlek 44, en storlek jag hade hoppats slippa se mer i mitt liv såklart. Nu ska sägas att 42 hade gått också, men 44 satt bättre, inget tal om det. Det är modellen ”swish swosh” och då vill man inte känna sig som en stoppad korv vid ljumsken. Par tre var en mycket märklig högmidjemodell där XL såg ut som jag skulle kunna dra upp linningen till axlarna och M och L var slut så jag chansade på S och tamigtusan, det funkade! Jag antar att de ska sitta på något jäkligt märkligt sätt egentligen, men vem vet det när de ser mig? Klänningen var L och satt bra, shortsen funkade i 42. Så som vanligt en kavalkad av storlekar och ändå en känsla av att ha lite nytt fint i garderoben framöver som inte ger ångest.

Roligt nog såg jag nyss denna artikel om Kim Kardashian och plötsligt känner jag mig rätt stolt att jag faktiskt låter kroppen välja idag och inte kastar mig över Nutrilettburken för att komma i mindre storlek.

Så har jag då gett upp att gå ner i vikt? Tusan heller! Men jag åkte på ännu en sabla förkylning nu i helgen, så den här veckan blev åter blaha på alla fronter. Sjukskrev mig till och med två dagar, tur jag jobbar med HR-system som talar om HUR man gör det, för det var åratal sedan sist. 🙂

Irriterande som tusan för jag var verkligen igång och hade sett fram emot två morgonträningar med andra denna vecka. Istället blev det noll, nada, inget eftersom min kropp knappt ens orkar gå. Jag var helt slut när jag kom tillbaka efter min lilla runda på byn.

Å andra sidan hade jag på mig min pulsklocka av nyfikenhet och det var intressant att se:

Gissar att dagarna hemma inte riktigt ser ut sådär (om jag inte motionerar). 🙂 Jag har den bara på mig under träning i vanliga fall, jag hatar tyvärr smycken av alla de slag, inkl klockor.

Jaja, jag tror inte under sker till juli, men jag hade åtminstone velat få bort något och framförallt hitta balansen. Det är nästan värre än övervikten, hetsätningen är helt åt fanders igen. Meh. Och det är jag jag jag som har ansvar för det. Ingen annan. Dumskalle! Egentligen borde jag ha tagit en bild idag på mig själv, bara så jag kommer ihåg den känslan (omklädningsrum är som de är). Det var inte något självhat, det var snarare en sorg att jag svikit min kropp så pass. Och att ha förkylningen på det som ger andnöd och värk gjorde att jag kände mig än mer svag.

Men det är bara att ta nya tag! Jag vet hur man gör, jag vet ursäkterna, jag vet att resultaten kommer ta tid på sig. Jag är inte 20 längre, jag har förstört för mig själv. Men det betyder absolut inte att jag inte kan hitta balans igen i alla fall. Jag känner ändå hopp. Faktiskt. Kram på dig tjocka tanten, vi ska ta hand om dig nu.

Omtag på riktigt nu?

Omtag på riktigt nu?

Tidigt i morse var jag för första gången på länge klar på vad som behövs göras och jag hade så många bra tankar och idéer som jag ville få ner. Tyvärr är det ofta så att när jag har huvudet sprängfyllt med bra idéer och skulle kunna skriva en bok om det så har jag noll tid över att dokumentera. Alltid kommer mina bästa idéer när jag är som mest stressad, antar det är så mitt huvud fungerar.

Nu sitter jag istället här och är mentalt slut efter en jobbdag som gått upp och ner och har säkert glömt det mesta. Meh.

Men jag gör ett försök. Jag började igår kväll läsa om boken The Binge Code, en självhjälpsbok om hetsätning och fortsatte i morse. Jag uppskattar författaren Ali Kerr bakom metoden och följer henne sedan många år på mail. Sist jag började läsa boken slutade jag dock då jag kom till delen om att skippa dieter och att man måste se till att äta 6 ggr om dagen. Jag är – och förblir – skeptisk till att man SKA äta så ofta. Jag har ju provat det mesta och det här med många små mål är inte för mig. Dels funkar inte min hunger så, dels kommer jag aldrig att få till det rent praktiskt.

Men igår fortsatte jag läsa. Jag påminde mig själv om då jag gick med i WW för 12 år sedan – inte tusan följde jag deras råd slaviskt. Långt därifrån.

Det visade sig vara klokt, många kloka ord och bra tips som jag tar till mig. T ex att djupandas vid akut stress och att så fort begäret kommer tänka Zen10, vilket betyder att man försöker skjuta på begäret i 10 minuter åtminstone, för att få andrum (och förhoppningsvis blocka det helt). Det handlar också väldigt mycket om att hitta sina mönster, hetsätning är en inlärd vana som allt annat och det är jag inte sen med att hålla med om.

Hetsätning har enligt Ali olika fällor som man behöver få bukt med: Dietfällan, Blodsockerfällan, Näringsbristfällan, Vanefällan, Matregelfällan, ”Falska vännen”-fällan och ”Inre kritiker”-fällan. Hela konceptet påminner mycket om Intuitive Eating – inte helt oväntat. Summerat handlar det om att sluta vara rädd för mat och äta bra saker. Lätt som en plätt! Naturligtvis vet jag detta redan, men ibland hjälper det att få det svart på vitt. Dessutom ÄLSKAR jag hennes beskrivning av varför viljestyrka är helt fel ord att tala om i sammanhanget. Hon jämför med att man fastnat rejält i ett fångstnät, du kan ha all viljestyrka i världen, men den kommer inte att få dig loss.

Och när jag hade nått slutet (ok, jag har ett par sidor på slutet som jag behöver läsa om då jag inte riktigt hann klart innan det var dags att åka till jobbet) så kändes plötsligt det där med sex mål lite mer begripligt. Jag säger inte att jag köper det helt, men jag väljer att tolka det på mitt eget sätt och det är att det är OK att äta något litet när kroppen säger till. Jag ser framförallt var jag tänkt fel och hur jag gynnat hetsätandet.

Roligt nog visade sig denna dagen lite oplanerat vara ett lysande exempel på nystart, då jag ovanligt nog var lite hungrig på morgonen. Nu hade jag lite för mycket stress i mig (skulle med tåget) för att det skulle bli helt hundra, men jag åt i alla fall en liten skål yoghurt med granola. Hade jag haft tid hade jag kokt ett ägg till också, det var kroppen sugen på. Jag vet inte hur, men plötsligt pratade vi med varandra igen bara så där. Det är år sedan jag lyssnade på min kropp på riktigt. Det var som att huvudet kopplade in rätt kabel plötsligt.

Och på jobbet ramlade jag in på någons födelsedagsfika där jag åt lite smått och gott för att jag ville ha det – inte för att jag kunde (=moffa loss).

Nu tänker jag fortsätta läsa/läsa om alla böcker i mitt hälsobibliotek för att inspireras mer och bygga min egen metod. Sanningen att säga har jag ju redan alla verktyg för att må bra själv, men de är osorterade i ett gigantiskt mentalt garage och jag har helt tappat kollen på vad som passar vad. Men nu känner jag mig redo att städa upp en gång för alla och att ha hittat kroppens röst igen, om än svagt, känns SÅ bra.

Så matmässigt har dagen varit revolutionerande nästan, jag är uppe i fyra mål och det är mycket för att vara jag. Framförallt är det mål som känns bra. Nu tänker jag sannerligen inte börja äta efter schema, men jag gillar tanken på att jag kan ta något vid behov.

Vad jag också gjort – bara sådär – är att installera två appar. Den ena har jag haft innan, Recovery Record. Det är en matloggningsapp – men för ätstörningar. Fokus är på hur man mår vid varje mål och det är en liten bortglömd pärla för mig faktiskt. Jag blev lugn så fort jag startade den.

Den andra appen är lite mer på skoj, den heter Finch och är som en slags hälso-Tamagotchi. Jag har en liten pingvin som heter Poki och baserat på vad jag gör med min dag (t ex djupandas och diska undan :)) så utvecklas hon. Det är väldigt charmigt och förvånansvärt avkopplande. Enkla, små saker som man kan anpassa precis som man vill. Noll stress.

Så nu är det allvar.

Krig och beslutsamhet

Krig och beslutsamhet

Ja. knappt hinner man vädra lite bättre tider, så ska det genast ställas till med nytt elände i världen.

Nu kan jag inte påverka just det, men vad jag KAN påverka är mitt eget välmående. Det är verkligen dags att ta till vara på det liv jag har fått. I det ingår:

  • Sluta låta jobbet styra livet
  • Sluta låta ätstörningen styra måendet
  • Sluta skylla från mig

Nu ska man inte fokusera på att förbjuda och ta bort saker – förändring ska vara positivt, men jag känner att jag vill vara rak och ärlig mot mig själv innan jag definierar vad jag ska fokusera på.

Mål – steg 1:

  • En längre rast om dagen där jag gör något HELT annat än jobbet. Träning räknas inte in i det.
  • En hel vecka med matval som känns ok
  • En hel vecka där jag står för mina val

Dag 1, resultat:

  • Jag lämnade över en uppgift till en kollega och tog en välförtjänt längre eftermiddagsrast.
  • På lunchen hällde jag ut den klumpiga Huel-flaskan (bedrövligt att de klumpar sig redan) och åt två knäcke till lunch istället. Nu ryker de kvarvarande flaskorna!
  • Jag åt en lagom stor middag med mycket tillbehör och fixade varsin fruktskål till kvällskaffet.

Svårare är det inte egentligen. Nu ska vi se om jag kan fortsätta på samma bana. I morgon är det kontorsdag, vilket är på gott och på ont.

Hej Då semestern!

Hej Då semestern!

Jahapp, fyra veckor avklarade och som vanligt har jag en gnagande känsla av att jag slösat bort den. Jag är inte bra på att hantera långsemester. Men jag behövde å andra sidan få vila upp mig och släppa jobbet rejält – och det har jag gjort i alla fall. Plus att jag har fotograferat varenda vrå av vår trädgård + vår katt! 🙂

Kost och motion har tyvärr varit rätt bedrövligt och vikten är åtminstone årshögsta med marginal (kanske värre än så). Mina senaste vägningar har jag inte tittat på, jag bara ställde mig på vågen och såg åt ett annat håll för att inte må dåligt. Låter kanske märkligt, men jag behövde det. Omstarter funkar alltid bäst i vardagen för mig då jag behöver planera mitt liv ändå. På onsdag ska jag titta neråt igen och ta mina mått, vilket kommer bli en sorglig historia av alla kläder att döma.

Så från och med idag är det omtag på det mesta.

  • Slut på omdömeslösa matintag
  • Tydligt fasteschema
  • Tydligt motionsschema
  • Jobbet får inte fortsätta ta över mitt liv

Matintagen är den ”lätta” biten. Nu finns det inget att skylla på längre, vardagsrummet finns där (förutom elementen) och det mesta har löst sig och det är inte alls synd om mig. Så nu tål jag att tas i örat igen. 🙂 Det är SLUT på mina massiva godis/snacksintag och matportionerna ska minskas radikalt + att jag ska hålla mina fastetider.

Motionen tar jag i etapper, steg ett är att hitta vanan igen och sluta känna negativ stress över det. Jag tänker mig små, regelbundna sessioner + att hitta vardagsmotionen igen. Vi har haft ett par tuffa cykelpass i sommar, men det började kännas som ett jobb istället för som en ynnest för kroppen och då kom det där sabla stresspåslaget igen som jag försöker undvika så mycket jag kan. Jag vet ju att stressen kommer från jobbet kombinerat med vardagsrummet egentligen, men det kommer att ta tid att läka ihop igen och då får inget jaga upp mig för mycket. Så lite och ofta är min målsättning.

Idag började jag med 20 min cykling (mitt hemmagym är tillbaka!) och tänkte hålla i det nu som en bra start på dagen. Sedan ska jag krydda upp det med annat, har ju en hel del hemmaträning att roa mig med. Jag ska vara med på en 21 dagars onlineträning med start i eftermiddag med fokus på höftöppnaren (sägs ta en kvart per gång ungefär). Även om jag inte är alls så stel och orörlig som sist jag vägde så här mycket så märker jag såklart att det har blivit sämre – och det är inte acceptabelt. Av olika anledningar så är jag mycket mer orolig för att bli stel och orörlig än det faktum att jag är tjock.

Jag började ju på en ny omgång Core Play i början på juli, men efter att ha tagit mig hyfsat genom första veckan fick jag problem med handlederna + att det var så varmt så jag lade ner det. Jag behöver bli lättare innan jag kan ta upp det på allvar, det blir så oerhört påfrestande för lederna annars. Nu har jag ju massor av annat att ta till, som t ex Down Dog-apparna + ett gäng dansövningar som jag skaffade mig tidigare i år (innan jag insåg att det inte fanns utrymme under renoveringen att ens testa dem 🙁 ). Det är en helt ny värld nu när jag har golvyta igen! Men jag vill göra det på mitt sätt nu ett tag och inte ha fasta onlinepass (höftöppnarsessionerna kan även göras efteråt) som stressar. Helst vill jag träna på morgonen innan jag börjat jobba. Lunchen vill jag andas ut på.

Svårast blir väl att få ner jobbstressen. Men det är uppenbart att det inte fungerar att hålla på som jag gjort i snart två år nu och ingen kommer att tacka mig för det heller. Sedan sitter såklart allt ihop, vardagsrummet var en GIGANTISK stressklump ovanpå jobbstressen + att pandemin tog bort det mesta som jag utnyttjat för att hantera jobbstressen på. Jag behöver mina resor och få komma hemifrån och uppleva annat.

Ett steg i allt det här är förstås också att hitta tillbaka till mig själv och inte gripas av panik. Ja, jag är tjock igen och på nivåer jag aldrig hade förväntat mig nå. Jag hade tydligen en gräns på hur mycket stress jag klarade av. Men det betyder inte att jag inte lärt mig massor av alla års kamp, jag VÄGRAR bli arg på mig själv eller känna självhat igen. Nu är jag tjock av naturliga skäl pg av dumma val och det är bara att gilla läget. Kroppen gör det den kan med vad jag ger den och den är fantastisk. Så nu börjar speglandet igen på allvar. Här och nu – detta är jag och jag är fin.

För att hjälpa mig lite med självbilden har jag beställt nya, förhoppningsvis bekväma underkläder + ett par jeans. Jag blir inte gladare av att ha kläder som sitter som korvskinn och jag måste i alla fall ha ett par långbyxor nu när det blir höst. Jag kommer dock aldrig att ångra att jag gav upp min tjockisgarderob, det hade varit mer sorgligt att damma av den nu än att köpa nytt. Ironiskt nog gillar jag dessutom min ”nya” byst, just den hade jag gärna behållit. 🙂

Tjock

Tjock

Japp, så kom den till sist. Den obehagliga insikten att jag inte ser magiskt smalare ut än vad vågen säger.

Det är fascinerande med det mänskliga psyket ändå. Jag väger mig i stort sett dagligen så jag vet ju att jag gått upp massor i vikt. Jag har kläder som inte längre passar och som en gång satt löst. Ändå går det liksom inte in. ”Jaja, men jag ser ju ganska ok ut ändå” säger ögonen och även om det förstås är trevligt att tycka om sig själv så är det samtidigt lite falskt. För visst fasen VET jag egentligen att något är fel.

Idag hjälpte jag min man ladda in lite bilder från hans kameror och jag visste att han hade en hel del bilder på mig som jag inte velat se – för det skulle göra min övervikt sann. Och nog gjorde den det. Jag ser en trött, gammal, tjock tant med stripigt hår och jag undrar vem f-n hon är och vem som släppte in henne. Mitt ansikte är helt runt och jag har dubbelhaka så fort jag ser lite neråt. Kroppen är degig och plufsig.

Det här var jag 2010:

Det här är jag 2021:

Positivt är väl att jag faktiskt inte ser 11 år äldre ut. 🙂 Men det är förstås lite ledsamt att se att jag i stort sett är på ruta ett igen. Jag mår antagligen bättre och är starkare och mer rörlig, men det är också allt.

Nåväl, nu är fakta på bordet och det kan bara gå åt rätt håll från och med nu.

Jag hoppade (naturligtvis) genast in i ett DietBet också, 10 % av min vikt ska bort till 13 December.

Känns ändå bra att ha tagit av skygglapparna.

Målbild

Målbild

Igår fick jag till den, det är kul att rita på surfplattan. 🙂

Rätt fokus: MÅ BRA, (UPP)-LEVA, NJUTA

Något som är väldigt viktigt för mig är att hitta en balans och undvika att ramla i ätstörningsträsket. När den frodas ökar jag även snabbt i vikt och ser svullen ut + att jag mår rätt dåligt. Sedan ska vi inte ens tala om vad den gör med kroppen i längden. Tyvärr triggas den av känslor som stress, otillräcklighet (duktiga flicka) och inte minst känslan av att vara för tjock – vilket blir en ond spiral.

Det är också viktigt för mig att acceptera att jag nu har passerat en gräns som jag faktiskt trodde jag hade försäkrat mig mot att inte nå igen. Att vikten pendlar är normalt och inget jag kan jobba bort. Bara den här veckan har jag pendlat över tre kilo! Naturligtvis är det andra orsaker till det, vilket också är varför jag gillar att väga mig ofta för att få en bra helhetsbild över tid. Men det är en sak att ligga runt 75-80 och vara lite sur på mig själv för att jag slarvat. Det är en annan sak att bara helt ge upp och rusa uppåt i vikt. Där är jag nu. Då funkar inte de metoderna som jag använder vid en periods slarvande och det är därför jag inte kastar mig över program och dieter i nuläget. Jag måste förstå varför jag har gett upp.

Att bara dra ner radikalt på intagen är alltså inte svaret för mig. Naturligtvis måste jag äta mindre, men på ett smart sätt.

Och där kommer just denna ruta in i bilden.

Jag har summerat det som att jag behöver MÅ BRA i första hand, (UPP)-LEVA i andra hand och NJUTA i tredje hand. Med det menar jag att jag alltid måste prioritera mitt mående, oavsett vad det gäller. Säger kropp och knopp att vi ska vila så ska vi det oavsett vad jag tycker. Är jag galet hungrig så ska jag äta. Osv.

Med (UPP)-LEVA menar jag att jag nu måste se till att faktiskt leva livet i den mån det går, gärna genom upplevelser av olika slag. Jag vill bort från känslan av att jag fastnat i en loop där varje dag är precis lik den andra. Innan pandemin gick det av sig självt, vi åkte på resor och konserter och annat. Just nu får det vara mer det lilla i livet – och det är inte dumt det heller. Jag har så smått börjat plocka upp mina hobbies igen.

NJUTA handlar om att jag inte tänker göra avkall på min matglädje. Det är inte den som gör mig överviktig, det som ger mig extrakilon är det jag äter av andra anledningar, t ex ”för att jag kan” eller i ren trots. Jag njuter inte av att äta kilovis med godis, ärligt talat är det rätt äckligt. Jag njuter definitivt inte av att hetsäta. Jag njuter av vällagad mat med ett glas rött. Jag njuter av att äta på en bra restaurang (även om jag knappt minns hur det känns). Jag njuter av det där lilla extra någon gång i vardagen. Så varför är det så viktigt att njuta då? Jo, det är det som får mig att inse nyttan av att äta balanserat och kontrollerat, njutningen blir så mycket högre då.

Ser man på de gånger jag ”lyckats” gå ner i vikt och hålla det länge så har jag levt enligt ovanstående tänk. Rätt enkelt i skrift, men hjärnan gör ju sitt bästa för att lura mig. Det räcker med en stressig dag för att tippa omkull mig – JUST NU. Men med rätt fokus blir jag bättre på att vara förberedd på dippar.

För att jag ska må bra behöver jag ett visst mått av planering i mitt liv. Jag vill/orkar inte detaljplanera varje mål – ärligt talat är det rätt kontraproduktivt för mig då jag aldrig kan förutse min hunger. Det finns dagar då jag är tokhungrig och behöver äta mer än vanligt + ha mellanmål på det, medan det finns dagar då jag knappt verkar behöva mat alls. Jag tror det är rätt naturligt. Jag har svårt för det här ”sex mål om dagen”-tänket. Jag har försökt och resultatet är alltid det samma, mellanmålen står och samlar damm. Enda gången det funkade hjälpligt var då jag hade ett jobb där vi alltid tog eftermiddagsrast tillsammans och då var det trevligt att tugga på något litet + att vi var flera som försökte äta vettigt. Men det är länge sedan och existerar inte längre. Så vad jag behöver idag är snabba alternativ, UTIFALL hungern kommer och det är långt kvar till middagen.

Jag tror att det ideala ätmönstret för mig hade varit att bara äta vid hunger, men det är svårt att få till det rent praktiskt i livet. Så jag får istället försöka ”göra mig hungrig” till rätt tid. Det går rätt ok i vardagen, men helgerna är svårare. Mat är ju även en social syssla och jag och mannen är båda matälskare och där behöver jag bli bättre på att inte vara en ”medätare”. Lättare sagt än gjort, men en stor del här är förstås också portionerna.

Mycket av min viktproblematik har med portioner att göra. Det var så ätstörningen kom till, det blev ett ”enkelt” sätt att kunna äta MYCKET utan konsekvens (vilket ju naturligtvis är total bullshit). Det kommer från diettänket från början, skammen att vilja äta lite för mycket av det goda. Jag lärde mig i väldigt ung ålder att skämmas för vad jag åt och därför är jag där jag är idag.

Så, det är dags att må bra.

KonMari: Toppar, linnen & t-shirts

KonMari: Toppar, linnen & t-shirts

Igår tog jag mig an en av de tuffaste högarna = toppar, linnen och t-shirts. Hade egentligen tänkt ta dem var för sig, men eftersom de var utspridda överallt körde jag på. Jisses så mycket jag hade! En sprängfylld byrålåda där de låg rullade på varandra, två gallerkorgar, en rågad plastlåda (tog till dem när allt annat blev fullt…) plus lite från tvättlinan på det.

Det blev en rejäl hög på sängen!

Dock var det enkelt att snabbt hitta sådant som glittrar och jag behöll också en hel del, inklusive några t-shirts som egentligen är lite för små just nu. Annars var det en bra dag mentalt, tyckte inte saker satt så pjåkigt trots valkar och annat. Men tröjor som sitter för tajt om axlarna fick avsked, de kommer aldrig att passa igen. Min kropp har format om sig där.

Min glittrigaste t-shirt (köpt i Prag, fast med många minnen från New York):

Jag tackade av en del som jag passade på att ta bild av som minne:

Simpsons-tröjan är egentligen i fint skick, men jag förknippar den så hårt med min tjocka, olyckliga tid att jag tackade av den av den anledningen. Jag känner bara sorg då jag håller i den.

Slutresultatet blev en överskådlig byrålåda för mina t-shirts (innan låg de som sagt rullade på varandra) och toppar och linnen fick plats med nöd och näppe på en gallerhylla, vilket är lite magiskt ändå.

Nu ska jag nog flytta lite på några av dem när jag väl är klar eftersom det är lite väl tajt packat och jag säkert har missat några som ligger i tvätten – men jag är nöjd! Det var min absolut största kategori. Klänningarna är visserligen också många och tuffa, men de ska inte vikas, så det borde gå hyfsat snabbt om jag bara klarar av urvalsprocessen. 😀 Utöver det har jag byxor & shorts, skjortor, kavajer, koftor & fleece och badkläder kvar om jag räknar rätt. Sedan är det ytterkläder, accessoarer, skor och väskor också innan hela kategorin är överstökad. Men det känns som att jag snart gjort det tuffaste. Många av de kvarvarande kategorierna är väldigt små, jag har t ex två skjortor, två bikinitoppar och en baddräkt. 🙂

Tråkigast antar jag att det blir att ta mig genom byxor, eftersom jag inte lär kunna ha många av mina par idag. Jag kommer nog ändå att spara på de som passat de senaste åren och som glittrar starkt. Min förhoppning är ju ändå att få bukt på min övervikt inom en hyfsat snar framtid, även om det inte är mitt fokus just nu.

Ett steg i taget!

KonMari: Kjolar + avyttring

KonMari: Kjolar + avyttring

Idag var det mina kjolars tur och jag inbillade mig att jag inte hade så många, men det var visst inte helt sant. 🙂

Jag har haft kjolar dels på galge i min minimala garderob, dels i en byrålåda.

Det var rätt tufft idag att komma över den sorgliga känslan att ha gått upp så mycket i vikt på relativt ”kort tid”, många av de oanvända kjolarna som nu är för små har jag köpt under de senaste åren. Dessutom var det en smått bisarr känsla av att se mig själv i spegeln i tajt kjol med valkar och tantfett som fullkomligt väller ut – samtidigt som jag var superhungrig! Men jag försökte släppa känslan så gott det gick och istället fokusera på kjolarna i sig.

Jag inbillar mig att de jag rensat ut är de som jag inte hade velat ha även som normalviktig. Man kan ju då naturligtvis ifrågasätta varför jag ens köpt dem. Åter igen lär jag mig mycket om mitt tänk, jag har en tendens att handla på mig kjolar med vackra mönster, utan att fundera på om jag har något som passar till eller om modellen ens passar mig särskilt bra.

Jag valde även att låta två stanna och placeras i min speciella hög för kläder som inte sitter bra idag, men som jag vill behålla i hopp om bättre lycka framöver. Jag har inte fokus på min vikt just nu, men jag hoppas naturligtvis nå dit så småningom. (Idag är det 37 dagar utan demonseger!)

Men trots att jag var rätt så nedstämd under själva processen blev jag desto gladare när det jag behöll skulle läggas på plats. Alla kjolar som mår bäst av hängare har fått en plats i garderoben och när det var klart insåg jag att jag kunde lägga alla mina vikta kjolar på översta hyllan bredvid. Möjligen att jag skaffar någon korg/låda senare så att de inte halkar av (hyllan är skräp i det avseendet), men det fungerar redan över förväntan och det är så härligt att ha dem samlade på EN plats.

Dessutom innebär det att jag har frigjort en hel byrålåda!

Och som grädde på moset kom brottarklubben och hämtade tre säckar kläder idag (bland annat mina avtackade kjolar) utan några som helst krusiduller! Jag hoppas mina avtackade kläder ska komma till bättre nytta i andra hem!

Dag 1 – Förändring

Dag 1 – Förändring

Dags att börja jobba med mig själv. Nu har jag fattat modet att byta inriktning på jobbet, så varför inte låta det smitta av sig på annat? Man, katt och boende får dock vara ifred, de är redan perfekta. 😁

Kosten

Demonen ska dö nu. Det finns INGET positivt med hetsätning. För att jag verkligen ska fatta nu tänker jag planera in att läsa bra litteratur om det som jag har i mitt eget lilla bibliotek och jobba med mig själv, det är slutduckat nu.

Det är även dags att sluta skylla på pandemin och inse att det inte gör mig lyckligare att överäta. Inte en endaste gång har det känts bra. För att jag ska förstå det 100 procent måste jag hitta tillbaka till min sanna hunger. Så nu är det registrering som gäller och till en start dubbel sådan eftersom jag fortfarande inte kan bestämma mig. Jag vet att båda funkar, men jag vet inte än vilken app som ger mig mest mentalt.

Motionen

Jag tänker hålla i allt det som redan fungerar bra och fortsätta jaga mina roliga mål, men även lägga till lite kompensation för hemmasittandet. Eftersom jag jagar målet att ”gå” Appalachian trail på 548 dagar, kan jag använda det som mått. Jag behöver klämma 5,8 km om dagen (eller 42 km per vecka) och det är ett bra mål att jaga. Jag räknar förstås med all motion (1 km per 10 min på aktiviteter som inte redan mäts i km) och eftersom jag inte tränar sju dagar i veckan blir det en bra mix och lagom mängd.

Glädjeämnen

Jag måste börja hitta tillbaka till allt jag tycker om att göra och se till att lägga lite tid på det. Pyssel, spel, fotografering – listan kan göras lång. Det är fortfarande också helt ok att bara pösa i TV-soffan ibland (jobbet suger ju mycket ork), men jag har faktiskt gott om vettiga saker att titta på som jag inte ens låtsas om i nuläget.

Mätning

Jag behöver rannsaka mig själv, så jag kommer att göra ett försök att mäta de här tre sakerna dagligen nu på ett enkelt sätt. Antingen här i bloggen eller i min Bullet Journal. Det finns en charm med att skriva för hand, men det är enklare elektroniskt. Jag ser oavsett vilket oktober som min testmånad för att sätta upp mina rutiner framöver. Från november behöver de sitta eftersom jobbet kommer att kräva en hel del. Men det känns faktiskt riktigt kul!


Dagens resultat

  • Kost:
    • 3+ – Överlag rätt ok balans, men lite för snåla rätter på dagen som triggade onödig hunger på kvällen. Jag behöver handla hem mer mat! 1035 kcal/18 SP
  • Motion:
    • 5 – 40 min weight plate följt av 20 min cykel gav 16 km idag, vilket tog igen det jag låg efter. 560 kcal/19 AP
  • Glädje:
    • 3 – Har inte helt hittat rytmen än + att det var en hel del hushållssysslor jag ville få undan. Bättring i morgon!