Nya tider

Nya tider

Kommentarer 0 kommentarer

Nu börjar det hända saker. Måndagen 28 aug ska jag upp för dagen och hämta min dator + annat hos min uppdragsgivare och sedan blir det en ny resa upp på torsdagen samma vecka då teamet har sin kontorstid. Då stannar jag över och åker hem strax efter lunch på fredagen. Sedan byter de sina kontorsdagar till mån-tis så då blir det att åka upp igen efter helgen.

Jag ser fram emot att börja, jag vet fortfarande väldigt lite om uppdraget och datorn är liksom nyckeln till allt, så jag kan inte förbereda mig mer innan jag fått den. Men jag har lite noter från intervjun så jag passar på att läsa på om de sakerna i stort – det skadar ju liksom inte att ha den kunskapen framöver oavsett.

Jag är förväntansfull och har stor respekt för utmaningen, det enda som jag önskar jag slapp är just resandet. När kollektivtrafiken fungerar har jag inga problem med att resa ofta, tyvärr vet jag ju hur ofta det strular. Jag vet heller inte än hur exakt jag behöver vara med tiderna. Jag har ett dilemma och det är att första tåget jag kan ta hemifrån inte är framme förrän 9:21. Det kan vara i senaste laget och då får jag helt sonika boka taxi som tar mig till Hässleholm varje måndag (det finns inte på kartan att jag åker upp söndag kväll, där drar jag en klar gräns). Då kan jag ta ett tidigare tåg upp, men det känns ärligt talat inte toppen. Taxiservicen är… inte lysande, det är inte direkt Stockholm om man säger så. Inget du fixar på 10 min.

Hemåt är det lite bättre utbud, men det blir förstås väldigt långa dagar då jag har tre timmars restid enkel resa. Nu får jag visserligen betalt för min restid utanför arbetstid och det handlar heller inte om varje dag eller för evigt, förhoppningen är att kunna dra ner på resorna efter ett tag.

Allt hade förstås också varit betydligt lättare om jag inte bott i en bonnhåla eller saknat körkort. Men det är som det är.

Det roliga är att mycket av det jag vet idag hade antagligen gjort att jag INTE hade sökt jobbet och det hade varit riktigt korkat. Det visar hur viktigt det är att ha rätt prioriteringar och se möjligheter istället för hinder. Jag undrar hur många möjligheter jag har missat i livet genom att vara trygghetsknarkare. Bäst att inte tänka på det.

Som så ofta med mig (säkert är det så för alla) så innebär en förändring i livet många fler. Frisyrprojektet är en och just nu provar jag på något så spännande som menskopp. Jag har läst om dem länge, men tyckt att det verkade lite meckigt och jag var osäker på storlek etc. Så kom det upp en annons på FB där de just nu dubblerar allt du beställer utan kostnad och när jag kollade in lite närmare hade just det stället förenklat storleksvalet markant + att det finns paket med två olika storlekar. Så jag slog till och fick hem fyra koppar och massor av olika rengöringsprodukter. Igår dök mensen upp, så när jag kom hem var det dags att testa.

Det gick oväntat enkelt att få den på plats och under natten höll det jättebra, mycket bättre än tamponger. De var lite knöligt att få ut den dock. Dessutom har det läckt lite under dagen, oklart varför. Jag får testa vidare, hade varit kanon om jag fick det att fungera. Eller om min kropp bara kunde lägga av att producera skiten.

Frisyrbestyr

Frisyrbestyr

Kommentarer 1 kommentar

Igår var jag hos frissan. Vilken lyx att kunna klämma in en klippning och lite brynplock på hemvägen. Det har jag väl iofs alltid kunnat göra som så, men det kändes ändå mycket bökigare i Älmhult. Här är allt inom 500 meter utan biltrafik, så man tar sig snabbt dit och eftersom allt kan bokas (och betalas) online så kan man planera in det efter sitt schema. Precis så som jag vill ha det.

Hörde dessutom av svärfar att min gamla frissa ska gå i pension nu pg av ockerhyrorna i centrum + att jag misstänker att det är allt svårare att få kunder där. Tyvärr är det inte unikt för Älmhult, även Kristianstad har drabbats av butiksdöden genom åren, det finns ju en anledning till varför vi aldrig är här privat längre. Förr åkte vi hit emellanåt för att gå i affärer då det är en trivsam stad att strosa i med alla gågator, men som överallt i Sverige flyttar affärerna ut till shoppingcentran dit man måste ta bilen. Men det är ändå ett helt annat utbud jämfört med Älmhult och Hässleholm såklart.

Min nya frisör (som det ser ut) var en trevlig dam som direkt hade koll på mina envisa virvlar och kom med bra förslag för hur man anpassar frisyren efter dem. Hon vill låta det bakre håret växa ut mer så att virveln där kan få volym att ”försvinna i” och det kommer även att ta några klippningar innan min nuvarande rosa färg är helt borta och vi kan börja fundera på vad jag kan göra färgmässigt. Men det kändes skönt att få bort lite av det slitna håret och att få mer form på underhåret. Fick en ny spray också som ger en lätt struktur i torrt hår, perfekt för mitt fina, flygiga hår. Jag gillar att hon vill ha mer volym på håret upptill också, jag har haft korta fisyrer åt det hållet för läääänge sedan som sett riktigt bra ut. Ju mindre kladd, desto bättre.

Igår var det lite tågstrul på vägen in, vilket i sig inte var så farligt för mig då det fanns alternativ. Men jag blir full i skratt åt hur Skånetrafiken planerar. Problemet var ett större elfel mellan Klippan och Perstorp redan i söndags kväll som slog ut Pågatågen på sträckorna därigenom. Förståeligt i sig, men att lösa det genom att ställa in nästa dags morgontåg mellan Hässleholm och Kristianstad och ersätta dem alla med TAXI, det förstår jag inte. Hur skulle det ens gå att lösa rent praktiskt, det är ett stort antal resenärer på sträckan och ett antal hållplatser? Eftersom jag hade tid över tills mitt alternativa tåg skulle gå roade jag mig med att gå till platsen för ersättningstrafik i Hässleholm där det stod ett antal förvirrade själar, många med telefonen vid örat i kontakt med Skånetrafiken (hörde de som väntat en timme redan). Hässleholm hade även sina informatörer på plats och de var lika förvirrade som kunderna och sprang fram och tillbaka mellan stationens ingångar för att luska ut VAR eventuella taxibilar skulle komma. Själv förstod jag inte varför Öresundstågen + ett tidigare Pågatåg till Kristianstad redan lyckats trafikera sträckan utan att elfelet påverkade dem, bevisligen gick det alltså att köra mellan just Hässleholm och Kristianstad vilket över 90 % av resenärerna var ute efter. Tydligen var det någon på Skånetrafiken som kom på samma sak, för plötsligt var tågen återinsatta på just den sträckan (med fortsatt taxiresa för Klippanresenärer), och alla som var vakna rusade ut på den perrongen i hopp om att tåget nu skulle komma in som utlyst (det fanns ett antal strandade tåg på stationen). Dock ändrade de sig igen och ändrade tiden till ”Invänta tid”, så jag gick tillbaka till min alternativa plan (liksom alla mina medresenärer) och gick tillbaka och bytte till det senare Öresundståget. Jag hade på riktigt velat veta hur det det ut bakom kulisserna när de gör sina omplaneringar och varför.

Annars knallar det på. Jag väntar fortfarande på att få klartecken för exakt NÄR jag ska vara på plats hos kunden så att jag kan boka tåg och hotell. Lite meck är det att pendla så långt, men jag tröstar mig med att det inte är för evigt + att jag pratat lite med en av teammedlemmarna och de verkar vara ett bra gäng. På ett sätt är det nästan mer bekvämt att faktiskt sova över, mindre tågstrul att slåss med. Men det är förstås segt att resa på det sättet + att jag ju vet att tågen är opålitliga. Det hjälper inte heller att jag bor som jag gör. Mycket som kan gå snett. Men det får jag ta då det kommer, inget att fundera på nu.

Bröd-bonanza!

Bröd-bonanza!

Kommentarer 0 kommentarer

På torsdagar har mitt kontor allmän frukost. Då brukar de flesta ta sig in har jag förstått och efter idag förstår jag varför. Massor av varmt och nybakat bröd, gott pålägg, juicer av de flesta slag osv. Och noll begränsning! Man äter tills man skäms, och det är det skönt nog ingen som gör här. Fullkomligt livsfarligt, haha. Ny som jag är hade jag dessutom med mig mackor till lunch, så min mage är som en kolhydratstickande glutenbomb, redo att detonera när som. Men ack så gott!

Idag var jag annars akut trött hela förmiddagen, men piggade i efter mastodontfrullen + att jag och en annan väntande konsult fick tips om att leta kurser på Udemy. Nu har jag fyra stycken i min katalog, två rabatterade och två gratis (företaget betalar de rabatterade) så nu har jag saker att göra tills jag startar. Har även fått tips på lite andra kurser där man kan ta cert utan alltför mycket strul, ser alltid bra ut i CV:t.

Jag har även bokat klipptid på måndag, ska bli spännande att se hur det blir. Jag valde ett ställe som ligger hyfsat nära och som hade bra omdömen. Jag bokade inte färgning denna gång då jag vill diskutera med dem först då jag är ny för dem. Jag är dessutom lite sugen på förändring. Jag är lite trött på att vara en färgpyts, även om det är kul att sticka ut. Nackdelen med kort, färgglatt hår är att man får en viss stämpel. Jag har mer än en gång fått inviter från tjejer på barer t ex. Inget problem i sak (det är ju en komplimang), men det är falsk marknadsföring från mitt håll. Sedan gillar jag inte att vara förutsägbar, nu har det varit väldigt många år av liknande frisyrer och då är det hög tid att bryta mönstret. Jag är mer än ett färgglatt hår liksom.

Överlag känns det som en bra start på hösten. Japp, jag tänker inte låtsas som att sommaren är kvar när jag sitter här i stickad tröja och ändå huttrar lite. Klart jag hoppas på lite brittsommar, men det får då bli en bonus.

Just i detta nu ser jag allra mest fram emot ett glas vin med min man i morgon kväll. När båda jobbar (och jag inte sitter hemma) ses vi inte så mycket om dagarna när han har sitt eftermiddagsskift. När han väl kommer hem är jag alltid attacktrött och orkar knappt hålla ögonen öppna. Inget vidare sällskap alltså.

Idag fyller också vår fyrbening 17 år, det är imponerande! Hon firade det med att slakta en mus i natt. Tredje på kort tid. Inte illa för en innekatt!

Invägning

Invägning

Kommentarer 2 kommentarer

Igår var det dags för en första officiell vägning efter sommaren. Med tanke på avslutet hade jag stålsatt mig för katastrof, kanske tresiffrigt. Av den anledningen vägde jag mig även utan att titta i måndags för att ha något att trösta mig med.

Döm om min förvåning när jag såg att jag väger samma eller till och med lite mindre som tidigare i sommar. Tydligen gör jag något rätt.

Dock har jag fått en riktigt envis halsbränna, vet inte om det är sviter från penicilinet eller annat. Hittills har jag bara använt samarin, men jag tror jag behöver något annat. Praktiskt att sitta mitt i smeten då och ta en snabb sväng till apoteket 40 m från kontoret. Köpte omeprazol + mjölksyretabletter på onödan och än så länge har det skött sig.

Igår fick jag det officiella startdatumet för mitt uppdrag, så nu är det i hamn. Tyvärr inga tider än, så jag vill inte boka tåg och hotell innan jag vet mer. Naturligtvis går första tåget från mitt så korkat att det är framme i Hässleholm en minut EFTER att tåget vidare har gått, så det lutar åt taxi om de ska ha mig där vid 8.

Fjärde arbetsdagen på gång och nu börjar det kännas i kroppen. Det tar ju ett tag att vänja sig vid tidigare morgnar och pendling. Jag kan avundas de som bor nära sina jobb, men med det sagt vill jag inte flytta på mig.

Igår köpte jag två nya små handväskor (kunde inte välja) och en liten plånbok. Försöker minimera det jag bär på om dagarna. Fick en snygg axelväska i brunt skinn på jobbet och jag valde den över ryggsäck även om det inte är lika praktiskt. Ryggsäckar har jag för den delen i drivor hemma om det kniper. Jag har även en underbar handväska idag, men just i jobbet är den onödigt stor. Jag vill ha något så jag kan bära med mig mobilerna hela tiden. Livet som kvinna utan fickor.

Nästa ilandsproblem är att jag hade behövt gå till en frisör. Jag vet bara inte vart jag ska gå. 😀

Ny på jobbet, fortfarande tjock

Ny på jobbet, fortfarande tjock

Kommentarer 2 kommentarer

Då var man ny på jobbet! Det är en konstig känsla efter att ha varit 21 år på samma storföretag.

Det första som slog mig bara efter en dag är hur mycket enklare det är här. Alla frågor jag haft hittills har jag antingen fått beskrivet i introduktionen eller så står det i personalhandboken på intranätet. Tekniken har också varit med mig, telefon + dator (båda fick jag välja helt själv inom ett prisintervall) startade som de skulle och jag har access till nätverk, intranät och kontorsdörr. Det enda jag inte fått att fungera är att få in min profilbild i mailsignaturen och det kan jag definitivt leva utan.

Det är i övrigt Teams och Outlook som gäller och båda är jag väldigt van vid och det är dessutom kul att se att de används smartare här. Märks att det är yngre personer som kör.

Nu är jag ju konsult, så mycket av trivseln hänger sedan naturligtvis på uppdragen jag jobbar med, kontoret är bara en liten del av kakan. När det gäller uppdrag är jag ännu lite i blindo, även om jag har ett att starta med (skönt nog). Jag är lite förvirrad över vem som faktiskt driver vad och det underlättar inte att det är många inblandade, men jag tänker att det ger sig efter ett tag. Platta organisationer tenderar att vara så. Jag har inga problem att ta ansvar heller, bara jag vet att jag förväntas göra det och när.

Friheten (gällande kontorsutnyttjande etc) är lite av en chock, likaså samhörigheten på kontoret. Jag som i stort sett levt i mitt hemmakontor i över tre år är svältfödd på kontakt med andra människor och att sitta i mindre landskap där alla pratar med alla om det mesta OCH ingen rynkar på näsan om man öppnar munnen själv – det är verkligen häftigt. Dessutom är majoriteten mycket yngre än jag och det är underhållande att lyssna på dem (de flesta är utvecklare). Som jämförelse tog det mig åtminstone ett halvår att börja känna mig välkommen på mitt förra jobb – trots att jag då inte ens bytte bolag.

Kontentan är att jag borde ha tackat för mig för länge sedan och inte envisats vara en bekväm trygghetsknarkare som ”härdar ut”. Jag har gömt mig bakom ”åh det är så svåååårt att pendla annanstans när vi bor som vi gör” – vilket är en kass ursäkt. I synnerhet i dagens hybrida tider, skulle tågen skita sig en dag kan jag jobba ändå.

Nu är jag realist, må så vara åt det positiva hållet, men ändock. Jag vet att det tar ett tag innan jag vet fulla sanningen om mitt nuvarande jobb och jag skulle ljuga om jag inte erkänner att jag är lite nervös över mina kunskaper och förväntningarna på mig från kund – som konsult förväntas du ju leverera direkt.

Jag är också lite smått förbaskad över att det senaste årets galenskaper gjort mig lite ängslig för att ta egna initiativ – vilket annars är en av mina allra bästa styrkor och det jag verkligen bör lyfta fram nu.

Men det är naturligt att känna så här och om jag lärt mig något de här senaste x antal åren så är det att inget är viktigare än att jag mår bra och tar ett steg i taget. Det är mitt eget ansvar att se till, både genom att inte gå och mörka för andra att allt är ok och att också att tydligt säga nej när det behövs.

Jag märker åtminstone att jag har ett större lugn nu än innan, sista veckan på ”semestern” blev ju inte alls enligt plan då vi veckan innan fick den nya vattenläckan och jag fick den elaka infektionen i samma veva + att mannen i allt det även fick strul med att köra tillbaka en hyrbil – allt dagen innan vi skulle åka till London för två dagar. Hade det varit i höstas hade jag varit helt knäckt av detta, men nu tog jag det med ro. Allt hann också lösa sig precis innan semestern var slut, sedan blev det ingen cykling eller andra utflykter som vi hade tänkt under sista veckan – men det må så vara då.

Jag hade även tänkt starta upp hårt med att ta tag i mitt ätande under den veckan, men penicillinet gjorde att jag svällde upp som attan, magen var i olag och jag kände bara att jag inte alls orkade bry mig. Så jag gick på vad jag kände sug efter, som rostat bröd med marmelad och jag köpte till och med en påse lösgodis utan att skämmas ett dugg.

Men jag har inte gett upp, nu försöker jag åter dra in på de mest galna intagen och få fart på det bättre tänk som jag var på gång med innan i sommar. Det går om jag bara vill och jag tror faktiskt det går lättare i vardagen. Om inte annat får jag förstora bilderna från London där jag ser för jäklig ut på alla plan!

Det krävs visst att bli sjuk

Det krävs visst att bli sjuk

Kommentarer 1 kommentar

Jahapp, då är det en vecka tills nya livet startar. Jag hade i ärlighetens namn hoppats vara i mycket bättre form nu, men det har inte riktigt varit min sommar.

Jag ska inte klaga för mycket, det mesta beror på min egen lathet.

Tyvärr fick vi en ny vattenskada förra måndagen, samma ställe som sist. Den här gången på grund av att det rann undan extremt långsamt på toaletten på övervåningen och när vi försökte lösa det själva rann antagligen vattnet över röret där stolen sitter och det har följt med röret ner i vardagsrumstaket. Så det blev att torka droppar och svära och kontakta Trygg-Hansa. I fredags var byggfirman jag inte nämner vid namn här och kontrollerade och idag ringde deras hantverkare vid 7:30 och undrade om han kunde komma (för att 20 min senare ursäkta att han nog blev sen och nu vid 11 syns han ännu inte till…). Jag har inte saknat det här spelet ett dugg.

Under dagen hoppas vi även att Spolarna ska komma och lösa själva stoppet.

Som om inte det är nog med vattenläcka så har jag varit snorsjuk hela förra veckan, lagom till vi skulle åka på kortresa till London (tis-tor) – så klart! Först trodde jag det var förkylning, men för två söndagar sedan klippte jag gräset och råkade irritera jordgetingar som stack mig i vardera vad. Sticken syntes knappt och jag tvättade dem ordentligt med alsolsprit och glömde i princip bort dem. Men så fick jag myggbett också i närheten och det kliade infernaliskt och antagligen klantade jag mig och kliade igång en infektion som alltså blossade upp lagom till resan. Vi åkte ju ändå eftersom jag höll måendet i schack med värktabletter och jag trodde det var en förkylning som sagt, men på hotellet blev ena vaden röd och irriterad och fjällig och det blev tydligt att det var getingsticket som var boven.

När vi var hemma igen mådde jag än mer uselt och tog mig till min vårdcentral för första gången och som tur var tog sköterskan ett infektionsprov som genast gav audiens till en läkare som skrev ut en form av penicillin. Så nu ska jag knapra det lagom till jag börjar jobba. Det har gett effekt, rodnaden är mycket mindre och jag har inte haft feber nu på någon dag tack och lov. Men jag sväller av penicillinet då det är natrium i det och det gör att jag är tjockare än någonsin just nu och det är en oerhört obehaglig känsla när huden stramar och tar emot. Magen är såklart i oordning också.

Men inget ont som inte har något gott med sig, feberdagarna har verkligen fått mig att tänka till. Att vara rejält sjuk OCH fet är verkligen ingen trevlig mix. När hjärtat slår som en kolibri och kroppen knappt orkar bära mig och jag allvarligt funderar på om det här kanske är stället jag dör på, då börjar jag ifrågasätta mina val på allvar. Och när jag för stunden motat bort febern och ser en bild på mig själv utan haka, då blir jag inte heller direkt fylld av stolthet över vad jag gjort med mig själv.

Efter besöket på VC i fredags åkte vi och hämtade vår katt och stannade som planerat hos mina föräldrar. Jag kunde ju vila där lika gärna som hemma och jag smittar inte + att mamma blev lugnare så. Jag satt och petade i maten och det var en intressant upplevelse att hela tiden vara den som sitter kvar längst, jag är ju som en kolskyfflare annars. Det långsamma ätandet skulle jag behöva hålla i även efter den här perioden.

Kontentan är också att jag ligger efter med precis allt, men idag fick jag äntligen ork att ta tag i ekonomin i alla fall. Min slutlön kom förra veckan och jag fick förstås skatta bort 54 % – tjoho. Jag var medveten om det och nu utgår jag ju från att jag borde få tillbaka något av det på skatten nästa år, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tramsigt att inarbetad tid ska klassas som lönetillägg.

Jaja, nu ska hakan tillbaka, så är det bara!

 

Demonen och rebellen + Rikard Söderberg

Demonen och rebellen + Rikard Söderberg

Kommentarer 0 kommentarer

Tydligen ansåg jag mig göra en omstart i år den 24 maj, då jag har markerat detta i min Excelfil om vikt och mått (som startades 2010). Det har jag på sätt och vis glömt bort redan, men jag har ändå kört på sedan dess. Det har gått bra, med dagens officiella resultat har jag gått ner 2,5 kilo sedan dess och det är ju rejält. Allt är garanterat inte fett, men det låtsas jag inte om.

Det betyder inte att allt går som en dans för det, idag är demonen extra ivrig och jag tackar för att jag inte behövde ta mig till affären idag, då hade det varit ruskigt svårt att stoppa fanskapet. Det är ju alltid så, när jag mår som allra bäst då kommer den och gnager på i skuggorna allt den kan, så att så fort jag hamnar i en tillfällig svacka ska ge upp. Därför är det så viktigt att hålla huvudet kallt och hela tiden ha koll på vad jag gör.

Idag hade jag både frukost och lunch klar sedan innan och då kan man ju luras att tro att det är extra enkelt att hålla sig i skinnet, men det är nästan så det är tvärtom. Min inre rebell (hon som vill ha det lilla extra) var ok med frukosten, men jag tyckte det blev lite onödigt dyr vilket jag insåg lite för sent. Börja kasta mat känns tramsigt så jag skippade solrosfröna i yoghurten istället. Det är det som är bra med att registrera, jag blir lite mer medveten om valen som finns. Jag hade NATURLIGTVIS haft utrymme för frön också, men det var inte värt det just då.

Lunchen idag såg jag sedan fram emot, det var andra hälften av gårdagens middag, bakpotatis med hemgjord räkröra och sallad. Tyvärr hade röran vattnat sig över natten och jag glömde picka potatisen och det räckte för att rebellen skulle grymta över att det såg trist ut och att potatisen inte var lika god som igår och då vaknade demonen illa kvickt.

Så nu när magen kurrar för middag så har demonen försökt med både det ena och det andra, men jag blidkade rebellen med en färdig matpaj som ryms väl inom ramarna + att när den sjunkit undan ska jag ta 20 min på cykeln.  Det är bara skönt att cykla sent, då är det svalare inne och mannen jobbar kväll, så vi är ändå uppe till strax efter midnatt.

Motionen knatar på, jag körde Weight Plate i måndags på egen hand utan bekymmer och sedan har jag hakat på mannens smarta idé om att cykla sig genom programmen som finns. Vi tar 20 min eftersom ingen av oss är i toppform och längre pass antagligen inte skulle bli av i nuläget. Nu handlar det om att få upp vanan. Jag har också gått en hel del till affären och hämtat paket och annat, det är blygsamma 2 km gång, men allt räknas. Tillsammans blir det en del kalorier, även om jag nu inte ser dem som direkt ”ätbara”. Men det ger mig en boost att de är där.

Idag har jag varit rätt ”lat”, men det behövs sådana dagar också, har haft två relativt intensiva dagar på raken där jag gjort sådant som ”behövs” göras. Jag noterar dock att lata dagar verkar trigga demonen mer. Fast han var på G igår också, då jag kände mig lite stressad ett tag. Så stress och lathet ska jag undvika. Med lathet menar jag naturligtvis inte behövlig vila. Lathet för mig är när jag inte utnyttjar min tid som jag borde. En STOR bov i det är t ex sociala medier och TV. Just TV är jag rätt bra på att skippa när jag är ensam, men att sitta och slösurfa sitter i ryggmärgen, trots att jag vet att allt annat gör mig så mycket gladare egentligen.

Jag läste ut en bok igår, en slags biografi av Rikard Söderberg, den piffige operasångaren som på senare år ser piffigare ut än någonsin. Jag är inget fan som så, men han dök upp i periferin ett par gånger och jag fick nys om hans bok och jag blev nyfiken. Rikard är en duktig författare, jag njuter av sättet han skriver på. Han är en sökare av rang (där kan jag relatera en hel del) och hans fasta punkt i livet är hans man Anders som han talar så väl om att alla vill ha en Anders i sitt liv efter att ha läst den. Det är INTE en ”så här gick jag ner massor i vikt”-bok TACK OCH LOV. Det handlar istället om hans inre resa till välmående efter att ha stressats sönder. Många kloka ord, en del ”flum” om man inte är lika flumtroende som Rikard, men eftersom han skriver så bra stör det mig inte alls och jag gillar framförallt att han har sin alldeles egna syn på livet där han plockar det han vill från alla hörn. Jag tyckte om den. Dessutom är han introvert. 🙂

Jag har massor av böcker jag vill och bör läsa efter denna, betydligt bättre för mig än att glo på Facebook, men var sak har sin tid. Och även Rikard har kommit till liknande slutsats roligt nog, skärmtiden är för stor emellanåt – men den ger också bra saker. Idag fick jag t ex oväntat mess från en gammal klasskompis som förra året gjorde precis som jag gör nu, slutade på sitt trygga jobb och blev konsult. Säga vad man vill om sociala medier, men det är en del av det sociala liv jag behöver för att fungera. Men det betyder inte att jag behöver klicka in på allsköns skit i timmar.

Nu är visst pajen klar och demonen har gått och gömt sig igen. Bra där. Om han inte sticker ut näsan i morgon så ska jag kanske ta mig till affären igen och klura ut något gott och vettigt att äta. Jag märker att jag saknat den delen rätt mycket i mitt liv. Men det ÄR svårt att få till det när man är sönderstressad och tappat allt.

Oj, ser nu att jag till och med är på årets lägsta vikt minsann. Yay för det! För övrigt sover jag som en stock och drömmer som aldrig förr. Så det ska nog bli bra det här!

Velputta

Velputta

Kommentarer 0 kommentarer

Idag är jag väldigt glad att meddela att min vikt för första gången på mycket, mycket länge var LÄGRE än i fredags TROTS en helg med rosévin, god mat (inklusive pizza) och till och med lite godis och glass. Den stora skillnaden är inte helt oväntat att jag ätit efter känsla och inte ögon så mycket jag kunnat + att jag mår bättre än på länge.

Nu är det lååååång väg att vandra med vikten för mig, än är jag inte ens på startpunkten för 2010, vilket är ledsamt i sig, men det är också 13 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Jag beställde därför lite sommarkläder igår på Bonprix, förhoppningsvis passar något av det.

Det känns så bra att se att det äntligen ger resultat att äta mindre, då bli man ju peppad att köra vidare. Sedan får det vara massor av ledigheter framöver hur mycket det vill, det är inte där problemet ligger (denna gången heller)

Idag började jag annars dagen med att börja vika tvätt, handdukar närmare bestämt och jag insåg att två personer OMÖJLIGEN behöver sådana mängder som vi hade, så jag har rensat. Handdukar är alltid bra att ha vid olyckor dock (översvämningar och annat), så de utsorterade hamnar i garaget. Nästa steg är att göra det samma för påslakan och lakan. Jag skulle ha börjat med det efter frukost, men hela förmiddagen har gått åt att surfa efter jobbmobil + jobbdator, då min blivande HR-person ringde mig då och gav mig de direktiv som gäller + trevlig inbjudan till min första dag. Som konsult väljer man fritt upp till en viss kostnad (naturligtvis) och det är jag inte van vid. På gamla jobbet fanns det typ två modeller att välja på och nu sist fick jag inte ens välja, vilket slutade med en billigare iPhone som jag hatat i tre års tid. Jag är Androidtjej sedan start och just den modellen jag hade kändes extra seg (oklart om den var det eller om det var jag det var fel på). Jag var faktiskt lite i valet och kvalet om jag ändå skulle tagit en iPhone igen (av framtida anledningar), men jag körde på säkra kort till sist. Jobbmobiler behöver man kunna behärska, i synnerhet som konsult. Det har varit hemskt att inte ens ha klarat av att avstyra samtal på bra sätt när det ringt vid olämpliga tillfällen. För att inte tala om hur hopplöst det var att köra Teams därigenom.

Så min dag har försvunnit framför datorn hitintills, men nu är allt avklarat och jag ska gå ut och se om våra nytvättade lakan blåst iväg. Jag fick hem nya tvättlinor i fredags och de funkar bra som så, men vi hade inte så många bra platser att fästa dem på som jag hade trott och dubbellakan var ett rent helsike att hänga upp ensam i vinden. Jag är väldigt inne på att skaffa en torktumlare. Inte minst med tanke på att vi har duntäcke som vi i nuläget aldrig kan tvätta rent.

 

Onödig irritation

Onödig irritation

Kommentarer 0 kommentarer

I morse trodde jag att jag somnat om hårt och att klockan sprungit iväg, men den var 05:30. Skön känsla. Klev ur sängen 30 min senare och var på bra humör, tills jag började irritera mig på en massa småsaker. Jag blir nästan lite arg på mig själv. Men jag vet var det kommer ifrån, det är fyra års hemmaarbete som satt sina spår.

Jag gillar i mångt och mycket att jobba hemma, det är lugnare, man kan passa på att tvätta t ex och man slipper pendla – för att nämna tre bra saker. De som är mindre bra är att man ser samma förbaskade vy dag ut och dag in och jag som egentligen är rätt bohemiskt lagd av mig börjar då till sist irritera mig på allt som är stökigt – och det är en hel del i vårt lilla hus. Jag gör försök nu och då att rensa och hålla efter, men det är ett hopplöst uppdrag. Vi är två stökiga individer med för mycket prylar på liten yta. Plus en katt.

Största bekymret är nog att vi inte har någonstans att hänga tvätt, blöt som torr. Även om jag tokrensade hårt bland mina kläder för ett par år sedan får de fortfarande inte plats då vi inte har ytorna eller skåpen för det. Nödlösningen har blivit att vika allt och försöka få in det i byrålådor, men det kräver förstås att man hela tiden viker tvätten när den är torr – vilket inte heller finns yta till. Enda platsen man kan vika tvätten på är på sängen och det är dessutom husets mörkaste rum. Plus att det är oerhört obekvämt att stå där en längre stund då sängen är för låg för ändamålet. Dessutom är den oftast täckt av katthår (och ofta en katt). 🙂

Idag passar jag i alla fall på att tvätta, en stor sak på agendan är att jag hade velat städa källaren (ypperlig sysselsättning i värmen) och få lite mer ordning därnere. Men då vill jag inte ha tonvis med smutstvätt att flytta runt på, samtidigt som jag inte har plats att hänga mer tvätt inne nu om jag inte ställer mig och viker i ett par timmar. Jag har faktiskt beställt klädlinor som ser vettiga ut på bild åtminstone, de kommer i morgon.  Tanken är att få ut lakan och större saker, det hade hjälpt mycket. Idag får vi hänga allt sådant på dörrar och räcken och det är varken bra för dem (fukten sabbar färgen)  eller för lakanen + att det ser ut som man bor i en tvättstuga.

Min tanke har hela tiden varit att passa på att rensa ordentligt nu när jag är långledig, men det är ju förstås inte det enda jag vill göra när jag har chansen att djupandas och hitta mig själv. Dessutom är det inte direkt trevligt att rensa loss inne när det är varmt ute. Jag får helt enkelt göra en lista.

Jag är i alla fall igång nu med kosttänket, även om gårdagen blev för tunn (kom bara upp i 900 kcal). Jag behöver ställa om mig. Idag passade jag på att äta en brakfrukost (var faktiskt hungrig) bestående av två kokta ägg som jag hackat och rört ihop med en klick majonnäs + lite ramslök och sedan bredde ut på två knäckebröd. Det är en favorit och jag inbillar mig att den är rätt bra (även om jag minns förståsigpåaere på VV-tiden som ratade knäcket). Kokade även blåbärskaffe och såg fram emot en skön och lugn frukoststund. Tyvärr stördes den då av min irritation över att köksbordet är belamrat (helt mitt eget fel), duken har fläckar IGEN (tvättade den väldigt nyligen och den är ett h-vete att få torr) och det var brödsmulor på bordet. För att inte tala om alla ettriga flugor som dyker upp så här års. Vi har mängder av bondgårdar omkring oss, så de slipper vi inte undan.

Dessutom har jag av någon outgrundlig anledning plötsligt inte en enda veckotidning att läsa nu när jag äntligen har tid. De har samlats på hög hela året annars. Som tur var hade jag en bok som dessutom handlar om stress och hur man mår bättre så den fick mig på fötter igen.

Nu ska jag se var jag kan hänga min senaste tvätt + EVENTUELLT vika undan lite av den gamla (om jag inte brinner upp) + se om jag kan rensa köksbordet lite så att jag kan ha en lugnare frulle i morgon.

Sedan hade jag tänkt ta en promenad, kanske via byggaffären för att se om de har någon fin blomma till entrén + att jag ska till Ica och handla mjölk till middagens stuvade makaroner + eventuellt hämta paket.

Hemmafrulivet är kanske inte så tokigt ändå, synd att det inte blir längre. 🙂 Det är ett stående skämt här hemma, ingen av oss vill egentligen jobba om man nu ska vara sådan.

Arbetslös och lycklig

Arbetslös och lycklig

Kommentarer 2 kommentarer

Japp, då var jag officiellt ”arbetslös” då. Det var jag redan i måndags tekniskt sett, men mannen hade klämdag + födelsedag så det kändes som helg.

Är lite groggy idag, var ett tag rädd att jag åkt på någon förkylning, men jag tror det mer är att det är varmt och instängt i sovrummet så här års. Jag tänkte inte vända på dygnet utan hänga med i mannens schema då det är enklast för oss båda. Vi har små ytor och att sitta uppe när den andre sover är svårt. Plus att det är trevligt att komma upp om morgnarna – utan måsten.

Idag har jag ändrat på min inkomstförsäkring och lite annat smått och gott och jag sitter just nu och väntar på att höra om en leverans som jag bommade förra veckan då jag inte hörde min telefon ringa på jobbet. Jag har lite dåligt samvete för det då det är min favoritbudfirma som levererar, men jag är inte helt säker på att felet bara är mitt. Jag är rätt säker på att jag inte bokade leveransen då eftersom jag visste att den veckan var knölig. Jag misstänker att systemet antingen ignorerat mitt val (budfirman i sig har alltså inget med det att göra) eller att jag helt enkelt dabbat mig och inte sett att det blev fel vecka. Oavsett vilket har jag bara bevis för att jag själv klantat till det så det får vara så då. 🙂 Det är inte direkt ovanligt det heller.  Nästa gång ska jag ha bättre koll.

Planen för idag är att klippa gräset och beroende på när leveransen kommer kanske ta en promenad utöver det. Jag har INGET kvar att skylla på nu när det gäller att röra på fläsket och jag är less på att må dåligt över min vikt. Har två gånger nu på kort tid upplevt att jag knappt får plats i skålade stolar och det är inte acceptabelt någonstans.

Jag ska strax väga mig också, inget jag ser fram emot efter en långhelg och en hel vecka av uteluncher. Inte för att jag varit sjövild, men den kroppen jag har numer tillåter inte ett gram av utsvävningar utan att det direkt syns på vågen.

Jag behöver lägga upp en klok kostplan nu, men velar som vanligt över åt vilket håll jag vill gå. Ska jag använda en app t ex? Det brukar gå sådär när jag kör helt utan ramar, samtidigt finns det så få appar jag gillar. Lifesum är visserligen bra, men det är som att köra själv utan att kunna ställa in måltiderna. Jag äter t ex sällan frukost eller mellanmål då min hunger inte fungerar så och då blir det ju lite knas. Jag är som gjord för periodisk fasta, vilket de har, men med måltidsförslag och det intresserar mig inte ett dugg. Det finns rena fasteappar också, men de mäter bara tiden och det är ju inte riktigt det jag behöver.

—

Vägning avklarad och inte så hemsk som jag hade trott ändå, med tanke på intagen. Leveransen är också i hamn.

Jag har roat mig med att surfa loss lite idag om viktnedgång + klimakterie och rekommendationerna för kvinnor i min ålder verkar vara att dra ner intaget mellan 200-400 kcal om dagen baserat på det jag förbränner. Mer än det riskerar att sätta kroppen i gungning när man är äldre, vilket var intressant att höra. När det gäller makro så är det som vanligt en djungel, men åtminstone 1,1 g protein per kilo verkar vara ett generellt råd. Så jag bör lägga mig någonstans runt 1500-1600 kcal om dagen. Fasta rekommenderas inte alls, fast det är ju som vanligt beroende på vad man menar. Man SKA ha ett längre uppehåll på 12 timmar per dag och inte småäta, så jag tror inte att 16:8 är farligt heller om kroppen triggar bra på det. Det handlar nog mer om att inte chocka och stressa kroppen tänker jag.

Jag har i alla fall bestämt mig nu för att köra på vad Lifesum rekommenderar mig i kalorier och så sätter jag makrona själv (börjar med 35/30/35, K/P/F).

Jag har tid på mig, fördelen är att jag har två månader nu utan direkta måsten då jag kan prova mig fram. Jag tänker också att stressen jag haft så pass länge i kroppen bör försvinna ganska snabbt nu + att jag ju ska få till motionen igen på en bra nivå.

Nyss ringde säljaren mig och vi är ett papper från att ha allt klart inför hösten, så det är förstås toppen det också!

Nu ska jag äta en kolhydratstinn lunch som är omöjligt att beräkna (=rester från igår) och sedan klippa gräs!